BELIEVE - del 2
2012-07-31 / 19:19:46 / Allmänt / 0 KOMMENTARERAlla har ätit och står nu utanför matsalen som vi blev tillsagda. Alla står och pratar med varandra tills ledarna kommer.
"Så för att lära känna varandra ska vi ha några lekar." Säger en lång kille med skäggstubb. Lekar? Är vi fem år eller? Och jag trodde det här skulle bli kul.
"Så vi har bestämt att vi ska hitta på något i aktivitetsrummet, men eftersom att alla inte får plats där så får några som vill köra fotboll. Så alla som vill till aktivitetsrummet går med Sara och alla som vill köra fotboll går med mig." Score! Det kommer kanske bli kul ändå, tänker jag och ler för mig själv.
Alla tjejer följer efter den brunhåriga tjejen, Sara och alla killar följer efter Micke som han heter. Det är inte ovanligt, tjejer kör i så gärna fotboll om det finns något annat att välja på, varför vet jag inte.
"Vi ses sen då." Säger Justin och går efter Micke.
"Vadå ses?" Frågar jag och springer efter honom. Han kollar frågande på mig.
"Ska du köra fotboll?" Frågar han och hånflinar åt mig. Jag slår till honom på axeln och går efter alla killar.
"Så för att lära känna varandra ska vi ha några lekar." Säger en lång kille med skäggstubb. Lekar? Är vi fem år eller? Och jag trodde det här skulle bli kul.
"Så vi har bestämt att vi ska hitta på något i aktivitetsrummet, men eftersom att alla inte får plats där så får några som vill köra fotboll. Så alla som vill till aktivitetsrummet går med Sara och alla som vill köra fotboll går med mig." Score! Det kommer kanske bli kul ändå, tänker jag och ler för mig själv.
Alla tjejer följer efter den brunhåriga tjejen, Sara och alla killar följer efter Micke som han heter. Det är inte ovanligt, tjejer kör i så gärna fotboll om det finns något annat att välja på, varför vet jag inte.
"Vi ses sen då." Säger Justin och går efter Micke.
"Vadå ses?" Frågar jag och springer efter honom. Han kollar frågande på mig.
"Ska du köra fotboll?" Frågar han och hånflinar åt mig. Jag slår till honom på axeln och går efter alla killar.
Justin springer ikapp mig och lägger sin arm över min axel och ler mot mig.
"Justiin!" En pojkröst ropar på Justin och både jag och han vänder oss om.
"Christian!" Han springer till killen som ser ut att vara i min ålder. Han lägger sin arm på hans axel istället och går mot mig.
"Christian, Allison. Allison, Christian." Justin presenterar mig för honom.
"Hej." Mumlar jag och fortsätter gå.
"Är det din flickvän?" Hör jag Christian fråga. Jag tänkte vända mig om och säga att jag inte är det, men samtidigt bryr jag mig inte för jag känner knappt Justin. Så jag slutar lyssna och springer till alla andra som har ett rejält avstånd från mig.
Jag får ett rött band och kollar mig omkring. Jag kom med alla biffar, tänker jag och flinar triumferande.
"Så det är fyra lag, jag dömer på den här planen och Anders på den. Blått och grönt går till den planen och rött och gult stannar här." Säger Micke.
Jag ser Chaz som har ett rött band och går till honom.
"Hej." Säger han glatt.
"Hej." Svarar jag och kollar på motståndarna. Dom bråkade om vem som skulle spela vart medan vårt lag stod och pratade lugnt. Jag och Chaz springer till vårt lag och frågar om positioner.
"Du kan spela back om du vill." Säger han till Chaz. "Och em du kan öh vara avbytare." Säger han. Jag gissar att jag aldrig kommer få spela. Med en suck går jag av planen till avbytarbänken.
"Okej vi kör två gånger femton minuter. Är ni redo?" Frågar Micke. Alla skriker och han blåser i visselpipan.
Nu har det gått tretton minuter och jag har inte ens spelat. Snacka om diskriminering. Jag suckar högt och Micke blåser i visselpipan och alla slutar spela. Det står 1-1 . Alla i mitt lag går mot avbytarbänken för pepptalk.
"Låt Allison spela." Säger Chaz och kollar på deras reaktioner. Ingen säger något, det är helt tyst.
"Hon är grym. Hon brukar spela med mig och hon går på fotboll, så ge henne en chans." Jag ler tacksamt mot honom.
"Öh okej då." Säger en av de biffiga killarna. "Vart vill du spela?" Frågar han.
"Hon brukar spela topp." Säger Chaz. Killen nickar och räcker ut handen. Jag tar tag i den och ställer mig upp. Visselpipans gälla ljud tjuter i våra öron, jag sätter upp håret i en hästsvans och går till min position.
Visselpipan tränger in i våra öron och spelet börjar. Motståndarlaget gör sin avspark och spelet är i full gång nu. Dom verkar se mig som en svag punkt och anfaller mot mig. Jag gör min grej och bryter deras spel och spurtar med bollen. Jag passar en blond kille och springer in till mål, han gör ett inlägg och jag nickar in den i mål. Alla i laget jublar.
"Bra!" Ropar den blonda killen till mig och jag ler.
Jag ser Ryan i motståndarlaget och han gör tummen upp till mig. Han har alltid stöttat mig i fotbollen, det är det ända jag är bra på enligt mig. Det är det ända jag är bra på och tycker om, rättare sagt.
"Justiin!" En pojkröst ropar på Justin och både jag och han vänder oss om.
"Christian!" Han springer till killen som ser ut att vara i min ålder. Han lägger sin arm på hans axel istället och går mot mig.
"Christian, Allison. Allison, Christian." Justin presenterar mig för honom.
"Hej." Mumlar jag och fortsätter gå.
"Är det din flickvän?" Hör jag Christian fråga. Jag tänkte vända mig om och säga att jag inte är det, men samtidigt bryr jag mig inte för jag känner knappt Justin. Så jag slutar lyssna och springer till alla andra som har ett rejält avstånd från mig.
Jag får ett rött band och kollar mig omkring. Jag kom med alla biffar, tänker jag och flinar triumferande.
"Så det är fyra lag, jag dömer på den här planen och Anders på den. Blått och grönt går till den planen och rött och gult stannar här." Säger Micke.
Jag ser Chaz som har ett rött band och går till honom.
"Hej." Säger han glatt.
"Hej." Svarar jag och kollar på motståndarna. Dom bråkade om vem som skulle spela vart medan vårt lag stod och pratade lugnt. Jag och Chaz springer till vårt lag och frågar om positioner.
"Du kan spela back om du vill." Säger han till Chaz. "Och em du kan öh vara avbytare." Säger han. Jag gissar att jag aldrig kommer få spela. Med en suck går jag av planen till avbytarbänken.
"Okej vi kör två gånger femton minuter. Är ni redo?" Frågar Micke. Alla skriker och han blåser i visselpipan.
Nu har det gått tretton minuter och jag har inte ens spelat. Snacka om diskriminering. Jag suckar högt och Micke blåser i visselpipan och alla slutar spela. Det står 1-1 . Alla i mitt lag går mot avbytarbänken för pepptalk.
"Låt Allison spela." Säger Chaz och kollar på deras reaktioner. Ingen säger något, det är helt tyst.
"Hon är grym. Hon brukar spela med mig och hon går på fotboll, så ge henne en chans." Jag ler tacksamt mot honom.
"Öh okej då." Säger en av de biffiga killarna. "Vart vill du spela?" Frågar han.
"Hon brukar spela topp." Säger Chaz. Killen nickar och räcker ut handen. Jag tar tag i den och ställer mig upp. Visselpipans gälla ljud tjuter i våra öron, jag sätter upp håret i en hästsvans och går till min position.
Visselpipan tränger in i våra öron och spelet börjar. Motståndarlaget gör sin avspark och spelet är i full gång nu. Dom verkar se mig som en svag punkt och anfaller mot mig. Jag gör min grej och bryter deras spel och spurtar med bollen. Jag passar en blond kille och springer in till mål, han gör ett inlägg och jag nickar in den i mål. Alla i laget jublar.
"Bra!" Ropar den blonda killen till mig och jag ler.
Jag ser Ryan i motståndarlaget och han gör tummen upp till mig. Han har alltid stöttat mig i fotbollen, det är det ända jag är bra på enligt mig. Det är det ända jag är bra på och tycker om, rättare sagt.
Nu förbereder dom sig för en avspark och snart springer dom hitåt. Den här gången passar dom hem och jag springer för att göra ett anfall. Killen som har bollen nu gör en volley, men det ända jag känner är en otrolig smärta i huvudet och snart trycks luften ur mig.
Ryans perspektiv:
Jag ser Alli anfalla, hon är så grymt bra. Lucas, som har bollen nu gör en snygg volley och tar sig förbi Allison. Jag ser henne på marken och springer genast dit. Hon reser sig inte, hon brukar göra det efter varje fall.
"Alli!" Jag skakar om henne, men hon öppnar inte ögonen. Spelet stannar och Micke kommer springande. Han tar plats och kollar om hon andas.
"Jag tror jag råkade sparka henne i huvudet." Säger Lucas. Han är nära på att gråta, precis som jag.
"Ta det lugnt Lucas, hon andas." Säger Micke. "Har hon någon hon känner här?" Frågar han när killarna från andra planen. Jag, Justin och Chaz räcker upp handen.
"Jag är hennes bror." Säger jag osäkert.
"Brukar sånt här hända när hon slår sig?" Jag skakar på huvudet och ser att Alli öppnar ögonen, jag pustar ut. Hon är i alla fall inte död, tänker jag.
"Allison hur många fingrar håller jag upp?" Frågar han och tar upp fyra fingrar.
"Fyra, tror du jag är dum i huvudet." Hon gör ett försök att ställa sig upp men ser ut att få jätteont i huvudet och faller till marken igen. Jag hann precis ta emot henne.
"Hon ska nog vila." Micke bär upp henne och jag följer efter honom.
"Vilken stuga bor hon i?" Frågar han mig.
"29" Svarar jag och springer till Chaz för att hämta nyckeln. Han kollar på mig med en orolig blick och springer sedan efter mig som springer till vår stuga. Vilket gör att Justin också springer efter.
Micke lägger henne på sängen och sätter sig på kanten.
"Hur är det?" Frågar jag och stryker hennes hår.
"Det är okej, känner mig bara lite yr. Men snart ska jag nog kunna spela." Säger hon med ett leende. Typiskt henne att aldrig ge upp.
"Det skulle jag inte tro. Du får vila här i minst en timme." Säger Micke omsorgsfullt.
"Men jag sviker ju mitt lag! Jag kan inte bara ge upp!" Skriker hon. Vi har nämligen blivit uppfostrade att aldrig ge upp, men hon fattar inte att man måste ta det lugnt i såna här situationer.
"Det är bara en lek." Säger Micke. " Jag hämtar lite dricka, kommer strax." Han går ut ur stugan och jag ser honom gå mot matsalen. Ingen säger något tills Alli bryter tystnaden efter några minuter.
"Nu mår jag bra." Säger hon muntert och reser sig upp. Hon vinglar inte ens, så jag tror att hon mår bra. Men man vill ju vara säker.
"Det är nog bäst om du vilar ett tag." Säger Chaz och går mot henne. Hon lyssnar inte på honom utan går mot dörren.
Allisons perspektiv:
Jag struntar i vad killarna säger och går ut i solen. När dörren smäller igen vänder alla sina blickar till mig. Jag ler lite som ett tecken på att jag mår bra men ingen verka fatta. Biffen som jag krockade i kommer mot mig.
"Du jag är verkligen jätteledsen, det var verkligen inte med mening." Han ser en aning skyldig ut.
"Hörru. Det är mitt fel som hoppade för högt, men nu mår jag bra så vi glömmer det nu." Jag skuttar glatt iväg till planen och ställer mig på min position.
"Du ska inte spela!"
Shít Micke kommer och han ser arg ut, vad ska jag göra?
"Emm jag kollar bara så att gräset är bra." Säger jag och kollar ner i marken.
"Du går in nu." Säger han strängt. Men jag flyttar mig inte en centimeter. Det är inte riktigt min grej att lyssna på vad andra vill att jag ska göra, det är ju trots allt mitt liv. Mitt liv, mina regler.
"Kom nu." Han tar ett hårt grepp runt min handled och drar bort mig från planen.
"Kan jag inte ens få titta?" Han skakar på huvudet till svar. Jag suckar och går efter honom, jag får väl hoppa ut genom fönstret.
"Kan någon följa med?" Jag vänder huvudet mot grabbarna trots att han drar allt han kan. Ryan, Chaz, Justin och den där killen Christian följer efter.
"Nu ser ni till så att hon sover en stund, hon behöver det." Hör jag djävulen säga, innan dörren smälls igen. Christian tar in en stor reseväska.
"Ska du också bo här?" Frågar jag, även fast jag inte bryr mig. Han nickar och slänger väskan på en säng. Dom måste ha lyft in en till säng här, för om jag minns rätt fanns det bara fyra sängar när vi kom hit igår kväll.
"Kan jag låna någons mobil en stund." Frågar jag alla. Min är urladdad och laddaren ligger väl nergrävd i någon av väskorna.
Justin räcker mig sin mobil och jag tar emot hans lila iPhone. Han hade slagit koden så jag tar upp templerun och börjar köra.
"Vad gör du?" Mumlar han.
"Smsar mamma." Ljuger jag. Jag ser i ögonvrån att han kollar undrande på mig.
"Du spelar ju pemplerun!" Skrattar han och sätter sig bredvid mig. "Mitt rekord är nio miljoner." Säger han stolt. Inte för att jag blir imponerad om det är det han vill att jag ska bli.
"Det tror jag på först jag ser det." Säger jag bara och lägger mig ner i sängen. Han lägger sig bredvid mig och kollar när jag spelar. Det går jättedåligt, men det är bara för att han tittar på för det brukar gå jätte bra.
"Ska jag visa?" Frågar han kaxigt och jag räcker honom mobilen.
Han börjar köra och jag lägger huvudet på hans bröstkorg. Inte för att det är mysigt utan för att se bättre. Men när man tänker efter så är det ganska mysigt.
Justins perspektiv:
Allison lägger huvudet på min bröstkorg och jag känner hur det hettar till i mina kinder. Men jag försöker att inte bry mig fast än det bultar i bröstet på mig och kinderna blir varma.
Men i och med att hon gör det så lugnt och självsäkert lugnar jag mig lite. Nu dog jag, så jag lägger mobilen på bordet bredvid sängen och kollar på Allison. Hon har somnat.
Killarna är i badrummet och fixar så det gör väl inget om jag somnar jag med?
Ögonlocken blir tyngre och tyngre och tillslut orkar jag inte hålla dom öppna.
BELIEVE - del 1
2012-07-18 / 00:34:12 / Allmänt / 3 KOMMENTARERJag sitter och stirrar på den vita klockan på den skabbiga väggen. Om exakt åtta minuter är det sommarlov. De flesta här inne längtar efter sommar 2012, men inte jag. Mamma och Pappa har anmält mig till ett sommarläger i Kanada med min bror, Ryan.
Sommarlägret är egentligen en slags språkresa, med undervisning på dagarna och sånt. Så under trettio dagar av sommarlovet kommer jag gå i en skola, kan man säga.
"Glad sommar Allison." säger Elle. Jag tittar ilsket på henne. Om fyra minuter är hon fri medan jag är på väg hem för att packa.
"Mm" muttrar jag.
Tre långa minuter går. Jag hatar mitt liv, tänker jag.
"Fem, fyra, tre, två, ett..!"
Alla skriker av glädje och springer ut ur klassrummet. Ryan rycker tag i min arm och drar ut mig ur klassrummet.
"Skynda, vi måste hinna packa."
Jag hatar mitt liv.
Sommarlägret är egentligen en slags språkresa, med undervisning på dagarna och sånt. Så under trettio dagar av sommarlovet kommer jag gå i en skola, kan man säga.
"Glad sommar Allison." säger Elle. Jag tittar ilsket på henne. Om fyra minuter är hon fri medan jag är på väg hem för att packa.
"Mm" muttrar jag.
Tre långa minuter går. Jag hatar mitt liv, tänker jag.
"Fem, fyra, tre, två, ett..!"
Alla skriker av glädje och springer ut ur klassrummet. Ryan rycker tag i min arm och drar ut mig ur klassrummet.
"Skynda, vi måste hinna packa."
Jag hatar mitt liv.
Ryan släpar mig till bilen och kör iväg. Jag tittar på alla lyckliga ungdomar som skrattar och har det trevligt. Jag känner att det här sommarlovet kommer bli en plåga, i alla fall början av det.
"Varför så tyst? Du brukar alltid prata." Undrar Ryan som är överlycklig för att hans kompisar också ska åka på det där dumma lägret.
Det var hans fel från början. Han anmälde sig till lägret och sedan frågade han mig om inte jag ville följa med, men jag bara fnös. Olyckligt nog hörde mamma det och anmälde mig också.
"Det är inte precis som om jag vill åka på det där lägret. Jag menar, vem i världen vill sitta i ett klassrum på sommarlovet?!" Utbrister jag och suckade.
"Klassrum?" Frågade han och höjde på ögonbrynet.
"Ja? Mamma sa ju att det var en språkresa." Han börjar plötsligt skratta.
"Allison, Allison, Allison... Mamma drev ju bara. Tror du att hon skulle skicka dig på en språkresa? Så elak är hon inte"" Skrattar han
Vänta va? Hon sa ju det?! Och jag har trott det hela tiden.
"Va?! Men vad är det för läger då?" Frågade jag nyfiket.
"Ett läger för såna i vår ålder, typ som ett kollo. Man badar, åker till stan och shoppar."
Den här sommaren kanske inte blir så hemsk som jag trott den skulle bli.
Jag springer upp till mitt väldigt stökiga rum. Bussen går om tre timmar och jag har inte packat någonting. Igår var det fotboll match hela kvällen och efter den somnade jag i soffan. Vad ska man packa då? Badkläder? Jag öppnar garderoben där ingenting ligger på sin rätta plats. Kaos kan man kalla det. Jag grabbar tag i en bunt kläder som såg lämpliga ut och vacklar ut i korridoren.
"Ryan, vart är väskan?" Ropar jag och han kommer nästan på direkten med min rosa reseväska.
"Tack." Mumlar jag och trycker ner kläderna i den.
Jag springer in i rummet igen och tar med mig en bunt kläder och slänger dom på väskan.
"Vill du ha hjälp?" Frågar Ryan som flinar åt mig. Jag nickar till svar och tänker en stund.
"Du kan ta mina skor, och hämta den andra väska." Säger jag stressat.
Medan han är bort byter jag om till en tjocktröja och ett par shorts. Precis när jag drar tjocktröjan över mitt huvud kommer han in med en väska full med skor.
"Du behövde inte ta alla skor." Fnissar jag. Han himlar med ögonen och suckar.
"Man vet ju aldrig med dig." Skrattar han.
Jag sätter mig ner bredvid honom och väljer ut favoriterna.
"Ska du inte ha dom här?" Frågar han ironiskt. Jag skrattar och tar stilettklackarna som han håller i och lägger dom åt sidan.
"Det kan du glömma." Skrattar jag, och då börjar han också skratta.
Nu står vi utanför skolan där bussen ska komma och hämta oss. Jag står själv med mina rosa reseväskor för Ryan står med sin kompis Chaz som också ska följa med.
Bussen kör in och alla börjar trängas för att få den bästa platsen. Jag har tur som står där bussen stannar så dom lyfter in mina väskor först, vilket betyder att jag får gå på först.
Bussen luktar ny och är stor. Jag ser en trappa och går försiktigt upp i den och sätter mig där uppe.
Chaz och Ryan är mig i hälarna och sätter sig där det finns fyra platser.
"Allison, kom." Chaz vinkar och säger att jag ska sätta mig bredvid honom. Jag lyder honom och sätter mig på sätet jag blev visad till.
"Allison trodde att det här var en språkresa." Säger Ryan och flinar. Chaz brister ut i skratt och ger mig en vänskaplig knuff på axeln.
"Du är ju för söt." Säger han och jag rodnar. "Allison, Allison?" Chaz röst ekar i mitt huvud och jag väcks från mina drömmar. Jag öppnar försiktigt ögonen. Det är mörkt ute och jag ligger på Chaz axel. Jag sätter mig fort upp och möter Chaz sömniga ögon.
"Vill du ha något att äta? Ryan är inne på macken." Frågar han. Gud jag är hur hungrig som helst. Hur länge har vi åkt? Jag åt ju innan vi gick till bussen.
"Godis." Mumlar jag och Chaz tar upp mobilen och skickar ett meddelande till Ryan.
"Vart är vi och hur långt är det kvar?" Frågar jag. Det är tomt på bussen, alla är väl inne på macken, tänker jag.
"Det är bara en timme kvar." Säger han och lägger ner mobilen. Han verkar alltså inte veta vart vi är.
Ryan sätter sig plötsligt ner och suckar. Han slänger en stor godispåse och en energidricka till mig. Jag tittar frågande på den ironiskt stora burken.
"Jag tänkte att du inte ska sova när det bara är en timme kvar, så du kan sova när vi kommer fram." Förklarar han. Han är väl för gullig, han bryr sig så mycket. Kan man få en bättre bror, eller ja, låtsasbror. Fast han är ju som min riktiga och jag älskar honom.
"Tack." Säger jag lågt med ett brett leende på läpparna.
"Så, hur är det att sova i Chaz famn?" Skrattar han. Jag rodnar och fnissar jag med.
"Otroligt skönt, faktiskt."
Bussen bromsar in på en stor parkering och alla vaknar till liv. Jag förstår att vi är framme för alla tittar genast ut ur fönstret och börjar prata.
"Du kan sova i vår stuga." Erbjuder Ryan.
"I trettio dagar? Tack men nej tack, där går gränsen." Jag plockar ihop mina saker och går ut ur bussen precis som alla andra.
Eftersom jag lade in min väska först, måste jag vänta längst på att få ut den. Och det tar väldigt lång tid. När det bara är några kvar hör jag en röst bakom mig.
"Ryyan, Chaaz!" En pojke med keps, huva och överdrivet mycket hänge springer fram och ger killarna en kram. Någon kompis till dom, tänker jag.
"Justin!" Ropar båda killarna i kör och ler som aldrig förr.
Dom börjar prata om hur mycket dom har saknat varandra, jag vänder tillbaks blicken till väskorna och märker att muskelberget lyfter ut mina som jag tar emot.
"Justin, det här är Allison. Min syster." Säger Ryan och Justin, som han tydligen heter går fram till mig.
"Justin." Ler han och räcker fram handen. Jag känner igen honom från någonstans men jag kan inte sätta fingret på vart.
"Allison." Jag tar tag i hans varma han och skakar den med ett leende.
"Ryan har pratat mycket om dig." Justin kollar på Ryan och sedan på mig igen. Det var en nyhet, Ryan brukar aldrig prata om mig. Vad jag vet i alla fall.
"Ska du bo med oss?" Frågar han.
"Hehe nej, skulle inte tro det." Säger jag lite kaxigt.
"Kom igen, det blir kul Alli." Säger Chaz från ingenstans. Jag bara fnyser och vänder håll. Ett par armar sluter sig runt min kropp och lyfter upp mig med ett ryck.
"Släpp ner mig!" Skriker jag. Ryan går till ledarna som har nycklarna till stugorna.
"Hon bor med oss." Säger Chaz och tar emot nyckeln. Ryan börjar gå mot det hållet deras stuga ligger, och hur mycket jag än sprattlar med ben och armar så kommer jag inte loss. Jag kollar bak och ser Justin dra allas väskor, när han ser mig vinkar han och ler fånigt. Jag blir kastad på sängen och landar med en duns. Chaz låser sedan dörren och går iväg någonstans med nyckeln. Han gömmer den säkert, tänker jag.
"Det här är så orättvist." Klagar jag. "Vill ni inte att jag ska skaffa nya vänner?" Frågar jag surt.
"Sov bara." Suckar Ryan och slänger sig på sängen bredvid mig.
Det är väl bara att lyda order, vad mer kan man göra? Jag orkar inte ens byta om så jag kryper ner under täcket och sluter ögonen.
Dag ett
"Allison! Vi ska äta nu!" Skriker Justin och väcker mig från min skönhetssömn.
"Vad är klockan?" Mumlar jag och vänder på mig. Han suckar och drar av mig täcket.
"Tillräckligt mycket." Muttrar han. Jag stönar och går upp mot min väska, drar fram min necessär och stampar mot det hållet jag tycker badrummet ska ligga.
"Badrummet är åt det hållet, om det är dit du ska." Säger han och flinar stort.
"Vart är Ryan och Chaz?" Frågar jag surt medan jag stampar till badrummet.
"Dom har redan gått. Vill du att jag väntar på dig?" Frågar han. Jag nickar till svar och börjar borsta mitt toviga hår.
"Är du klar snart?" Frågar han otåligt.
"Vänta lite." Jag lägger på lite mascara och granskar sedan resultatet i spegeln. "Nu." Säger jag och går efter honom mot dörren.
Vi går över en stor gräsplätt till ett stort hus. Det måste vara matsalen. Jag är inte så mycket för frukost, men lite äter jag alltid.
Jag får syn på Ryan och Chaz och skyndar mig dit och hoppas på att Justin inte sätter sig bredvid mig. Jag vet inte varför, men alla bara glor på honom och jag är lika förtjust i uppmärksamhet som i frukost. Men man kan inte alltid få som man vill, tänker jag och suckar när han sätter sig bredvid mig. Alla blickar fastnar på Justin och sedan på mig, men jag bara kollar ner i bordet. Dom öppnar disken där frukosten står och några springer dit. Jag och killarna går dit, lugnt och sansat.
Det är som ett hotell. Det finns hur mycket som helst att välja på. Ändå tog jag bara en skål yoghurt med flingor.
"Hej Justin." Säger en gäll röst. En smal flicka med bara en macka på brickan slänger med sitt blonda hår och blinkar med ögonen.
"Hej." Mumlar han och går vidare till juicen. Jag märker tydligt att han inte vet vem flickan är, och att han försöker bli av med henne.
"Vill du hitta på något senare?" Frågar hon. Hon blinkar så mycket med ögonen så att hon ser dum ut. Hon skämmer ju ut sig själv, tänker jag och flinar.
"Hon vill bara vara med honom för att han är Justin Bieber." Säger Ryan och fnissar. Chaz nickar instämmande och flinar han också.
"Jag kan inte." Mumlar han och går till oss.
Justin Bieber. Just det, Ryan har ju sagt det men jag slutade väl lyssna. Men det är väl ingen stor grej att han är känd, eller?
"Kan jag få allas uppmärksamhet?" En ung kvinna i kanske tjugoårsåldern står på en stol och viftar med händerna.
"Det här är ju ett fritidsläger men vi har lite regler som måste följas. Ett: Ingen badar utan att man har frågat en ledare. Det är för eran säkerhet. Två: Varje söndag städar vi stugorna för att det inte ska vara koas när ni ska åka hem. Men denna söndag som kommer är ett undantag. Och tre: Ingen får gå in i skogen ensam, ni får endast gå in där om ni är med någon. Men vi har en gräns, där träden börjar växa tätt där går gränsen. Okej?"
Alla nickar eller svarar ja, och ledaren ler belåtet och går av stolen. En ung man tar plats på den och slår ihop med händerna.
"Sen, förutom alla roliga aktiviteter vi har här, så har vi en annan rolig grej man gör här. Här finns det trettio stugor och ni kommer att vara här i trettio dagar. Varje dag efter middagen blir det efterrätt." Säger han och ler. Alla i salen blir glada. Det här är typ som ett hotell, tänker jag glatt.
"Men.." Börjar han.
Eller inte. Man måste säkert göra något för att få det och glädjen i mig försvann.
"För att få efterrätt så ska en stuga laga den."
Man kan inte säga att alla blev ledsna eller besvikna för några blev glada som om det var kul att laga mat, jag är inte en av dom.
"Och idag är det stuga ett som får göra det. Och dom väljer själva vad dom vill göra. Så stuga ett får komma fram och bestämma vad dom vill laga och sen åker vi och handlar ingredienser." Säger han och ler brett.
"Vänta! Jag höll på att glömma en sak. Om någon gör något dumt eller något man inte får, så får den eller dom personerna kliva upp klockan sju på morgonen och hjälpa till att göra frukost. Sedan ska dom hjälpa till att göra middag." Nu är han färdig och går ner från stolen. Stuga ett, som består av ett gäng killar går fram och säger vad dom ska laga.
"Vilket nummer har vi?" Frågar jag desperat. Jag vill verkligen inte laga så jag får se till så att jag blir sjuk till den dagen.
"29." Säger Chaz och lägger ner nyckeln i fickan.
Jag pustar ut, det är långt kvar så jag kan ta det lugnt.
"Varför så tyst? Du brukar alltid prata." Undrar Ryan som är överlycklig för att hans kompisar också ska åka på det där dumma lägret.
Det var hans fel från början. Han anmälde sig till lägret och sedan frågade han mig om inte jag ville följa med, men jag bara fnös. Olyckligt nog hörde mamma det och anmälde mig också.
"Det är inte precis som om jag vill åka på det där lägret. Jag menar, vem i världen vill sitta i ett klassrum på sommarlovet?!" Utbrister jag och suckade.
"Klassrum?" Frågade han och höjde på ögonbrynet.
"Ja? Mamma sa ju att det var en språkresa." Han börjar plötsligt skratta.
"Allison, Allison, Allison... Mamma drev ju bara. Tror du att hon skulle skicka dig på en språkresa? Så elak är hon inte"" Skrattar han
Vänta va? Hon sa ju det?! Och jag har trott det hela tiden.
"Va?! Men vad är det för läger då?" Frågade jag nyfiket.
"Ett läger för såna i vår ålder, typ som ett kollo. Man badar, åker till stan och shoppar."
Den här sommaren kanske inte blir så hemsk som jag trott den skulle bli.
Jag springer upp till mitt väldigt stökiga rum. Bussen går om tre timmar och jag har inte packat någonting. Igår var det fotboll match hela kvällen och efter den somnade jag i soffan. Vad ska man packa då? Badkläder? Jag öppnar garderoben där ingenting ligger på sin rätta plats. Kaos kan man kalla det. Jag grabbar tag i en bunt kläder som såg lämpliga ut och vacklar ut i korridoren.
"Ryan, vart är väskan?" Ropar jag och han kommer nästan på direkten med min rosa reseväska.
"Tack." Mumlar jag och trycker ner kläderna i den.
Jag springer in i rummet igen och tar med mig en bunt kläder och slänger dom på väskan.
"Vill du ha hjälp?" Frågar Ryan som flinar åt mig. Jag nickar till svar och tänker en stund.
"Du kan ta mina skor, och hämta den andra väska." Säger jag stressat.
Medan han är bort byter jag om till en tjocktröja och ett par shorts. Precis när jag drar tjocktröjan över mitt huvud kommer han in med en väska full med skor.
"Du behövde inte ta alla skor." Fnissar jag. Han himlar med ögonen och suckar.
"Man vet ju aldrig med dig." Skrattar han.
Jag sätter mig ner bredvid honom och väljer ut favoriterna.
"Ska du inte ha dom här?" Frågar han ironiskt. Jag skrattar och tar stilettklackarna som han håller i och lägger dom åt sidan.
"Det kan du glömma." Skrattar jag, och då börjar han också skratta.
Nu står vi utanför skolan där bussen ska komma och hämta oss. Jag står själv med mina rosa reseväskor för Ryan står med sin kompis Chaz som också ska följa med.
Bussen kör in och alla börjar trängas för att få den bästa platsen. Jag har tur som står där bussen stannar så dom lyfter in mina väskor först, vilket betyder att jag får gå på först.
Bussen luktar ny och är stor. Jag ser en trappa och går försiktigt upp i den och sätter mig där uppe.
Chaz och Ryan är mig i hälarna och sätter sig där det finns fyra platser.
"Allison, kom." Chaz vinkar och säger att jag ska sätta mig bredvid honom. Jag lyder honom och sätter mig på sätet jag blev visad till.
"Allison trodde att det här var en språkresa." Säger Ryan och flinar. Chaz brister ut i skratt och ger mig en vänskaplig knuff på axeln.
"Du är ju för söt." Säger han och jag rodnar. "Allison, Allison?" Chaz röst ekar i mitt huvud och jag väcks från mina drömmar. Jag öppnar försiktigt ögonen. Det är mörkt ute och jag ligger på Chaz axel. Jag sätter mig fort upp och möter Chaz sömniga ögon.
"Vill du ha något att äta? Ryan är inne på macken." Frågar han. Gud jag är hur hungrig som helst. Hur länge har vi åkt? Jag åt ju innan vi gick till bussen.
"Godis." Mumlar jag och Chaz tar upp mobilen och skickar ett meddelande till Ryan.
"Vart är vi och hur långt är det kvar?" Frågar jag. Det är tomt på bussen, alla är väl inne på macken, tänker jag.
"Det är bara en timme kvar." Säger han och lägger ner mobilen. Han verkar alltså inte veta vart vi är.
Ryan sätter sig plötsligt ner och suckar. Han slänger en stor godispåse och en energidricka till mig. Jag tittar frågande på den ironiskt stora burken.
"Jag tänkte att du inte ska sova när det bara är en timme kvar, så du kan sova när vi kommer fram." Förklarar han. Han är väl för gullig, han bryr sig så mycket. Kan man få en bättre bror, eller ja, låtsasbror. Fast han är ju som min riktiga och jag älskar honom.
"Tack." Säger jag lågt med ett brett leende på läpparna.
"Så, hur är det att sova i Chaz famn?" Skrattar han. Jag rodnar och fnissar jag med.
"Otroligt skönt, faktiskt."
Bussen bromsar in på en stor parkering och alla vaknar till liv. Jag förstår att vi är framme för alla tittar genast ut ur fönstret och börjar prata.
"Du kan sova i vår stuga." Erbjuder Ryan.
"I trettio dagar? Tack men nej tack, där går gränsen." Jag plockar ihop mina saker och går ut ur bussen precis som alla andra.
Eftersom jag lade in min väska först, måste jag vänta längst på att få ut den. Och det tar väldigt lång tid. När det bara är några kvar hör jag en röst bakom mig.
"Ryyan, Chaaz!" En pojke med keps, huva och överdrivet mycket hänge springer fram och ger killarna en kram. Någon kompis till dom, tänker jag.
"Justin!" Ropar båda killarna i kör och ler som aldrig förr.
Dom börjar prata om hur mycket dom har saknat varandra, jag vänder tillbaks blicken till väskorna och märker att muskelberget lyfter ut mina som jag tar emot.
"Justin, det här är Allison. Min syster." Säger Ryan och Justin, som han tydligen heter går fram till mig.
"Justin." Ler han och räcker fram handen. Jag känner igen honom från någonstans men jag kan inte sätta fingret på vart.
"Allison." Jag tar tag i hans varma han och skakar den med ett leende.
"Ryan har pratat mycket om dig." Justin kollar på Ryan och sedan på mig igen. Det var en nyhet, Ryan brukar aldrig prata om mig. Vad jag vet i alla fall.
"Ska du bo med oss?" Frågar han.
"Hehe nej, skulle inte tro det." Säger jag lite kaxigt.
"Kom igen, det blir kul Alli." Säger Chaz från ingenstans. Jag bara fnyser och vänder håll. Ett par armar sluter sig runt min kropp och lyfter upp mig med ett ryck.
"Släpp ner mig!" Skriker jag. Ryan går till ledarna som har nycklarna till stugorna.
"Hon bor med oss." Säger Chaz och tar emot nyckeln. Ryan börjar gå mot det hållet deras stuga ligger, och hur mycket jag än sprattlar med ben och armar så kommer jag inte loss. Jag kollar bak och ser Justin dra allas väskor, när han ser mig vinkar han och ler fånigt. Jag blir kastad på sängen och landar med en duns. Chaz låser sedan dörren och går iväg någonstans med nyckeln. Han gömmer den säkert, tänker jag.
"Det här är så orättvist." Klagar jag. "Vill ni inte att jag ska skaffa nya vänner?" Frågar jag surt.
"Sov bara." Suckar Ryan och slänger sig på sängen bredvid mig.
Det är väl bara att lyda order, vad mer kan man göra? Jag orkar inte ens byta om så jag kryper ner under täcket och sluter ögonen.
Dag ett
"Allison! Vi ska äta nu!" Skriker Justin och väcker mig från min skönhetssömn.
"Vad är klockan?" Mumlar jag och vänder på mig. Han suckar och drar av mig täcket.
"Tillräckligt mycket." Muttrar han. Jag stönar och går upp mot min väska, drar fram min necessär och stampar mot det hållet jag tycker badrummet ska ligga.
"Badrummet är åt det hållet, om det är dit du ska." Säger han och flinar stort.
"Vart är Ryan och Chaz?" Frågar jag surt medan jag stampar till badrummet.
"Dom har redan gått. Vill du att jag väntar på dig?" Frågar han. Jag nickar till svar och börjar borsta mitt toviga hår.
"Är du klar snart?" Frågar han otåligt.
"Vänta lite." Jag lägger på lite mascara och granskar sedan resultatet i spegeln. "Nu." Säger jag och går efter honom mot dörren.
Vi går över en stor gräsplätt till ett stort hus. Det måste vara matsalen. Jag är inte så mycket för frukost, men lite äter jag alltid.
Jag får syn på Ryan och Chaz och skyndar mig dit och hoppas på att Justin inte sätter sig bredvid mig. Jag vet inte varför, men alla bara glor på honom och jag är lika förtjust i uppmärksamhet som i frukost. Men man kan inte alltid få som man vill, tänker jag och suckar när han sätter sig bredvid mig. Alla blickar fastnar på Justin och sedan på mig, men jag bara kollar ner i bordet. Dom öppnar disken där frukosten står och några springer dit. Jag och killarna går dit, lugnt och sansat.
Det är som ett hotell. Det finns hur mycket som helst att välja på. Ändå tog jag bara en skål yoghurt med flingor.
"Hej Justin." Säger en gäll röst. En smal flicka med bara en macka på brickan slänger med sitt blonda hår och blinkar med ögonen.
"Hej." Mumlar han och går vidare till juicen. Jag märker tydligt att han inte vet vem flickan är, och att han försöker bli av med henne.
"Vill du hitta på något senare?" Frågar hon. Hon blinkar så mycket med ögonen så att hon ser dum ut. Hon skämmer ju ut sig själv, tänker jag och flinar.
"Hon vill bara vara med honom för att han är Justin Bieber." Säger Ryan och fnissar. Chaz nickar instämmande och flinar han också.
"Jag kan inte." Mumlar han och går till oss.
Justin Bieber. Just det, Ryan har ju sagt det men jag slutade väl lyssna. Men det är väl ingen stor grej att han är känd, eller?
"Kan jag få allas uppmärksamhet?" En ung kvinna i kanske tjugoårsåldern står på en stol och viftar med händerna.
"Det här är ju ett fritidsläger men vi har lite regler som måste följas. Ett: Ingen badar utan att man har frågat en ledare. Det är för eran säkerhet. Två: Varje söndag städar vi stugorna för att det inte ska vara koas när ni ska åka hem. Men denna söndag som kommer är ett undantag. Och tre: Ingen får gå in i skogen ensam, ni får endast gå in där om ni är med någon. Men vi har en gräns, där träden börjar växa tätt där går gränsen. Okej?"
Alla nickar eller svarar ja, och ledaren ler belåtet och går av stolen. En ung man tar plats på den och slår ihop med händerna.
"Sen, förutom alla roliga aktiviteter vi har här, så har vi en annan rolig grej man gör här. Här finns det trettio stugor och ni kommer att vara här i trettio dagar. Varje dag efter middagen blir det efterrätt." Säger han och ler. Alla i salen blir glada. Det här är typ som ett hotell, tänker jag glatt.
"Men.." Börjar han.
Eller inte. Man måste säkert göra något för att få det och glädjen i mig försvann.
"För att få efterrätt så ska en stuga laga den."
Man kan inte säga att alla blev ledsna eller besvikna för några blev glada som om det var kul att laga mat, jag är inte en av dom.
"Och idag är det stuga ett som får göra det. Och dom väljer själva vad dom vill göra. Så stuga ett får komma fram och bestämma vad dom vill laga och sen åker vi och handlar ingredienser." Säger han och ler brett.
"Vänta! Jag höll på att glömma en sak. Om någon gör något dumt eller något man inte får, så får den eller dom personerna kliva upp klockan sju på morgonen och hjälpa till att göra frukost. Sedan ska dom hjälpa till att göra middag." Nu är han färdig och går ner från stolen. Stuga ett, som består av ett gäng killar går fram och säger vad dom ska laga.
"Vilket nummer har vi?" Frågar jag desperat. Jag vill verkligen inte laga så jag får se till så att jag blir sjuk till den dagen.
"29." Säger Chaz och lägger ner nyckeln i fickan.
Jag pustar ut, det är långt kvar så jag kan ta det lugnt.
-
Jag heter Cornelia och det är jag som skriver denna novell. Jag finns också på en annan blogg lixomcornelia.blogg.se men där bloggar jag om min vardag, mode osv
Jag är tretton år och är besatt av Justin Bieber så jag tänkte att det skulle vara roligt att skriva en novell om honom. Detta kapitel blev väldigt långt och de andra kommer nog inte bli lika långa. Eftersom att jag har skrivit detta på datan innan. Så jag klistrade bara in det här.
Jag vet inte hur ofta jag kommer att skriva, det beror på hur många läsare jag har osv. Men vi få hoppas på det bästa!
Hope you like it! :DVälkommen till min nya blogg!
2012-07-18 / 00:18:10 / Allmänt / 1 KOMMENTARERMitt första inlägg.
