BELIEVE - del 5
2012-08-07 / 22:45:28 / Allmänt / 3 kommentarerAllisons perspektiv:
Värmen Justin ger mig varje gång jag tar hans hand är obeskrivlig. Leendet som formas på mina läppar och hur han sedan kysser dom går inte heller att förklara.
Kärlek, finns det något mer komplicerat?
Att man inte kan förklara hur man känner. Jag känner mig glad, men det finns mer sätt jag känner på men jag kan bara säga glad.
Den här värmen som sprids bara av att få ett sms från Honom. Han med stort h. Allt är bäst.
Den tiden jag spenderat med Justin är den bästa tiden på länge. Snart två månader, till och med det känns ofattbart.
Men dom där två månaderna har gått lite väl snabbt. Skolan har börjat, men om två veckor så bor jag i Kanada. Det känns bra, jag kan liksom börja om på nytt och inte vara "den där Allison".
Men nu är det "Allison, Justin Biebers flickvän". Och jag är den som alla tjejer vill vara med. Killarna är nog mest avundsjuka på att alla flickor bara snackar om Justin.
Mina sneakers, om man kan kalla dom det, är snart söderslitna. Efter att ha använt dom i nästan sextio dagar har gjort dom ganska smutsiga.
Den lila färgen ser snart ut som lilagrå och snörena sticker ut åt alla håll. Justin vill köpa nya men jag vill ha dom här. För det första vill jag inte att han lägger pengar på mig och för det andra är känns dom här gudomliga. Jag skulle aldrig kunna byta till några andra. Men någon gång vet jag att jag måste. Men dom har så många minnen. Minnen jag inte vill glömma, det kommer jag inte göra heller. Men jag sparar dom för säkerhets skull.
Så, under snart två månader. Eller ja, 46 dagar för att vara mer exakt. Men under den här tiden har inte så mycket hänt. Förutom att jag packar till flytten, så har jag bara gått till skolan och längtat efter Justin.
Min Justin.
Värmen Justin ger mig varje gång jag tar hans hand är obeskrivlig. Leendet som formas på mina läppar och hur han sedan kysser dom går inte heller att förklara.
Kärlek, finns det något mer komplicerat?
Att man inte kan förklara hur man känner. Jag känner mig glad, men det finns mer sätt jag känner på men jag kan bara säga glad.
Den här värmen som sprids bara av att få ett sms från Honom. Han med stort h. Allt är bäst.
Den tiden jag spenderat med Justin är den bästa tiden på länge. Snart två månader, till och med det känns ofattbart.
Men dom där två månaderna har gått lite väl snabbt. Skolan har börjat, men om två veckor så bor jag i Kanada. Det känns bra, jag kan liksom börja om på nytt och inte vara "den där Allison".
Men nu är det "Allison, Justin Biebers flickvän". Och jag är den som alla tjejer vill vara med. Killarna är nog mest avundsjuka på att alla flickor bara snackar om Justin.
Mina sneakers, om man kan kalla dom det, är snart söderslitna. Efter att ha använt dom i nästan sextio dagar har gjort dom ganska smutsiga.
Den lila färgen ser snart ut som lilagrå och snörena sticker ut åt alla håll. Justin vill köpa nya men jag vill ha dom här. För det första vill jag inte att han lägger pengar på mig och för det andra är känns dom här gudomliga. Jag skulle aldrig kunna byta till några andra. Men någon gång vet jag att jag måste. Men dom har så många minnen. Minnen jag inte vill glömma, det kommer jag inte göra heller. Men jag sparar dom för säkerhets skull.
Så, under snart två månader. Eller ja, 46 dagar för att vara mer exakt. Men under den här tiden har inte så mycket hänt. Förutom att jag packar till flytten, så har jag bara gått till skolan och längtat efter Justin.
Min Justin.
Mattematik, andra lektionen på en fredag som denna. Jag suckar vid tanken av att det bara är andra lektionen men försöker tänka på att vi bara har fyra lektioner idag.
Och efter det så träffar jag Justin. Han ska hämta mig vid skolan och vi ska åka hem till mig. Fotot i skåpet får mig att le och vill bara befinna mig i hans armar.
I början var det kaos när Justin skulle hämta mig, men nu har folk lugnat ner sig lite.
Jag smäller igen skåpet, för det känns bra, men när jag tittar upp ser jag dom ögonen jag helst inte vill möta. Max försöker hindra mig från att gå men jag sliter mig nästan ur hans armar. Utan att säga något springer jag den korta vägen till sal 19.
Max försöker få tillbaks mig, men jag vill inte slösa mer tid på honom. Det räcker nu.
"Allison Butler." Säger magister Jackson innan jag hinner sätta mig ner. "Får man fråga varför du kom sent? Vi började för fem minuter sedan och om du inte kan hålla koll på schemat ordentligt får du prata med rektorn." Säger han så strängt som det går.
Jag suckar och sätter mig med en duns ner i bänken.
"Jag var hos kuratorn." Mumlar jag och magister Jacksons stränghet försvinner och han nickar.
Kuratorn har varit min ursäkt till allt den senaste tiden. Det är oftast lögner men ibland är jag faktiskt hos kuratorn för han tycker jag borde prata ut om Justin och min mamma och pappa. Men det är inte så att jag vill prata med honom om mitt kärleksliv. Men det är lugnande att vara där, han trollar bort all stress.
Justins leende lyser upp hela skolområdet där han står bredvid sin gigantiska bil. Jag har alltid undrat varför han har en så stor bil, när det bara är han som åker i den. Men varje gång har han bara ryckt på axlarna.
Stegen ökar och jag springer in i hans famn. Jag kramar honom ett långt tag och sedan kysser jag honom. Länge och passionerat. Han avslutar den och påminner om att det finns paparazzis men han har aldrig brytt sig om det så varför skulle han bry sig nu?
Men när jag tar plats i passagerarsätet ser jag Max blonda hår lysa i solen och hans ansikte blir rött av ilska.
Och efter det så träffar jag Justin. Han ska hämta mig vid skolan och vi ska åka hem till mig. Fotot i skåpet får mig att le och vill bara befinna mig i hans armar.
I början var det kaos när Justin skulle hämta mig, men nu har folk lugnat ner sig lite.
Jag smäller igen skåpet, för det känns bra, men när jag tittar upp ser jag dom ögonen jag helst inte vill möta. Max försöker hindra mig från att gå men jag sliter mig nästan ur hans armar. Utan att säga något springer jag den korta vägen till sal 19.
Max försöker få tillbaks mig, men jag vill inte slösa mer tid på honom. Det räcker nu.
"Allison Butler." Säger magister Jackson innan jag hinner sätta mig ner. "Får man fråga varför du kom sent? Vi började för fem minuter sedan och om du inte kan hålla koll på schemat ordentligt får du prata med rektorn." Säger han så strängt som det går.
Jag suckar och sätter mig med en duns ner i bänken.
"Jag var hos kuratorn." Mumlar jag och magister Jacksons stränghet försvinner och han nickar.
Kuratorn har varit min ursäkt till allt den senaste tiden. Det är oftast lögner men ibland är jag faktiskt hos kuratorn för han tycker jag borde prata ut om Justin och min mamma och pappa. Men det är inte så att jag vill prata med honom om mitt kärleksliv. Men det är lugnande att vara där, han trollar bort all stress.
Justins leende lyser upp hela skolområdet där han står bredvid sin gigantiska bil. Jag har alltid undrat varför han har en så stor bil, när det bara är han som åker i den. Men varje gång har han bara ryckt på axlarna.
Stegen ökar och jag springer in i hans famn. Jag kramar honom ett långt tag och sedan kysser jag honom. Länge och passionerat. Han avslutar den och påminner om att det finns paparazzis men han har aldrig brytt sig om det så varför skulle han bry sig nu?
Men när jag tar plats i passagerarsätet ser jag Max blonda hår lysa i solen och hans ansikte blir rött av ilska.
Men jag tittar på Justin istället och pussar honom på kinden.
Vad skönt det kommer bli att flytta, tänker jag. Jag kommer inte sakna någonting här.
Väl hemma kastar jag väskan på golvet och sparkar av mig mina flip-flops. Ryan är redan hemma och välkomnar oss när han springer ner för trappan.
"Du kan inte bara ta min bästis sådär Allison, jag hittade honom först." Säger han och drar med Justin upp på sitt rum. Jaha, tänker jag och stormar in i köket. Jag är vrålhungrig och drar fram ett glasspaket. Men jag är för lat för att hämta en skål så jag tar den till soffan och äter direkt ur paketet.
Den här tiden på dygnet finns det verkligen ingenting att se på tv, det är bara massa reklam. Jag hittar Topmodel och lutar mig nöjt tillbaka i den svartasoffan.
Enda sedan jag var liten har jag velat bli modell. Jag sa det till Ryan när jag var fjorton år gammal men han skrattade bara åt mig. Han tycker jag är den typiska fotbollstjejen och att han aldrig skulle kunna föreställa sig mig som modell. Jag blev sur på honom och gick ut på min tänkarrunda.
Det är en sträcka jag brukar gå bara för att låta alla känslor komma fram. Ibland händer det att jag gråter och ibland skrattar jag. Men den gången grät jag lite. Vilket också är förvånande eftersom att jag inte är tjejen som gråter.
Mamma och pappa ville anmäla mig till en modellskola men jag tackade nej. Att Ryan skrattat åt mig gjorde mig osäker.
"Okej, först tar du min bästis och nu tar du min glass! Det här är inte okej!" Utbrister Ryan och jag märker att dom står precis nedanför trappan.
"Vad tittar du på?" Frågar Justin och sätter sig ner i soffan bredvid mig.
Men jag svarar inte och båda killarna märker vilket program det är.
"Var det inte du som ville bli modell?" Frågade Ryan.
Men han låter inte retsam, utan bara vänlig. Än en gång svarar jag inte, jag reser mig upp och lägger ifrån mig glassen på bordet.
"Kom." Säger jag till Justin, han tar min hand och vi går upp.
Vi sätter oss i min säng och han tar undan en hårslinga som innan vilat på min kind. Han böjer sig långsamt fram och kysser mig. Vi sitter och kysser varandra länge men sen avslutar han den.
"Jag tycker du skulle passa bra som modell." Säger han plötsligt. Jag rodnar lite och tar det som ett skämt.
Vad skönt det kommer bli att flytta, tänker jag. Jag kommer inte sakna någonting här.
Väl hemma kastar jag väskan på golvet och sparkar av mig mina flip-flops. Ryan är redan hemma och välkomnar oss när han springer ner för trappan.
"Du kan inte bara ta min bästis sådär Allison, jag hittade honom först." Säger han och drar med Justin upp på sitt rum. Jaha, tänker jag och stormar in i köket. Jag är vrålhungrig och drar fram ett glasspaket. Men jag är för lat för att hämta en skål så jag tar den till soffan och äter direkt ur paketet.
Den här tiden på dygnet finns det verkligen ingenting att se på tv, det är bara massa reklam. Jag hittar Topmodel och lutar mig nöjt tillbaka i den svartasoffan.
Enda sedan jag var liten har jag velat bli modell. Jag sa det till Ryan när jag var fjorton år gammal men han skrattade bara åt mig. Han tycker jag är den typiska fotbollstjejen och att han aldrig skulle kunna föreställa sig mig som modell. Jag blev sur på honom och gick ut på min tänkarrunda.
Det är en sträcka jag brukar gå bara för att låta alla känslor komma fram. Ibland händer det att jag gråter och ibland skrattar jag. Men den gången grät jag lite. Vilket också är förvånande eftersom att jag inte är tjejen som gråter.
Mamma och pappa ville anmäla mig till en modellskola men jag tackade nej. Att Ryan skrattat åt mig gjorde mig osäker.
"Okej, först tar du min bästis och nu tar du min glass! Det här är inte okej!" Utbrister Ryan och jag märker att dom står precis nedanför trappan.
"Vad tittar du på?" Frågar Justin och sätter sig ner i soffan bredvid mig.
Men jag svarar inte och båda killarna märker vilket program det är.
"Var det inte du som ville bli modell?" Frågade Ryan.
Men han låter inte retsam, utan bara vänlig. Än en gång svarar jag inte, jag reser mig upp och lägger ifrån mig glassen på bordet.
"Kom." Säger jag till Justin, han tar min hand och vi går upp.
Vi sätter oss i min säng och han tar undan en hårslinga som innan vilat på min kind. Han böjer sig långsamt fram och kysser mig. Vi sitter och kysser varandra länge men sen avslutar han den.
"Jag tycker du skulle passa bra som modell." Säger han plötsligt. Jag rodnar lite och tar det som ett skämt.
Mamma och pappa kommer innanför dörren precis när Justin och Ryan dragit iväg och handlat. Jag har ingen lust att gå ner så jag sitter kvar i mitt rum istället. Ryan sa att jag inte fick följa med och handla, jag antar att han vill ha egen tid med Justin. Men då kunde han ju sagt det.
"Allison kan du komma ner en stund?" Ropar pappa ifrån köket.
Han har det här speciella tonfallet när det är någonting han vill prata allvarligt om. Rent reflexmässigt tänker jag igenom allt dumt jag gjort men kommer inte på något som vi skulle behöva prata om. Eller kanske första skoldagen när jag slängde upp fysikboken på taket och kastade ägg på skolans dörrar. Men det var så länge sedan så det oroar jag mig inte för.
Det kan ha varit något Ryan skvallrat om, kanske något jag gjorde på lägret. Men jag fick inte skäll av ledarna så även den tanken skjuter jag undan.
Med långsamma och osäkra steg tar jag mig ner för trappan och när jag når köket sitter dom vid bordet.
Adrenalinet börjar pulsera i 180 och jag tar mig en stund till att tänka igenom allt jag gjort. Den enda gången dom mött mig på det här sättet var när jag hade kastat i både Ryan och hans ryggsäck i vattnet. Det hade ju börjat som en lek men han retade och sen var han under vattenytan.
Men nu kan jag verkligen inte komma på någonting så allvarligt.
"Du kan sitta ner." Säger mamma. Jag sätter mig mittemot dom.
Deras blickar borras in i mig och för varje sekund som passerar på den blå klockan, som ja inte ser utan bara hör sekundvisarna passera från sträck till sträck, ökar instinkten av att fly. Dom ser säkert på min hållning hur obekväm jag är och ger mig ett litet leende.
Kan inte Ryan vara hemma och rädda mig från det här? Eller om det är han som har skvallrat kunde han vara hemma så att jag åtminstone kunde slå honom.
"Okej" Börjar mamma och släpper äntligen den spända blicken ifrån mig. "Det är så att dina föräldrar har tagit kontakt med oss och vill gärna träffa dig." Säger hon och en sten faller till mitt bröst. Träffa mig? Mina biologiska föräldrar vill träffa mig. Orden har inte sjunkit in ännu och dom märker det.
"Men det är bara om du vill." Säger pappa. Som egentligen inte är min riktiga pappa utan bara en snubbe som tagit hand om mig i sexton år. Jag är inte arg på honom, bara tacksam. Likadant med mamma.
Vi sitter blixtstilla i säkert en kvart innan någon säger något.
"Du kan ju fundera på det i alla fall. Men du ska veta att vi alltid finns här om det är något du behöver prata om." Säger hon.
Jag nickar lite väl diskret, rädda att dom inte ska se det. Jag försöker säga okej men det kommer inte ett ljud ur min kruttorra mun. Jag reser mig bara upp och går vägen upp till mitt rum. Jag ser knappt vart jag går, det enda jag har i tankarna är vad som kommer hända om jag träffar dom. Kommer vi bråka? Bygga upp en så fin relation att jag aldrig vill lämna dom? Eller om jag inte träffar dom alls, vad händer då?
Jag lägger mig förlamat på sängen och låter min trötthet ta ut sin rätt.
När jag vaknar är det kväll och ett par armar har slutit sig omkring min midja. Jag vågar inte kolla vem det är. Jag vågar inte återvända till verkligheten och hoppas på att få sova för natten. Men mina ögon vägrar att sluta sig igen. Trotts det så ligger jag lika stilla som innan och låter tankarna snurra. Jag finner inga ord som beskriver hur jag känner nu. Det enda som jag känner är stenen i mitt bröst, klumpen i magen, den oändliga huvudvärken och min torra tunga.
Allt det försvinner nästan när jag ser att det är Justin som befinner sig i min säng. Han sätter sig upp, lyfter upp mig och kramar mig bakifrån.
Vi sitter precis som vi gjorde på bryggan på lägret, jag vill aldrig att stunden ska ta slut.
"Justin" Börjar jag men ångrar sedan vad jag nyss sa. "Jag vet vad jag vill. Jag vill träffa dom." Till min förvåning släpper han taget om mig och ställer sig upp. Sa jag något fel? Han ser nästan ursinnig ut.
"Hur ska vi kunna träffas om du är i Australien?" Frågar han.
Då får jag reda på vart dom bor. Men jag rycker oberört på axlarna och ger honom en oskyldig min. Varför är han så arg?
"Det var ju meningen att ni skulle flytta till Kanada för att vi fortfarande skulle kunna ses." Säger han.
"Justin, jag ska inte flytta till dom. Jag vill bara träffa dom!" Nästan skriker jag och en tår rullar ner för min kind. "Jag trodde du skulle vara lite mer stöttande än vad du är nu." Muttrar jag. Hans ansiktsuttryck förvandlas till något jag inte kan sätta fingret på.
"Jag vill ju bara vara med dig." Säger han och omfamnar mig.
Men jag besvarar den inte utan slingrar mig ur hans grepp och kollar på honom med avsmak.
"Gå" Säger jag men han lyssnar såklart inte. "Men gå då!" Vrålar jag och slänger mig gråtandes på sängen, igen.
Planet till Australien rullar och jag lutar mig tillbaks i flygplanssätet.
Jag har aldrig åkt förstaklass förut, men då kände jag inte Justin. Nu vill jag inte känna Justin för det känns som om jag bara utnyttjar honom och tar hans pengar. Men det var ju faktisk han som köpte biljetten åt mig. Han bönade och bad och till slut gav jag upp. Det låter som om han ville att jag skulle åka men så är det ju inte. Jag ville åka och han ville bara att jag skulle få en trevligare resa.
Vi är sams nu. Vilket gör mig lugn och jag tittar ut genom fönstret och ser hur bilarna blir lika små som myror.
Jag har en klump i magen, jag känner hur nervositeten växer ju högre upp vi kommer.
Snobbarna runt omkring mig blänger på mig och jag blänger
tillbaks. Detta är en av anledningarna jag inte ville åka förstaklass. Folket här har klackar, klänningar och kostymer medan jag har mjuksbyxor, linne och mina sneakers.
Jag kollar förvirrat runt på den stora, varma flygplatsen. Dom sa att dom skulle möta mig här och jag spricker snart för att jag är så nervös. Sen ser jag en blond kvinna med ett barn i famnen, bredvid henne går en lång man med en kanske fyraårig flicka på axlarna. Kvinnans ansikte lyser upp och springer åt mitt håll.
"Allison?" Frågar hon och jag nickar.
"Mamma?" Hon omfamnar mig och börjar nästan gråta.
Det är en skum stämmning. Hon är en främling fast ändå min mamma, och jag vet inte ens vad hon heter. Men ändå känner jag hur ögonen vattnas.
Mammas ögon har samma gröna färg som mina och pappas bruna hår har samma kastanjenyans som mitt.
Pappa sätter ner barnet och lyfter upp mig som om jag också vore fyra år.
"Det här är Alex." Säger kvinnan och håller upp spädbarnet en bit i luften. Jag strycker honom över huvudet och ler.
"Jag heter Anna." Säger flickan bredvid pappa och ger mig en kram.
Vi går mot utgången och möts av den varma solen, avgaserna från bilarna och den täta folkmassan.
Folk som jag aldrig sätt förut ropar mitt namn och tar kort, vissa ber även om min signatur.
Det här kommer bl värre än där hemma, tänker jag och vi sätter oss i bilen.
Jag har aldrig åkt förstaklass förut, men då kände jag inte Justin. Nu vill jag inte känna Justin för det känns som om jag bara utnyttjar honom och tar hans pengar. Men det var ju faktisk han som köpte biljetten åt mig. Han bönade och bad och till slut gav jag upp. Det låter som om han ville att jag skulle åka men så är det ju inte. Jag ville åka och han ville bara att jag skulle få en trevligare resa.
Vi är sams nu. Vilket gör mig lugn och jag tittar ut genom fönstret och ser hur bilarna blir lika små som myror.
Jag har en klump i magen, jag känner hur nervositeten växer ju högre upp vi kommer.
Snobbarna runt omkring mig blänger på mig och jag blänger
tillbaks. Detta är en av anledningarna jag inte ville åka förstaklass. Folket här har klackar, klänningar och kostymer medan jag har mjuksbyxor, linne och mina sneakers.
Jag kollar förvirrat runt på den stora, varma flygplatsen. Dom sa att dom skulle möta mig här och jag spricker snart för att jag är så nervös. Sen ser jag en blond kvinna med ett barn i famnen, bredvid henne går en lång man med en kanske fyraårig flicka på axlarna. Kvinnans ansikte lyser upp och springer åt mitt håll.
"Allison?" Frågar hon och jag nickar.
"Mamma?" Hon omfamnar mig och börjar nästan gråta.
Det är en skum stämmning. Hon är en främling fast ändå min mamma, och jag vet inte ens vad hon heter. Men ändå känner jag hur ögonen vattnas.
Mammas ögon har samma gröna färg som mina och pappas bruna hår har samma kastanjenyans som mitt.
Pappa sätter ner barnet och lyfter upp mig som om jag också vore fyra år.
"Det här är Alex." Säger kvinnan och håller upp spädbarnet en bit i luften. Jag strycker honom över huvudet och ler.
"Jag heter Anna." Säger flickan bredvid pappa och ger mig en kram.
Vi går mot utgången och möts av den varma solen, avgaserna från bilarna och den täta folkmassan.
Folk som jag aldrig sätt förut ropar mitt namn och tar kort, vissa ber även om min signatur.
Det här kommer bl värre än där hemma, tänker jag och vi sätter oss i bilen.
BELIEVE - del 4
2012-08-05 / 16:20:41 / Allmänt / 2 kommentarerAllisons perspektiv:
Justin kastar blickar på mig en gång i minuten, om inte mer. Jag försöker att titta bort men varje gång dom hasselnötsbruna ögonen tittar upp från bordet kan jag inte konsentrera mig på något annat. Killarna pratar om någon hockeymatch jag inte är intreserad av utan bara tittar på Justin. Jag brukar vara intreserad av sport, även om hockey inte är det roligaste att prata om så är jag med i diskutionen i alla fall. Men nu hör jag knappt vad de säger, som om jag är inne i min egna värld. Typ som när jag kör fotboll, det är något jag älskar och när jag spelar så kan jag inte tänka på något annat. Men älskar jag Justin? Jag har aldrig känt så här förut på grund av en person, förutom när jag träffade John Terry, mittbacken i Chelsea med nummer 26. Men honom älskar jag ju också.
"Vad tycker du Alli?" Frågar Ryan. Jag tittar förvirrat upp på honom. "Vad tycker du om matchen?" Frågar han. Jag nickar bara och gör tummen upp, och flyr sedan ifrån konverskationen med ursäkten att jag måste hämta frukost.
Jag vill ju inte att dom ska tro något som inte är sant, typ att jag väljer Justin framför Hockey. För det kommer aldrig hända.
Justin kastar blickar på mig en gång i minuten, om inte mer. Jag försöker att titta bort men varje gång dom hasselnötsbruna ögonen tittar upp från bordet kan jag inte konsentrera mig på något annat. Killarna pratar om någon hockeymatch jag inte är intreserad av utan bara tittar på Justin. Jag brukar vara intreserad av sport, även om hockey inte är det roligaste att prata om så är jag med i diskutionen i alla fall. Men nu hör jag knappt vad de säger, som om jag är inne i min egna värld. Typ som när jag kör fotboll, det är något jag älskar och när jag spelar så kan jag inte tänka på något annat. Men älskar jag Justin? Jag har aldrig känt så här förut på grund av en person, förutom när jag träffade John Terry, mittbacken i Chelsea med nummer 26. Men honom älskar jag ju också.
"Vad tycker du Alli?" Frågar Ryan. Jag tittar förvirrat upp på honom. "Vad tycker du om matchen?" Frågar han. Jag nickar bara och gör tummen upp, och flyr sedan ifrån konverskationen med ursäkten att jag måste hämta frukost.
Jag vill ju inte att dom ska tro något som inte är sant, typ att jag väljer Justin framför Hockey. För det kommer aldrig hända.
Den femte dagen på lägret har ledarna sagt att vi ska göra något alldeles speciellt. Alla är jättenyfikna på vad vi ska göra. Men när ledarna sa att vi skulle campa på ön bredvid var vi inte lika taggade som innan dom berättade.
Nu är det den femte dagen och jag gjorde som jag sa, skaffade lite vänner. Rebecka är en mellanlång tjej med brunt hår. Hon är snäll och omtänksam, en riktigt bra vän. Hon föreslog att jag skulle flytta till hennes stuga, men man fick tydligen inte byta. Så jag är fast med killarna. Justin och jag har inte pratat särskilt mycket sedan den dagen då Owen satt med oss på frukosten. Inte för att jag hade förväntat mig att vi skulle prata eller så, men det känns konstigt. Han är inte som han var första dagen. Han är inte lika busig, mer deppig och seriös. Vilket gör mig besviken för han är en riktigt schysst kille, men jag vill att han ska vara som han var förut. Eller så var han bara så just den dagen, jag vet ju inte hur han var innan lägret. Men vi tittar inte ens på varandra. I fyra dagar har vi behandlat den andra som luft. Jag vill att han ska ta initiativet och prata, för jag vågar inte. Jag är väldigt blyg.
Jag och Owen har inte heller pratat så mycket. När jag försöker göra vänner så förlorar jag bara mina gamla, är det så här det ska vara? Jag är inte bra på att skaffa vänner, och nu när jag har hittat Rebecka så förlorar jag två vänner. Gör jag något fel?
Men jag vet inte vad jag känner för Justin, jag vill nog bara att vi ska vara vänner. Men det är ju svårt om vi inte pratar. Jag måste våga.
Precis dom kommer han in genom dörren med en smörgås i handen.
"Hej!" Säger jag desperat. Jag nästan skriker, och jag skäms. Men jag försöker att dölja det och ler istället.
Han tittar upp på mig och ler. Jag har ju sett honom le de senaste dagarna, men jag har aldrig varit anledningen till att smilbanden åker upp.
"Hej." Säger han glatt.
"Vad gör du?" Frågar jag och skäms igen. Jag ser ju att han äter en macka och jag vet att han pratar med mig. Men jag vill inte att konversationen ska ta slut.
"Jag äter." Säger han och håller upp mackan. Jag fnissar lite och han ler. "Vad gör du?" Frågar han sen.
"Jag packar ner det jag ska ha med mig på övernattningen." Säger jag och ler, precis som han. Justin nickar och sätter sig på min säng.
"Du vet att vi bara ska vara borta över natten va?" Frågar han retsamt och kollar på min proppfulla ryggsäck. Jag nickar och lägger ned min tandborste.
"Ska inte du packa?" Frågar jag. Han himlar med ögonen och skakar på huvudet.
"Jag behöver bara en sovsäck." Säger han när han har tuggat ur.
Vi är tysta en stund, det känns obehagligt. Jag vill ju prata, men kommer inte på något att prata om, vilket kan vara bra.
"Ska du sova i samma tält med Rebecka?" Frågar han plötsligt. Hur vet han om Rebecka? Han har ju inte ens kollat åt mitt håll den senaste tiden.
"Hur vet du om henne? Du har ju inte ens kollat åt mitt håll." Säger jag kaxigt men samtidigt retsamt.
"Eftersom att du tydligen vet att jag inte har kollat på dig så måste ju du ha kollat på mig för att se det. Men jag kanske har kollat på dig när du inte har sett, du vet såhär diskret. Som dom flesta gör när man vill se på någon man gillar" Säger han och drar med fingret på täcket.
När man gillar någon? Gillar han mig? Han måste mena som kompis, men då är det väl inte pinsamt att kolla på någon.
"Va?" Jag är chockad. Antydde han nyss att han gillar mig? Jag hänger inte riktigt med, hur kan han gilla mig. Det är som att vi bara har känt varandra i en dag. Vi har ju inte ens pratat på fyra dagar. Då kan han ju inte gilla mig.
"Fattar du inte? Jag tycker om dig." Säger han.
"Mm, jag gillar dig med. Du är en jättebra kompis." Säger jag försiktigt, man hör i rösten hur osäker jag låter.
"Men jag gillar gillar dig. Mer än en vän liksom." Mumlar han och tittar upp från täcket. Min blick fängslas vid hans ögon.
Jag blir helt stum, jag har inte låtit orden sjunka in. Jag är förbannad.
"Men att inte prata med någon på fyra dagar är ett väldigt konstigt sätt att visa att man gillar någon på." Jag går ut och smäller igen dörren.
Nu är det den femte dagen och jag gjorde som jag sa, skaffade lite vänner. Rebecka är en mellanlång tjej med brunt hår. Hon är snäll och omtänksam, en riktigt bra vän. Hon föreslog att jag skulle flytta till hennes stuga, men man fick tydligen inte byta. Så jag är fast med killarna. Justin och jag har inte pratat särskilt mycket sedan den dagen då Owen satt med oss på frukosten. Inte för att jag hade förväntat mig att vi skulle prata eller så, men det känns konstigt. Han är inte som han var första dagen. Han är inte lika busig, mer deppig och seriös. Vilket gör mig besviken för han är en riktigt schysst kille, men jag vill att han ska vara som han var förut. Eller så var han bara så just den dagen, jag vet ju inte hur han var innan lägret. Men vi tittar inte ens på varandra. I fyra dagar har vi behandlat den andra som luft. Jag vill att han ska ta initiativet och prata, för jag vågar inte. Jag är väldigt blyg.
Jag och Owen har inte heller pratat så mycket. När jag försöker göra vänner så förlorar jag bara mina gamla, är det så här det ska vara? Jag är inte bra på att skaffa vänner, och nu när jag har hittat Rebecka så förlorar jag två vänner. Gör jag något fel?
Men jag vet inte vad jag känner för Justin, jag vill nog bara att vi ska vara vänner. Men det är ju svårt om vi inte pratar. Jag måste våga.
Precis dom kommer han in genom dörren med en smörgås i handen.
"Hej!" Säger jag desperat. Jag nästan skriker, och jag skäms. Men jag försöker att dölja det och ler istället.
Han tittar upp på mig och ler. Jag har ju sett honom le de senaste dagarna, men jag har aldrig varit anledningen till att smilbanden åker upp.
"Hej." Säger han glatt.
"Vad gör du?" Frågar jag och skäms igen. Jag ser ju att han äter en macka och jag vet att han pratar med mig. Men jag vill inte att konversationen ska ta slut.
"Jag äter." Säger han och håller upp mackan. Jag fnissar lite och han ler. "Vad gör du?" Frågar han sen.
"Jag packar ner det jag ska ha med mig på övernattningen." Säger jag och ler, precis som han. Justin nickar och sätter sig på min säng.
"Du vet att vi bara ska vara borta över natten va?" Frågar han retsamt och kollar på min proppfulla ryggsäck. Jag nickar och lägger ned min tandborste.
"Ska inte du packa?" Frågar jag. Han himlar med ögonen och skakar på huvudet.
"Jag behöver bara en sovsäck." Säger han när han har tuggat ur.
Vi är tysta en stund, det känns obehagligt. Jag vill ju prata, men kommer inte på något att prata om, vilket kan vara bra.
"Ska du sova i samma tält med Rebecka?" Frågar han plötsligt. Hur vet han om Rebecka? Han har ju inte ens kollat åt mitt håll den senaste tiden.
"Hur vet du om henne? Du har ju inte ens kollat åt mitt håll." Säger jag kaxigt men samtidigt retsamt.
"Eftersom att du tydligen vet att jag inte har kollat på dig så måste ju du ha kollat på mig för att se det. Men jag kanske har kollat på dig när du inte har sett, du vet såhär diskret. Som dom flesta gör när man vill se på någon man gillar" Säger han och drar med fingret på täcket.
När man gillar någon? Gillar han mig? Han måste mena som kompis, men då är det väl inte pinsamt att kolla på någon.
"Va?" Jag är chockad. Antydde han nyss att han gillar mig? Jag hänger inte riktigt med, hur kan han gilla mig. Det är som att vi bara har känt varandra i en dag. Vi har ju inte ens pratat på fyra dagar. Då kan han ju inte gilla mig.
"Fattar du inte? Jag tycker om dig." Säger han.
"Mm, jag gillar dig med. Du är en jättebra kompis." Säger jag försiktigt, man hör i rösten hur osäker jag låter.
"Men jag gillar gillar dig. Mer än en vän liksom." Mumlar han och tittar upp från täcket. Min blick fängslas vid hans ögon.
Jag blir helt stum, jag har inte låtit orden sjunka in. Jag är förbannad.
"Men att inte prata med någon på fyra dagar är ett väldigt konstigt sätt att visa att man gillar någon på." Jag går ut och smäller igen dörren.
Justins perspektiv:
"Men att inte prata med någon på fyra dagar är ett väldigt konstigt sätt att visa att man gillar någon på." Säger hon, rusar ut och smäller igen dörren.
Vad sa hon precis?
Mina ben skakar och tårarna bränner bakom ögonlocken. Den första tåren rullar långsamt ner för kinden, men resten kommer som ett vattenfall. Jag hör Chaz och Ryans röster utanför och skyndar mig in i badrummet. Jag tänker inte gråta inför dom. Fast dom vet ju båda om att jag gillar henne, men att gråta över henne verkar lite överdrivet eller? Jag sätter mig på toalettlocket och begraver ansiktet i händerna.
Efter ett tag är mina händer som en vattenpöl. Jag ställer mig upp på skakiga ben och kollar i spegeln. Jag ser en kille med rödgråtna ögon och rinnig näsa. Killens hår är rufsigt efter att han har dragit händerna igenom håret medan tårarna rann längs hans kinder.
Jag inser att jag är killen och torkar tårarna. Håret bryr jag mig inte om, utan går ut till sovrummet där Chaz och Ryan sitter på en varsin säng. Jag vacklar tillbaks när jag möter deras medlidande blickar. Dom måste ha hört mina snyftningar och nu ser dom mina svullna ögon. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Men mina steg styr mig mot dörren.
"Justin?" Jag vänder mig om mot dom och känner hur tårarna är på väg. "Kom." Säger Ryan och jag går mot honom med blicken i golvet. Men istället för att sätta mig bredvid honom så sätter jag mig i min säng.
"Allison menade inte det hon sa. Hon var bara upprörd över att du inte pratat med henne på några dagar. Hon trodde att du inte tyckte om henne, varken som kompis eller på något annat sett. Hon saknade dig jättemycket." Säger han.
Nu är det min tur att bli förbannad. Så hon kan säga saker utan att mena det när jag inte får prata med henne efter några dagars paus? Men samtidigt förstår jag henne, jag kanske skulle sagt hej eller något för att verka intresserad. Men jag samlade ju mod till att säga det jag sa. Och då blir hon bara sur.
"Hon ångrar verkligen det hon sa. Hon letade efter dig för att säga förlåt, men hittade dig inte." Säger Chaz. "Men hon är nere vid vattnet nu, så vi tycker att du ska gå ner och prata med henne."
"Men att inte prata med någon på fyra dagar är ett väldigt konstigt sätt att visa att man gillar någon på." Säger hon, rusar ut och smäller igen dörren.
Vad sa hon precis?
Mina ben skakar och tårarna bränner bakom ögonlocken. Den första tåren rullar långsamt ner för kinden, men resten kommer som ett vattenfall. Jag hör Chaz och Ryans röster utanför och skyndar mig in i badrummet. Jag tänker inte gråta inför dom. Fast dom vet ju båda om att jag gillar henne, men att gråta över henne verkar lite överdrivet eller? Jag sätter mig på toalettlocket och begraver ansiktet i händerna.
Efter ett tag är mina händer som en vattenpöl. Jag ställer mig upp på skakiga ben och kollar i spegeln. Jag ser en kille med rödgråtna ögon och rinnig näsa. Killens hår är rufsigt efter att han har dragit händerna igenom håret medan tårarna rann längs hans kinder.
Jag inser att jag är killen och torkar tårarna. Håret bryr jag mig inte om, utan går ut till sovrummet där Chaz och Ryan sitter på en varsin säng. Jag vacklar tillbaks när jag möter deras medlidande blickar. Dom måste ha hört mina snyftningar och nu ser dom mina svullna ögon. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Men mina steg styr mig mot dörren.
"Justin?" Jag vänder mig om mot dom och känner hur tårarna är på väg. "Kom." Säger Ryan och jag går mot honom med blicken i golvet. Men istället för att sätta mig bredvid honom så sätter jag mig i min säng.
"Allison menade inte det hon sa. Hon var bara upprörd över att du inte pratat med henne på några dagar. Hon trodde att du inte tyckte om henne, varken som kompis eller på något annat sett. Hon saknade dig jättemycket." Säger han.
Nu är det min tur att bli förbannad. Så hon kan säga saker utan att mena det när jag inte får prata med henne efter några dagars paus? Men samtidigt förstår jag henne, jag kanske skulle sagt hej eller något för att verka intresserad. Men jag samlade ju mod till att säga det jag sa. Och då blir hon bara sur.
"Hon ångrar verkligen det hon sa. Hon letade efter dig för att säga förlåt, men hittade dig inte." Säger Chaz. "Men hon är nere vid vattnet nu, så vi tycker att du ska gå ner och prata med henne."
Letade hon efter mig? Jag skyndar mig ut genom dörren, jag struntar i skor även om jag vet att det kommer göra ont att gå på grusvägen. Jag hör hur mina kompisar skrattar lite åt min ivrighet, men dom har ju ändå sätt mig gråta nu så vad spelar det för roll?
Jag joggar lite lätt mot vattnet när jag får syn på hennes ryggtavla. Hennes kastanjebruna hår flyger i den lätta vinden och blänker i den varma solen och hennes ben dinglar i vattnet.
Jag tassar ut på bryggan, för att hon inte ska märka mig. Hon rycker till, men vänder sig inte om. Hon vet antagligen att det är någon här, men inte vem.
Bryggan känns oändligt lång för jag kommer aldrig fram till henne. Vattnet guppar försiktigt när jag går, vilket gör att bryggan vinglar till lite då och då. Men jag klarar mig ända fram utan några svårigheter. Jag står bakom henne några sekunder innan jag sätter mig på bryggan och kramar henne bakifrån. Hon besvarar kramen genom att lägga upp sina händer på mina armar och vilar huvudet mot min axel. Så sitter vi i säkert fem minuter. Solnedgången gör det hela ännu mer romantiskt. Pirret i magen tar över nervositeten och nu har jag lugnat ner mig en aning. Vi rör oss inte en centimeter utan njuter bara av nuet.
Jag joggar lite lätt mot vattnet när jag får syn på hennes ryggtavla. Hennes kastanjebruna hår flyger i den lätta vinden och blänker i den varma solen och hennes ben dinglar i vattnet.
Jag tassar ut på bryggan, för att hon inte ska märka mig. Hon rycker till, men vänder sig inte om. Hon vet antagligen att det är någon här, men inte vem.
Bryggan känns oändligt lång för jag kommer aldrig fram till henne. Vattnet guppar försiktigt när jag går, vilket gör att bryggan vinglar till lite då och då. Men jag klarar mig ända fram utan några svårigheter. Jag står bakom henne några sekunder innan jag sätter mig på bryggan och kramar henne bakifrån. Hon besvarar kramen genom att lägga upp sina händer på mina armar och vilar huvudet mot min axel. Så sitter vi i säkert fem minuter. Solnedgången gör det hela ännu mer romantiskt. Pirret i magen tar över nervositeten och nu har jag lugnat ner mig en aning. Vi rör oss inte en centimeter utan njuter bara av nuet.
En stund senare lirkar hon sig ur mitt grepp och sätter sig mittemot mig. Först sitter vi bara och stirrar på varandra, sedan ger hon mig en varm kram och ställer sig sedan upp och går. Jag flyger upp på fötterna och springer ikapp henne.
"Allison vänta." Jag tar tag i hennes handled och drar henne mot mig. Jag lutar min panna mot hennes. Jag hör hennes flämtande andehämtningar och smeker hennes kind. Jag ser hur hon nervöst flackar med blicken. Jag vill så gärna kyssa henne, men om hon inte gillar mig på det sättet så kommer det att förstöra vår vänskap. Men hennes läppar är så frestande.
Jag böjer huvudet och kysser henne. Men inte på munnen utan på kinden.
Chaz perspektiv:
"Allison vänta." Hör jag Justin säga. Han stoppar henne genom att ta tag i hennes hand och dra henne mot sig. Jag kollar på Ryan genom lövverket och flinar brett. Vi beter oss som femåringar som vi håller på. Vi sprang efter Justin utan att han märkte det och nu gömmer vi oss i varsin buske och spionerar på vår bäste vän. Ryan kan knappt hålla sig för skratt när han ser Justin smeka Allisons kind, vilket gör att jag också börjar fnissa lite.
Justin böjer sig ner och kysser henne. Ryan tappar nästan hakan och jag måste nästan slå mig själv på munnen för att inte skratta. Ryan flinar brett.
"Kom" Mimar jag och vi springer upp i skogen och tillbaks till stugan. Precis när jag stängt dörren brister Ryan ut i skratt och lägger sig ner på Justins säng.
"Äsch, ge dig. Dom är söta tillsammans." Säger jag men Ryan bara tjuter av skratt. Hans skratt smittar av sig och jag börjar skratta jag med.
Vi skrattar så länge så den känns som om magmusklerna har fått tre timmars träning, men vi slutar inte.
"Vad är det roliga?" Säger Justin nyfiket i dörröppningen. Ryan tjuter ännu högre och jag lägger mig ner på golvet och skrattar så att det dånar i hela stugan.
Egentligen är det inte så roligt, men samtidigt är det hur kul som helst. I och med att Allison är Ryans syster är det ju kul för honom. Men jag skrattar mest för att Ryans skratt är så underbart roligt. Våra skratt börjar avta och Ryan torkar bort tårarna från hans röda ansikte. Jag fnissar lite när jag märker att jag också får tårar, men torkar genast bort dom.
Jag möter Ryans blick och han börjar fnissa igen.
"Men säg då." Gnäller Justin som fortfarande står i dörren. Det är inte så konstigt, det kanske inte är så inbjudande att gå in i ett rum med två skrattande idioter.
"Nejmen inget." Säger Ryan och fnissar.
"Så ni ligger på golvet och dör av skratt på grund av ingenting?" Frågar han. Vi nickar bara.
"Allison vänta." Jag tar tag i hennes handled och drar henne mot mig. Jag lutar min panna mot hennes. Jag hör hennes flämtande andehämtningar och smeker hennes kind. Jag ser hur hon nervöst flackar med blicken. Jag vill så gärna kyssa henne, men om hon inte gillar mig på det sättet så kommer det att förstöra vår vänskap. Men hennes läppar är så frestande.
Jag böjer huvudet och kysser henne. Men inte på munnen utan på kinden.
Chaz perspektiv:
"Allison vänta." Hör jag Justin säga. Han stoppar henne genom att ta tag i hennes hand och dra henne mot sig. Jag kollar på Ryan genom lövverket och flinar brett. Vi beter oss som femåringar som vi håller på. Vi sprang efter Justin utan att han märkte det och nu gömmer vi oss i varsin buske och spionerar på vår bäste vän. Ryan kan knappt hålla sig för skratt när han ser Justin smeka Allisons kind, vilket gör att jag också börjar fnissa lite.
Justin böjer sig ner och kysser henne. Ryan tappar nästan hakan och jag måste nästan slå mig själv på munnen för att inte skratta. Ryan flinar brett.
"Kom" Mimar jag och vi springer upp i skogen och tillbaks till stugan. Precis när jag stängt dörren brister Ryan ut i skratt och lägger sig ner på Justins säng.
"Äsch, ge dig. Dom är söta tillsammans." Säger jag men Ryan bara tjuter av skratt. Hans skratt smittar av sig och jag börjar skratta jag med.
Vi skrattar så länge så den känns som om magmusklerna har fått tre timmars träning, men vi slutar inte.
"Vad är det roliga?" Säger Justin nyfiket i dörröppningen. Ryan tjuter ännu högre och jag lägger mig ner på golvet och skrattar så att det dånar i hela stugan.
Egentligen är det inte så roligt, men samtidigt är det hur kul som helst. I och med att Allison är Ryans syster är det ju kul för honom. Men jag skrattar mest för att Ryans skratt är så underbart roligt. Våra skratt börjar avta och Ryan torkar bort tårarna från hans röda ansikte. Jag fnissar lite när jag märker att jag också får tårar, men torkar genast bort dom.
Jag möter Ryans blick och han börjar fnissa igen.
"Men säg då." Gnäller Justin som fortfarande står i dörren. Det är inte så konstigt, det kanske inte är så inbjudande att gå in i ett rum med två skrattande idioter.
"Nejmen inget." Säger Ryan och fnissar.
"Så ni ligger på golvet och dör av skratt på grund av ingenting?" Frågar han. Vi nickar bara.
"Men kom igen, vi behöver packa inför övernattningen." Säger jag med skrattet i halsen. Jag går till min väska och drar ut sovsäcken och lägger den i en annan väska. Och lägger sedan ner andra behövligheter som godis, energidricka och laddare till mobilen.
"Är du dum i huvudet, Chaz?" Frågar Ryan plötsligt. Jag fortsätter vira ihop laddaren och lägger sedan ner den i väskan.
"Vi ska sova i tält, vart ska du få tag i el?" Frågar Justin och hånler åt mig. Jag känner mig lite dum när jag tar upp den och lägger den åt sidan. Justin och Ryan skrattar lite, men deras skratt är ingenting jämfört med hur jag och Ryan skrattade för några minuter sedan.
Allisons perspektiv:
Jag kliver in genom dörren och ser alla killar packa utom Christian som kommer bakom mig. När Chaz kollar upp försöker han hålla igen ett skratt genom att ha munnen stängd, men han lyckas inte särskilt bra. Ryan rycker till och kollar på mig. Sedan på Chaz och båda börjar skratta lite smått men återgår till packningen.
"Kan du flytta lite på dig, Alli?" Frågar Christian vänligt och jag går genast åt sidan.
Justin tittar upp när han hör Christian, men tittar inte på honom utan på mig. Han ler ett osäkert leende och kliar sig i nacken.
Ingen i det här rummet beter sig normalt utom Christian. Chaz och Ryan skrattar lite då och då, utan någon anledning. Justin är nervös i närheten av mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har redan packat så jag står bara och tittar när dom gör det.
Christian blir färdig först och tar sin väska på axeln, då passar jag på att hämta min och följer efter honom ut. Jag springer ifatt honom och vi går ner mot sjön där vi ska mötas.
Jag ser inte direkt fram emot det här. Skogen är inte riktigt min grej, men om man inte är med här så får man inte åka till köpcentret om två dagar. Jag vet inte vilket vi ska åka till, men vilket som helst går bra just nu. Min hårspray är slut efter att Chaz lekte med den för några dagar sedan. Tur att jag tog med mig pengar.
Nu kommer killarna nedspringande från backen och ställer sig bakom mig och Christian.
"Så nu är alla här och då tänkte vi att vi skulle paddla över till den andra ön." Säger Sara. Paddla, driver hon med mig? Alla blickar fastnar på mig och jag rodnar och kollar ner i sanden.
"Men eftersom att det hände en liten olycka förra gången vi paddlade så har vi hyrt en båt. Men den tar bara tjugo i taget så man får vänta lite." Säger hon.
Det bränns i kinderna när jag fattar att jag är anledningen till att vi inte ska paddla.
Men alla värkar lättade, ingen vill ju paddla egentligen. Så jag gjorde något bra när jag föll ur kanoten.
"Är du dum i huvudet, Chaz?" Frågar Ryan plötsligt. Jag fortsätter vira ihop laddaren och lägger sedan ner den i väskan.
"Vi ska sova i tält, vart ska du få tag i el?" Frågar Justin och hånler åt mig. Jag känner mig lite dum när jag tar upp den och lägger den åt sidan. Justin och Ryan skrattar lite, men deras skratt är ingenting jämfört med hur jag och Ryan skrattade för några minuter sedan.
Allisons perspektiv:
Jag kliver in genom dörren och ser alla killar packa utom Christian som kommer bakom mig. När Chaz kollar upp försöker han hålla igen ett skratt genom att ha munnen stängd, men han lyckas inte särskilt bra. Ryan rycker till och kollar på mig. Sedan på Chaz och båda börjar skratta lite smått men återgår till packningen.
"Kan du flytta lite på dig, Alli?" Frågar Christian vänligt och jag går genast åt sidan.
Justin tittar upp när han hör Christian, men tittar inte på honom utan på mig. Han ler ett osäkert leende och kliar sig i nacken.
Ingen i det här rummet beter sig normalt utom Christian. Chaz och Ryan skrattar lite då och då, utan någon anledning. Justin är nervös i närheten av mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har redan packat så jag står bara och tittar när dom gör det.
Christian blir färdig först och tar sin väska på axeln, då passar jag på att hämta min och följer efter honom ut. Jag springer ifatt honom och vi går ner mot sjön där vi ska mötas.
Jag ser inte direkt fram emot det här. Skogen är inte riktigt min grej, men om man inte är med här så får man inte åka till köpcentret om två dagar. Jag vet inte vilket vi ska åka till, men vilket som helst går bra just nu. Min hårspray är slut efter att Chaz lekte med den för några dagar sedan. Tur att jag tog med mig pengar.
Nu kommer killarna nedspringande från backen och ställer sig bakom mig och Christian.
"Så nu är alla här och då tänkte vi att vi skulle paddla över till den andra ön." Säger Sara. Paddla, driver hon med mig? Alla blickar fastnar på mig och jag rodnar och kollar ner i sanden.
"Men eftersom att det hände en liten olycka förra gången vi paddlade så har vi hyrt en båt. Men den tar bara tjugo i taget så man får vänta lite." Säger hon.
Det bränns i kinderna när jag fattar att jag är anledningen till att vi inte ska paddla.
Men alla värkar lättade, ingen vill ju paddla egentligen. Så jag gjorde något bra när jag föll ur kanoten.
Vi kommer att ta det i stugornas ordning. Så stuga 1-5 kan komma med oss!" Säger dom och några av ungdomarna följer efter dom. Det betyder att vi kommer få åka sist. Suck.
Alla ledarna åker över samtidigt, men bara en kommer tillbaka. Den som kör båten och det är Anders.
"Åh nej, jag glömde mig mobil i stugan. Kan du följa med mig och hämta den, Allison?" Frågar Justin. Jag känner att han har något lurt på gång men följer med honom ändå. Jag kommer ändå bara få stå här och vänta annars.
Justin går långsamt till stugorna.
"Ska vi kanske gå lite snabbare eller?" Frågar jag irriterat. Han gör som jag vill och sätter fart på benen. Inne i stugan letar han länge efter sin mobil, jag står otåligt och stampar med ena foten i hallen. Han går in i badrummet och jag hör hur han får ett sms och kommer ut efter en stund med mobilen i handen. "Hittade den." Säger han och vi skyndar oss ner till sjön igen.
Men när vi kommer ner är ingen kvar. Jag ser båten vid på den andra ön och stönar högt.
"Men åhh!" Väser jag. Justin kollar oskyldigt på mig men sedan drar han på smilbanden och jag börjar skratta.
"Jag hatar dig!" Skrattar jag och slår till honom på bröstet. Han flinar och lägger sin arm på min axel.
"Varför?" Frågar han.
"För jag kommer inte få åka med till köpcentret." Säger jag och snurrar så att hans arm försvinner från min axel.
"Jag lovar att du kommer få göra det. Jag har inte varit med någon gång och campat, och jag har fått följa med varje gång." Jag ger honom en kaxig blick. "Tro mig." Säger han.
Våra väskor står inte kvar så dom måste ha tagit med dom på båten.
"Men om du vill campa så kan vi ju paddla över." Retas han. Jag försöker slå honom men han springer iväg.
"Men vi får ju ingen middag eller frukost, har du tänkt på det?" Frågar jag. Han nickar.
"Det är bara att gå in i köket, dom låser aldrig." Säger han och vadar i vattnet.
Det här blir säkert mycket roligare än att campa, men samtidigt läskigt. Det kommer bara att vara vi två på den här ön.
Alla ledarna åker över samtidigt, men bara en kommer tillbaka. Den som kör båten och det är Anders.
"Åh nej, jag glömde mig mobil i stugan. Kan du följa med mig och hämta den, Allison?" Frågar Justin. Jag känner att han har något lurt på gång men följer med honom ändå. Jag kommer ändå bara få stå här och vänta annars.
Justin går långsamt till stugorna.
"Ska vi kanske gå lite snabbare eller?" Frågar jag irriterat. Han gör som jag vill och sätter fart på benen. Inne i stugan letar han länge efter sin mobil, jag står otåligt och stampar med ena foten i hallen. Han går in i badrummet och jag hör hur han får ett sms och kommer ut efter en stund med mobilen i handen. "Hittade den." Säger han och vi skyndar oss ner till sjön igen.
Men när vi kommer ner är ingen kvar. Jag ser båten vid på den andra ön och stönar högt.
"Men åhh!" Väser jag. Justin kollar oskyldigt på mig men sedan drar han på smilbanden och jag börjar skratta.
"Jag hatar dig!" Skrattar jag och slår till honom på bröstet. Han flinar och lägger sin arm på min axel.
"Varför?" Frågar han.
"För jag kommer inte få åka med till köpcentret." Säger jag och snurrar så att hans arm försvinner från min axel.
"Jag lovar att du kommer få göra det. Jag har inte varit med någon gång och campat, och jag har fått följa med varje gång." Jag ger honom en kaxig blick. "Tro mig." Säger han.
Våra väskor står inte kvar så dom måste ha tagit med dom på båten.
"Men om du vill campa så kan vi ju paddla över." Retas han. Jag försöker slå honom men han springer iväg.
"Men vi får ju ingen middag eller frukost, har du tänkt på det?" Frågar jag. Han nickar.
"Det är bara att gå in i köket, dom låser aldrig." Säger han och vadar i vattnet.
Det här blir säkert mycket roligare än att campa, men samtidigt läskigt. Det kommer bara att vara vi två på den här ön.
"Borde vi inte ringa dom eller något?" Frågar jag efter en stund.
Vi sitter i den lätt varma sanden och tittar ut över vattnet. Han nickar och ger mig sin mobil.
"Ska jag ringa?" Frågar jag skeptiskt. Han nickar igen.
"Det måste ha hänt något, och jag känner att det har hänt ganska mycket med dig." Förklarar han. Jag nickar förstående och tar emot mobilen.
"Ring Chaz." Säger han.
Jag letar upp Chaz bland Justins alla kontakter och klickar på "ring". Efter två signaler svarar han.
"Hey!" Nästa skriker han och jag får lite ont i örat.
"Det är Allison. Kan jag få prata med Micke eller någon?" Frågar jag.
"Hej Allison! Har ni det trevligt? Det brukar egentligen vara jag och Ryan som stannar när de andra campar. Men Justin har väl vuxit ifrån oss." Säger han retsamt.http://se.gosupermodel.com/community/forum_thread.jsp?id=4160264#page30
"Kan jag få prata med Micke?" Upprepar jag.
"Vänta lite." Mumlar han och jag hör hans fotsteg. Jag hör hur Justin viskar att jag ska sätta på högtalaren. Jag hinner precis innan Micke säger:
"Hallå?"
"Eh jo, det är Allison." Säger jag. "Jag och Justin skulle hämta en sak i stugan innan vi åkte men på tillbaka vägen krockade Justin i ett träd och tuppade av i några sekunder." Men vad säger jag?! Det måste låta hur kul som helst.
"Oj! Jag kommer."
"Nej, nej! Han har vaknat nu. Men han är lite trött bara, så jag undrar om det är okej om vi stannar här?" Frågar jag och hoppas på att han ska säga ja.
"Okej, men klarar ni er själva?" Frågar han. Yes.
"Ja det gör vi." Säger jag med en mogen ton i rösten.
"Bra. Men vi har tyvärr låst köket.." Mumlar han.
"Men vi har lite godis och sånt." Säger jag osäkert.
"Okej, var försiktiga." Säger han och samtalet avslutas.
Justin börjar skratta högljutt vilket får mig och flina.
"Krockade i ett träd?! Haha!" Skrattar han så att tårarna nästan rinner. "Du får mig ju att verka dum!" Säger han mellan skrattattackerna.
Jag flinar.
Vi sitter i den lätt varma sanden och tittar ut över vattnet. Han nickar och ger mig sin mobil.
"Ska jag ringa?" Frågar jag skeptiskt. Han nickar igen.
"Det måste ha hänt något, och jag känner att det har hänt ganska mycket med dig." Förklarar han. Jag nickar förstående och tar emot mobilen.
"Ring Chaz." Säger han.
Jag letar upp Chaz bland Justins alla kontakter och klickar på "ring". Efter två signaler svarar han.
"Hey!" Nästa skriker han och jag får lite ont i örat.
"Det är Allison. Kan jag få prata med Micke eller någon?" Frågar jag.
"Hej Allison! Har ni det trevligt? Det brukar egentligen vara jag och Ryan som stannar när de andra campar. Men Justin har väl vuxit ifrån oss." Säger han retsamt.http://se.gosupermodel.com/community/forum_thread.jsp?id=4160264#page30
"Kan jag få prata med Micke?" Upprepar jag.
"Vänta lite." Mumlar han och jag hör hans fotsteg. Jag hör hur Justin viskar att jag ska sätta på högtalaren. Jag hinner precis innan Micke säger:
"Hallå?"
"Eh jo, det är Allison." Säger jag. "Jag och Justin skulle hämta en sak i stugan innan vi åkte men på tillbaka vägen krockade Justin i ett träd och tuppade av i några sekunder." Men vad säger jag?! Det måste låta hur kul som helst.
"Oj! Jag kommer."
"Nej, nej! Han har vaknat nu. Men han är lite trött bara, så jag undrar om det är okej om vi stannar här?" Frågar jag och hoppas på att han ska säga ja.
"Okej, men klarar ni er själva?" Frågar han. Yes.
"Ja det gör vi." Säger jag med en mogen ton i rösten.
"Bra. Men vi har tyvärr låst köket.." Mumlar han.
"Men vi har lite godis och sånt." Säger jag osäkert.
"Okej, var försiktiga." Säger han och samtalet avslutas.
Justin börjar skratta högljutt vilket får mig och flina.
"Krockade i ett träd?! Haha!" Skrattar han så att tårarna nästan rinner. "Du får mig ju att verka dum!" Säger han mellan skrattattackerna.
Jag flinar.
Vi har kört fotboll, haft springtävling och kollat på tv och nu känner jag mig hungrig.
"Jag är hungrig." Gnäller jag.
"Men vi har ingenting att äta." Säger han. Jag tappar nästan hakan. "Men ta det lugnt vi får väl bryta oss in i köket." Säger han och ställer sig upp. "Kommer du?" Han räcker ut sin hand, jag tar tag i den och reser mig upp av hans hjälp.
Justin går runt matsalen och hittar ett öppet fönster.
"Hur ska vi komma upp dit?" Frågar jag. Fönstret är några meter upp och ingen av oss når det. Man måste nästan vara dubbelt så långa som oss för att nå dit. Han går ner på huk.
"Sätt dig på mina axlar." Beordrar han mig. Jag skrattar. "Men kom igen." Jag sätter mig försiktigt på hans axlar och han ställer sig långsamt upp.
"Når du?" Frågar han. Han verkar inte ha några som helst problem med att ha min tyngd på hans axlar. Jag nickar men kommer sedan på att han inte ser mig och svarar ja.
Jag öppnar fönstret helt och tar tag i fönsterkarmen och hoppar upp på den sandfärgade fönsterbrädan.
Jag hoppar in i det stora köket och letar rätt på en stol. Jag hittar något som ser ut att vara en slags bar stol och kastar ut den genom fönstret.
"Aj!" Skriker han och jag grips av panik. Jag springer till fönstret med en annan barstol i famnen och ställer mig på den och tittar ut.
"Du kanske ska titta nästa gång du slänger ut stolar genom fönstret." Säger han.
Jag fnissar lite och flyttar på mig så att han kan hoppa in i köket han med.
"Jag är hungrig." Gnäller jag.
"Men vi har ingenting att äta." Säger han. Jag tappar nästan hakan. "Men ta det lugnt vi får väl bryta oss in i köket." Säger han och ställer sig upp. "Kommer du?" Han räcker ut sin hand, jag tar tag i den och reser mig upp av hans hjälp.
Justin går runt matsalen och hittar ett öppet fönster.
"Hur ska vi komma upp dit?" Frågar jag. Fönstret är några meter upp och ingen av oss når det. Man måste nästan vara dubbelt så långa som oss för att nå dit. Han går ner på huk.
"Sätt dig på mina axlar." Beordrar han mig. Jag skrattar. "Men kom igen." Jag sätter mig försiktigt på hans axlar och han ställer sig långsamt upp.
"Når du?" Frågar han. Han verkar inte ha några som helst problem med att ha min tyngd på hans axlar. Jag nickar men kommer sedan på att han inte ser mig och svarar ja.
Jag öppnar fönstret helt och tar tag i fönsterkarmen och hoppar upp på den sandfärgade fönsterbrädan.
Jag hoppar in i det stora köket och letar rätt på en stol. Jag hittar något som ser ut att vara en slags bar stol och kastar ut den genom fönstret.
"Aj!" Skriker han och jag grips av panik. Jag springer till fönstret med en annan barstol i famnen och ställer mig på den och tittar ut.
"Du kanske ska titta nästa gång du slänger ut stolar genom fönstret." Säger han.
Jag fnissar lite och flyttar på mig så att han kan hoppa in i köket han med.
Jag går mot det stora kylskåpet med Justin i hälarna. Jag öppnar den vita dörren och blir förvånad över hur mycket gott det finns. Justin öppnar frysen, som är större än kylskåpet, och tar ut ett paket med vaniljglass.
"Vi gör marängsviss!" Säger han med en busig röst. Hans ögon blänker av förväntan och jag tar fram grädde.
Justin slänger marängerna, bananerna och glasspaketet på en stor silvrig diskbänk. Jag tar fram chokladsåsen och grädden bredvid resten av sakerna och Justin tar fram en jättelik glasskål.
Han tar fram en sked och öser ner glass i skålen. Jag tar grädde och sprutar på, men sedan slinter jag med flaskan och råkar spruta lite på Justins tröja. Han vänder sig om och kollar ilsket på mig, men jag vet att han skojar. Han släpper skeden och börjar jaga mig. Jag springer mot fönstret men hinner inte klättra ut innan han tar tag i mina ben. Jag skriker när han försöker dra ner mig, men märker att det inte hjälper så jag sprutar istället grädde i ansiktet på honom. Jag skrattar nästan ihjäl mig när jag ser hans min.
Jag får ett litet försprång och springer. Jag tittar bak för att se om han är efter mig. Han kommer mot mig och tacklar sedan ner mig på det kalla köksgolvet. Jag skrattar som aldrig förr och han lyckas ta sprutgrädden ifrån mig.
"Nu du!" Säger han som en ond skurk i en film.
Han dränker mig i grädde vilket gör att jag skrattar ännu mer. Jag slutar göra motstånd för jag inser att jag inte kan ta mig ur hans järngrepp.
Justins perspektiv:
Allison skrattar högt och länge, men tillslut ger jag mig. Jag sjunker ner bredvid henne på golvet och fnissar lite.
Jag älskar Ryan för att han kom på iden att stanna med henne här. Jag behövde ju inte hämta min mobil, den var i fickan hela tiden. Så hon följde med mig upp och letade, jag låtsades leta tills jag fick ett sms av Ryan som skrev att dom hade åkt och då tog jag fram mobilen ur fickan och gick ut ur badrummet som ingenting. Genialt! Jag måste vara bäst.
Jag tänkte att det här kunde vara min chans att få Allison men nu när jag umgås med henne själv så vill jag verkligen inte förstöra vår vänskap. Om jag till exempel försöker kyssa henne och hon inte känner på samma sätt kommer det alltid att vara en konstig stämning mellan oss. Jag måste först ta reda på hur hon känner. Jag får försöka få henne att säga.
Men inte nu, ikväll. Jag hoppas verkligen på att hon känner likadant, för snart kan jag inte hålla mig längre, hon är för underbar.
Några tjejer som jag varit med innan har tyckt om när jag smeker deras hår och tittar de i ögonen. Jag får väl göra det med Allison. Men som sagt inte nu, ikväll.
"Ska vi fortsätta eller?" Allisons mjuka röst bryter tystnaden och jag flyger upp bredvid henne. Vi hackar bananer, krossar maränger och häller på choklad såsen. Vi går mot fönstret, struntar i att städa. Jag åker gärna fast med Allison. Jag gör gärna frukost och middag med henne. Jag hoppar ut genom fönstret först, för hon vågar inte. Hon räcker mig den tunga glasskålen och hämtar skedar som hon sedan kastar ut, precis som hon gjorde med stolen. Jag får en sked i huvudet och en hamnar i desserten.
"Aj. Du kanske ska titta nästa gång du slänger ut skedar genom fönstret." Säger jag. Jag hör hur hon skrattar när hon hoppar ner från fönstret. Jag klättrar upp på stolen för att stänga fönstret och Allison tar glasskålen och springer iväg.
Allisons perspektiv:
Jag springer i full fart mot vår stuga. Än en gång kollar jag för att se om Justin är bakom mig och det är han. Men något händer. Han faller till marken, han kollar upp och börja skratta. Jag inser att han har snubblat och jag håller nästan på att kissa på mig. Jag ställer ifrån mig skålen och lägger mig ner på marken för att jag skrattar så mycket. Det är en galen kväll! Det känns som om jag bara har skrattat hela kvällen.
När skrattet börjar avta sätter jag mig upp i gräset och tar tag i skålen. Justin springer före mig till stugan, men snart är jag ikapp igen.
Vi slänger oss på Justins säng och det är nära att jag häller glassen över mig. Men jag räddar mig själv i sista sekunden.
Han tar båda skedarna och fyller en med marängsviss.
"Gapa." Säger han. Jag gör som han säger och öppnar munnen.
Han för in skeden och jag smakar. Jag gör ett mm-ljud och tummen upp. Jag en sked och gör likadant med honom. Han verkar också tycka om den för han gör en gillande min och ler sedan.
Vi har nästan ätit upp allt när det känns som om jag ska spy. Men det gör jag såklart inte. Istället hoppar jag över till min säng, tar av mig byxorna och lägger mig under täcket. Jag är hur trött som helst. Jag ligger och kollar på Justin som tar av sig kläderna och nu står han bara i kalsonger. Det känns lite fel att titta när han står där halvnaken men just nu är jag för trött för att bry mig. Han lägger sig på sin säng och ler mot mig. Jag ler tillbaks och faller in i sömn.
Justins perspektiv:
Jag vaknar av ett genomskärande skrik. Jag blir livrädd och sätter mig käpprätt upp i sängen, det är Allison.
"Allison?!" Skriker jag men får inget svar. Hon vänder sig mot mig och jag ser att hon har gråtit. Hon skakar och kollar på mig med rädda ögon. Jag springer till hennes säng.
"Vad är det?!" Jag börjar nästa gråta jag med när jag ruskar om henne. Jag kollar runt i stugan för att se om det är någon här som har gjort henne illa. Men jag ser ingenting konstigt. Jag kommer ihåg att jag låste dörren.
Hon svarar inte, det gör mig ännu oroligare.
"Svara." Ber jag henne.
"Inget. Hade bara en mardröm. Jag vet att det låter töntigt. Gå och lägg dig igen." Säger hon. Jag går till min säng trots att jag inte vill. Efter ungefär en minut så hör jag hur hon snyftar. Jag går till hennes säng och kryper ner bredvid henne i hennes rosa lakan. Hon kramar om mig och somnar om.
"Vi gör marängsviss!" Säger han med en busig röst. Hans ögon blänker av förväntan och jag tar fram grädde.
Justin slänger marängerna, bananerna och glasspaketet på en stor silvrig diskbänk. Jag tar fram chokladsåsen och grädden bredvid resten av sakerna och Justin tar fram en jättelik glasskål.
Han tar fram en sked och öser ner glass i skålen. Jag tar grädde och sprutar på, men sedan slinter jag med flaskan och råkar spruta lite på Justins tröja. Han vänder sig om och kollar ilsket på mig, men jag vet att han skojar. Han släpper skeden och börjar jaga mig. Jag springer mot fönstret men hinner inte klättra ut innan han tar tag i mina ben. Jag skriker när han försöker dra ner mig, men märker att det inte hjälper så jag sprutar istället grädde i ansiktet på honom. Jag skrattar nästan ihjäl mig när jag ser hans min.
Jag får ett litet försprång och springer. Jag tittar bak för att se om han är efter mig. Han kommer mot mig och tacklar sedan ner mig på det kalla köksgolvet. Jag skrattar som aldrig förr och han lyckas ta sprutgrädden ifrån mig.
"Nu du!" Säger han som en ond skurk i en film.
Han dränker mig i grädde vilket gör att jag skrattar ännu mer. Jag slutar göra motstånd för jag inser att jag inte kan ta mig ur hans järngrepp.
Justins perspektiv:
Allison skrattar högt och länge, men tillslut ger jag mig. Jag sjunker ner bredvid henne på golvet och fnissar lite.
Jag älskar Ryan för att han kom på iden att stanna med henne här. Jag behövde ju inte hämta min mobil, den var i fickan hela tiden. Så hon följde med mig upp och letade, jag låtsades leta tills jag fick ett sms av Ryan som skrev att dom hade åkt och då tog jag fram mobilen ur fickan och gick ut ur badrummet som ingenting. Genialt! Jag måste vara bäst.
Jag tänkte att det här kunde vara min chans att få Allison men nu när jag umgås med henne själv så vill jag verkligen inte förstöra vår vänskap. Om jag till exempel försöker kyssa henne och hon inte känner på samma sätt kommer det alltid att vara en konstig stämning mellan oss. Jag måste först ta reda på hur hon känner. Jag får försöka få henne att säga.
Men inte nu, ikväll. Jag hoppas verkligen på att hon känner likadant, för snart kan jag inte hålla mig längre, hon är för underbar.
Några tjejer som jag varit med innan har tyckt om när jag smeker deras hår och tittar de i ögonen. Jag får väl göra det med Allison. Men som sagt inte nu, ikväll.
"Ska vi fortsätta eller?" Allisons mjuka röst bryter tystnaden och jag flyger upp bredvid henne. Vi hackar bananer, krossar maränger och häller på choklad såsen. Vi går mot fönstret, struntar i att städa. Jag åker gärna fast med Allison. Jag gör gärna frukost och middag med henne. Jag hoppar ut genom fönstret först, för hon vågar inte. Hon räcker mig den tunga glasskålen och hämtar skedar som hon sedan kastar ut, precis som hon gjorde med stolen. Jag får en sked i huvudet och en hamnar i desserten.
"Aj. Du kanske ska titta nästa gång du slänger ut skedar genom fönstret." Säger jag. Jag hör hur hon skrattar när hon hoppar ner från fönstret. Jag klättrar upp på stolen för att stänga fönstret och Allison tar glasskålen och springer iväg.
Allisons perspektiv:
Jag springer i full fart mot vår stuga. Än en gång kollar jag för att se om Justin är bakom mig och det är han. Men något händer. Han faller till marken, han kollar upp och börja skratta. Jag inser att han har snubblat och jag håller nästan på att kissa på mig. Jag ställer ifrån mig skålen och lägger mig ner på marken för att jag skrattar så mycket. Det är en galen kväll! Det känns som om jag bara har skrattat hela kvällen.
När skrattet börjar avta sätter jag mig upp i gräset och tar tag i skålen. Justin springer före mig till stugan, men snart är jag ikapp igen.
Vi slänger oss på Justins säng och det är nära att jag häller glassen över mig. Men jag räddar mig själv i sista sekunden.
Han tar båda skedarna och fyller en med marängsviss.
"Gapa." Säger han. Jag gör som han säger och öppnar munnen.
Han för in skeden och jag smakar. Jag gör ett mm-ljud och tummen upp. Jag en sked och gör likadant med honom. Han verkar också tycka om den för han gör en gillande min och ler sedan.
Vi har nästan ätit upp allt när det känns som om jag ska spy. Men det gör jag såklart inte. Istället hoppar jag över till min säng, tar av mig byxorna och lägger mig under täcket. Jag är hur trött som helst. Jag ligger och kollar på Justin som tar av sig kläderna och nu står han bara i kalsonger. Det känns lite fel att titta när han står där halvnaken men just nu är jag för trött för att bry mig. Han lägger sig på sin säng och ler mot mig. Jag ler tillbaks och faller in i sömn.
Justins perspektiv:
Jag vaknar av ett genomskärande skrik. Jag blir livrädd och sätter mig käpprätt upp i sängen, det är Allison.
"Allison?!" Skriker jag men får inget svar. Hon vänder sig mot mig och jag ser att hon har gråtit. Hon skakar och kollar på mig med rädda ögon. Jag springer till hennes säng.
"Vad är det?!" Jag börjar nästa gråta jag med när jag ruskar om henne. Jag kollar runt i stugan för att se om det är någon här som har gjort henne illa. Men jag ser ingenting konstigt. Jag kommer ihåg att jag låste dörren.
Hon svarar inte, det gör mig ännu oroligare.
"Svara." Ber jag henne.
"Inget. Hade bara en mardröm. Jag vet att det låter töntigt. Gå och lägg dig igen." Säger hon. Jag går till min säng trots att jag inte vill. Efter ungefär en minut så hör jag hur hon snyftar. Jag går till hennes säng och kryper ner bredvid henne i hennes rosa lakan. Hon kramar om mig och somnar om.
"Justin." Allisons våta hår glänser i solen. Hon kommer upp ur vattnet och lägger sig bredvid mig och kollar upp på de hjärtformade molnen. Himlen är klarblå och ingenting kan bli bättre än vad det är just nu. Solen värmer på våra ansikten, den svaga vinden fläktar oss lätt och den mjuka sanden masserar våra kroppar. Jag håller Allisons hand och flätar långsamt in mina fingrar. Våra händer är som pusselbitar, passar perfekt ihop. Det är som om vi är gjorda för varandra. Vi ligger på stranden jag, Chaz och Ryan alltid brukade gå till när vi ville bada själva. Men egentligen får man inte vara här. Det kändes lite läskigt att vara här med kompisarna, vi ville inte bli upptäckta av ledarna. Men med Allison, min flickvän, känns det helt rätt.
Det är vi två mot världen.
"Justin?" Jag ser på Allison men märker att orden inte kommer ifrån henne. "Justin?! Vakna!" Jag öppnar ögonen och återvänder till verkligheten. Allison står med tandborsten i munnen och sätter på sig skorna samtidigt.
"Huh?" Är allt jag lyckas få ur mig.
Var drömmen tvungen att vara en dröm? Varför var den tvungen att ta slut?
"Vi måste städa, jag vill inte laga mat. Men vi kommer antagligen få något värre straff eftersom att dom kommer tro att vi inte kan laga mat." Säger hon och skrattar lite.
Åh nej. Hon kom på det. Jag som ville att dom skulle upptäcka det, så vi får mer tid tillsammans. Det ända jag kan göra nu är att resa mig ur sängen, dra på mig kläder och motvilligt gå ut i den varma morgonluften.
Chaz perspektiv:
Kvällen igår var grym, synd att Justin missade den. Vilken otur han hade som krockade i ett träd. Haha kunde dom inte komma på något bättre eller? Det var säkert Allison som sa det, hon blir alltid nervös i såna situationer.
Vi skrämde Regina och hennes gäng klockan två på natten. Vi började med att gå och bryta kvistar utanför deras tält och sedan skakade vi om hela tältet.
Regina, den hopplösa blondinen, började gråta så att Owen och Kyle fick trösta henne. Men Justin hade det säkert bra med Allison. Jag undrar om han la in stöten, genom att smeka tjejens hår och kolla henne djupt i ögonen. Det har han gjort sedan många år tillbaks och det har nästan alltid funkat.
Än så länge sover alla. Det var nog bara jag som hörde måsarnas morgonsång. Nu kan jag inte somna om. Så jag tar upp mobilen och ringer Justin. Det går sju signaler och då ger jag upp. Jag försöker lyssna om någon är vaken men jag hör ingen röst.
Nu får det vara nog.
Jag slår till Ryan med kudden men han vrider bara på sig och mumlar. Ännu en gång träffar det mjuka materialet hans rakade huvud, men han sover fortfarande.
Jag ser fotbollarna ligga så prydligt vid tältets öppning och får en lysande ide. Jag kastar en av dom i huvudet på Ryan, lika hårt som jag skjuter, och då möter jag hans nyvakna ögon.
"Vad vill du?" Frågar han och gnuggar sig på huvudet, där bollen träffade.
"Att du ska vakna." Säger jag och kryper till honom för att hämta bollen. Jag tar den under armen och krälar mig ut ur det klaustrofobiska tältet. Jag slänger upp bollen i luften och börjar kicka. Mitt rekord är 327 kickar med både fötter och knän.
Jag kommer upp i 121 när jag faller till marken på grund av en boll. Inte den jag kickade med utan en annan. Ryan flinar brett i öppningen.
"Vad vill du?" Väser jag. Jag ville slå mitt rekord, men nu orkar jag inte börja om.
"Att du ska sluta. Jag försöker sova." Han flinar ännu mer och stänger öppningen.
Det är vi två mot världen.
"Justin?" Jag ser på Allison men märker att orden inte kommer ifrån henne. "Justin?! Vakna!" Jag öppnar ögonen och återvänder till verkligheten. Allison står med tandborsten i munnen och sätter på sig skorna samtidigt.
"Huh?" Är allt jag lyckas få ur mig.
Var drömmen tvungen att vara en dröm? Varför var den tvungen att ta slut?
"Vi måste städa, jag vill inte laga mat. Men vi kommer antagligen få något värre straff eftersom att dom kommer tro att vi inte kan laga mat." Säger hon och skrattar lite.
Åh nej. Hon kom på det. Jag som ville att dom skulle upptäcka det, så vi får mer tid tillsammans. Det ända jag kan göra nu är att resa mig ur sängen, dra på mig kläder och motvilligt gå ut i den varma morgonluften.
Chaz perspektiv:
Kvällen igår var grym, synd att Justin missade den. Vilken otur han hade som krockade i ett träd. Haha kunde dom inte komma på något bättre eller? Det var säkert Allison som sa det, hon blir alltid nervös i såna situationer.
Vi skrämde Regina och hennes gäng klockan två på natten. Vi började med att gå och bryta kvistar utanför deras tält och sedan skakade vi om hela tältet.
Regina, den hopplösa blondinen, började gråta så att Owen och Kyle fick trösta henne. Men Justin hade det säkert bra med Allison. Jag undrar om han la in stöten, genom att smeka tjejens hår och kolla henne djupt i ögonen. Det har han gjort sedan många år tillbaks och det har nästan alltid funkat.
Än så länge sover alla. Det var nog bara jag som hörde måsarnas morgonsång. Nu kan jag inte somna om. Så jag tar upp mobilen och ringer Justin. Det går sju signaler och då ger jag upp. Jag försöker lyssna om någon är vaken men jag hör ingen röst.
Nu får det vara nog.
Jag slår till Ryan med kudden men han vrider bara på sig och mumlar. Ännu en gång träffar det mjuka materialet hans rakade huvud, men han sover fortfarande.
Jag ser fotbollarna ligga så prydligt vid tältets öppning och får en lysande ide. Jag kastar en av dom i huvudet på Ryan, lika hårt som jag skjuter, och då möter jag hans nyvakna ögon.
"Vad vill du?" Frågar han och gnuggar sig på huvudet, där bollen träffade.
"Att du ska vakna." Säger jag och kryper till honom för att hämta bollen. Jag tar den under armen och krälar mig ut ur det klaustrofobiska tältet. Jag slänger upp bollen i luften och börjar kicka. Mitt rekord är 327 kickar med både fötter och knän.
Jag kommer upp i 121 när jag faller till marken på grund av en boll. Inte den jag kickade med utan en annan. Ryan flinar brett i öppningen.
"Vad vill du?" Väser jag. Jag ville slå mitt rekord, men nu orkar jag inte börja om.
"Att du ska sluta. Jag försöker sova." Han flinar ännu mer och stänger öppningen.
"Chaz kan du hjälpa till med frukosten?" Nu har alla ledare kommit ut ur deras tält och förväntar sig att jag ska vara hygglig och hjälpa till. Men det vill jag inte, så jag tar båda bollarna under armarna och går in i tältet igen.
"Chaz kom!" Ropar Anders precis när jag krupit in. Jag suckar och himlar med ögonen. Jag går ut och "hjälper" dom. Det ända jag gör är att sitta och titta på medan dom plockar fram allting.
"Synd att Justin krockade i ett träd." Mumlar Micke och alla nickar instämmande. Jag sätter handen diskret för munnen och försöker hålla igen ett skratt. Men Anders märker det.
"Vad är det roliga?" Frågar han. Jag skakar på huvudet och viftar lite med handen.
"Nej inget. Men han är så klumpig, han brukar gå in i saker. Oftast glasdörrar." Han nickar lite misstänksamt och fortsätter att plocka fram grejerna.
"Jag kan åka och hämta dom så att dom får frukost." Säger Micke. Jag börjar protestera men han fortsätter att gå mot båten.
"Efter alla dessa energidrycker jag drack igår börjar jag känna mig lite kissnödig." Säger jag och springer mot skogen.
Jag letar upp Justins nummer och ringer honom. Svara, svara, tänker jag och precis då hör jag honom.
"Micke är påväg till stugorna för att hämta er så att ni kan äta frukost med oss!" Väser jag och hoppas på att han ska förstå så jag slipper säga det igen.
"Vadå nu?!" Frågar han panikslaget.
"Ja, nu!" Väser jag och han lägger på.
"Chaz kom!" Ropar Anders precis när jag krupit in. Jag suckar och himlar med ögonen. Jag går ut och "hjälper" dom. Det ända jag gör är att sitta och titta på medan dom plockar fram allting.
"Synd att Justin krockade i ett träd." Mumlar Micke och alla nickar instämmande. Jag sätter handen diskret för munnen och försöker hålla igen ett skratt. Men Anders märker det.
"Vad är det roliga?" Frågar han. Jag skakar på huvudet och viftar lite med handen.
"Nej inget. Men han är så klumpig, han brukar gå in i saker. Oftast glasdörrar." Han nickar lite misstänksamt och fortsätter att plocka fram grejerna.
"Jag kan åka och hämta dom så att dom får frukost." Säger Micke. Jag börjar protestera men han fortsätter att gå mot båten.
"Efter alla dessa energidrycker jag drack igår börjar jag känna mig lite kissnödig." Säger jag och springer mot skogen.
Jag letar upp Justins nummer och ringer honom. Svara, svara, tänker jag och precis då hör jag honom.
"Micke är påväg till stugorna för att hämta er så att ni kan äta frukost med oss!" Väser jag och hoppas på att han ska förstå så jag slipper säga det igen.
"Vadå nu?!" Frågar han panikslaget.
"Ja, nu!" Väser jag och han lägger på.
Justins perspektiv:
"Kom Allison!" Väser jag och hoppar ut genom det breda fönstret. Jag behöver inte säga mer för att hon ska förstå att något är fel, hon hörde ju mig prata med Chaz och nu hoppar jag ut genom fönstret. Hon landar lätt på marken, jag blir imponerad av att hon inte ens vinglar till. Vi har städat allt, nu är det den renaste platsen på hela lägret. Ledarna skulle kunna spegla sig i golvet, så rent är det. Men barstolen som jag slänger in är det ända som kommer att skilja sig ur från allt annat. Till skillnad från Allisons mjuka landning träffar stolen golvet med en dunst. Jag bär upp Allison och låter henne stänga igen fönstret.
Vi springer ner mot sjön, men inte allt för snabbt så att vi inte ska låta andfådda när Micke kommer, och ställer oss och väntar.
Han saktar in och hjälper oss upp. Han blick går inte riktigt att tyda, han var nog beredd att gå upp till vår stuga och hämta oss.
"Chaz ringde." Säger jag bara. Jag ljuger inte i alla fall.
Han nickar och kör iväg. Jag och Allison sätter oss bak i den vita båten och vinden griper tag i både mitt hår och min tröja. Jag tittar försiktigt på Allison men hon kollar bara framåt.
Allisons perspektiv:
Jag tänkte på det Justin sa om att Chaz ringde och blir påmind om att jag inte har kollat mobilen på ett tag. Jag rotar i fickorna men när jag tar upp händerna är de tomma. Jag blir helt förskräckt och undrar om jag kanske glömde den i köket. Jag försöker att styra bort tanken men det är omöjligt. Jag försöker intala mig själv att det inte är så, men jag kommer ihåg hur jag la den på hyllan bredvid fönstret.
Jag möter Justins vänliga ögon.
"Jag glömde mobilen i köket!" Viskar jag. Eller ja, viskar och viskar. Jag nästan skriker men är rätt säker på att Micke inte hör det där han står två meter fram. Vattnet skvätter så mycket att det blir högljutt och motorn nästan vrålar.
Han tittar på mig med en osäker blick. Han ser inte ut som jag trodde han skulle göra, han ser nästan lättad ut.
Justins perspektiv:
Att Allison har glömt mobilen i köket är något av det bästa hon gjort på länge.
För vi kommer antagligen åka fast vilket betyder att vi måste laga frukost och middag och det innebär ännu mer tid med henne. Eller så försöker vi få tag på den och då kan jag hjälpa henne och även det betyder mer tid med henne.
"Det fixar sig." Säger jag och ler.
"Kom Allison!" Väser jag och hoppar ut genom det breda fönstret. Jag behöver inte säga mer för att hon ska förstå att något är fel, hon hörde ju mig prata med Chaz och nu hoppar jag ut genom fönstret. Hon landar lätt på marken, jag blir imponerad av att hon inte ens vinglar till. Vi har städat allt, nu är det den renaste platsen på hela lägret. Ledarna skulle kunna spegla sig i golvet, så rent är det. Men barstolen som jag slänger in är det ända som kommer att skilja sig ur från allt annat. Till skillnad från Allisons mjuka landning träffar stolen golvet med en dunst. Jag bär upp Allison och låter henne stänga igen fönstret.
Vi springer ner mot sjön, men inte allt för snabbt så att vi inte ska låta andfådda när Micke kommer, och ställer oss och väntar.
Han saktar in och hjälper oss upp. Han blick går inte riktigt att tyda, han var nog beredd att gå upp till vår stuga och hämta oss.
"Chaz ringde." Säger jag bara. Jag ljuger inte i alla fall.
Han nickar och kör iväg. Jag och Allison sätter oss bak i den vita båten och vinden griper tag i både mitt hår och min tröja. Jag tittar försiktigt på Allison men hon kollar bara framåt.
Allisons perspektiv:
Jag tänkte på det Justin sa om att Chaz ringde och blir påmind om att jag inte har kollat mobilen på ett tag. Jag rotar i fickorna men när jag tar upp händerna är de tomma. Jag blir helt förskräckt och undrar om jag kanske glömde den i köket. Jag försöker att styra bort tanken men det är omöjligt. Jag försöker intala mig själv att det inte är så, men jag kommer ihåg hur jag la den på hyllan bredvid fönstret.
Jag möter Justins vänliga ögon.
"Jag glömde mobilen i köket!" Viskar jag. Eller ja, viskar och viskar. Jag nästan skriker men är rätt säker på att Micke inte hör det där han står två meter fram. Vattnet skvätter så mycket att det blir högljutt och motorn nästan vrålar.
Han tittar på mig med en osäker blick. Han ser inte ut som jag trodde han skulle göra, han ser nästan lättad ut.
Justins perspektiv:
Att Allison har glömt mobilen i köket är något av det bästa hon gjort på länge.
För vi kommer antagligen åka fast vilket betyder att vi måste laga frukost och middag och det innebär ännu mer tid med henne. Eller så försöker vi få tag på den och då kan jag hjälpa henne och även det betyder mer tid med henne.
"Det fixar sig." Säger jag och ler.
Alla blickar vänds mot oss när vi anländer. Jag tar ett jättehopp ner på den hårdpackade, fuktiga jorden. Jag hjälper Allison, men jag tror att Micke kan klara sig själv.
Alla är nyvakna, med rufsigt hår och mörka ringar under ögonen. Undrar vad dom gjorde igår kväll. Men jag är rätt säker på att jag hade det bättre med Allison.
Men det där med mörka ringar och rufsigt hår tar jag genast tillbaka när Regina kommer fram till mig. Ger hon sig aldrig?
"Vart har du varit?" Frågar hon som om Allison inte fanns.
"Inte med dig i alla fall." Muttrar jag och går förbi henne.
Såna som Regina tål jag bara inte. Det där ytliga och kaxiga sättet får mig att må illa. Att hon tror att hon har makt och är överlägsen gör mig väldigt irriterad.
Jag ser framför hur hon och hennes efterföljare gapar stort. Men ändå vänder jag mig inte om för att se deras underhållande miner.
Chaz sitter vid eldstaden och kastar upp en boll i luften. Han är väldigt uttråkad tror jag. Ryan, även kallad sjusovaren, är inte det bästa sällskapet såhär dags.
"Men tjenare! Hur har ni haft det då?" Frågar Chaz retligt när han får syn på oss.
Allisons perspektiv:
Jag bara skakar på huvudet, himlar med ögonen och slår mig ner bredvid honom. Han stryker mig över ryggen och säger:
"Alli, jag smsade dig men du har inte svarat. Sådant tolererar inte jag. Nu blir det Justin-förbud." Säger han med en sorgsen och sträng röst. Fast på skoj såklart.
Men vad tror han om oss? Vad tror alla andra om oss? Att det är något på gång, men det tror inte jag.
"Men jag glömde den i köket." Mumlar jag och sätter upp mitt hår i en hög hästsvans.
"Visade du henne köket?! Utan mig?!" Utbrister Chaz. Justin flinar och sätter sig mittemot oss.
Eller känner jag på det sättet för honom? Eller är det bara något jag inbildar mig bara för att han gillar mig? Ja, jag tror att han känner på det sättet. Med tanke på kyssen på kinden jag fick. Eller var det en vänskapspuss, för att visa att han inte är sur?
Alla är nyvakna, med rufsigt hår och mörka ringar under ögonen. Undrar vad dom gjorde igår kväll. Men jag är rätt säker på att jag hade det bättre med Allison.
Men det där med mörka ringar och rufsigt hår tar jag genast tillbaka när Regina kommer fram till mig. Ger hon sig aldrig?
"Vart har du varit?" Frågar hon som om Allison inte fanns.
"Inte med dig i alla fall." Muttrar jag och går förbi henne.
Såna som Regina tål jag bara inte. Det där ytliga och kaxiga sättet får mig att må illa. Att hon tror att hon har makt och är överlägsen gör mig väldigt irriterad.
Jag ser framför hur hon och hennes efterföljare gapar stort. Men ändå vänder jag mig inte om för att se deras underhållande miner.
Chaz sitter vid eldstaden och kastar upp en boll i luften. Han är väldigt uttråkad tror jag. Ryan, även kallad sjusovaren, är inte det bästa sällskapet såhär dags.
"Men tjenare! Hur har ni haft det då?" Frågar Chaz retligt när han får syn på oss.
Allisons perspektiv:
Jag bara skakar på huvudet, himlar med ögonen och slår mig ner bredvid honom. Han stryker mig över ryggen och säger:
"Alli, jag smsade dig men du har inte svarat. Sådant tolererar inte jag. Nu blir det Justin-förbud." Säger han med en sorgsen och sträng röst. Fast på skoj såklart.
Men vad tror han om oss? Vad tror alla andra om oss? Att det är något på gång, men det tror inte jag.
"Men jag glömde den i köket." Mumlar jag och sätter upp mitt hår i en hög hästsvans.
"Visade du henne köket?! Utan mig?!" Utbrister Chaz. Justin flinar och sätter sig mittemot oss.
Eller känner jag på det sättet för honom? Eller är det bara något jag inbildar mig bara för att han gillar mig? Ja, jag tror att han känner på det sättet. Med tanke på kyssen på kinden jag fick. Eller var det en vänskapspuss, för att visa att han inte är sur?
Men jag kan ändå inte tänka mig ett förhållande med honom. Det gör fortfarande ont när jag tänker på Max.
Max och jag hade varit tillsammans i snart ett år. Jag kände mig som den lyckligaste tjejen i världen. Han var ett år äldre än jag och körde motorcykel, vilket jag tyckte var spännande. Vi brukade åka runt, kyssas och göra allt möjligt. Jag minns första gången vi skulle ut och äta tillsammans. Det var på McDonalds, tro det eller ej men båda hade glömt pengarna hos honom. Det var väldigt lång kö och tillslut gick Max fram till kassan, förbi alla hungriga människor, och sa att han hade väntat på sin bigmac och kompani i tio minuter snart. Tjejen i kassan blev väldigt stressad och gav honom det han hade väntat på. Jag skrattade hur länge som helst. Vi delade på det tillsammans, det kändes jätteromantiskt enligt mig.
Max är något man kunde kalla "badboy" så som han höll på. Men jag älskade honom ändå.
En kväll när jag skulle åka hem från honom frågade han om jag ville ha skjuts, och det ville jag såklart. Klockan var ett på natten och det var kålsvart ute.
Jag satte mig bak på motorcykel och höll honom runt midjan och jag ville aldrig släppa. När vi var framme gav han mig en godnattkyss och sa att han älskade mig. Jag sa samma sak till honom. Han körde iväg och jag längtade till imorgon då vi skulle åka och bada.
När jag kom hem var mamma och pappa väldigt arga på mig. Till och med Ryan. Men jag visste att dom bara var oroliga. Men jag fick utegångsförbud i två dagar, och jag stampade surt upp i rummet.
Jag kunde inte sova, så arg var jag. Klockan tre ringde hem teléfonen och jag svarade eftersom att alla andra sov. Det var polisen. Dom sa att Max hade blivit påkörd och hamnat i koma. Tårarna började omedvetet rulla ner för mina kinder och min andning blev högre och tyngre. Jag frågade om han skulle klara sig men dom visste inte riktigt. Jag la på och skrek, allt jag kunde. Mamma, pappa och Ryan kom upp direkt till mig och jag kunde inte ens berätta vad som hänt för att jag var så chockad och upprörd. Men tillslut gick det. Dom började också gråta och försökte trösta mig. Ryan var den som grät mest, om man räknar bort mig. För Max var min första pojkvän.
Detta hände två veckor innan avslutningen. Jag gick till skolan då men inte på de vanliga lektionerna. Jag spenderade alla mina dagar på sjukhuset, bredvid Max.
Han är fortfarande i koma och det gör det ännu jobbigare att vara här. Jag har mardrömmar nästan varje natt, men bara ibland skriker jag. Jag har försökt ta självmord några gånger men Ryan har alltid haft koll på mig.
Doktorn skulle ringa, jag vet inte när men han skulle ringa. Tänk om han ringer nu. Då är ju min mobil i köket.
"Vad tänker du på?" Frågar Justin.
"Inget." Säger jag.
Jag har lust och gråta och springa här ifrån. Jag märker att Ryan fattar, han kom precis ut från tältet men han ser blicken i mina ögon.
Max och jag hade varit tillsammans i snart ett år. Jag kände mig som den lyckligaste tjejen i världen. Han var ett år äldre än jag och körde motorcykel, vilket jag tyckte var spännande. Vi brukade åka runt, kyssas och göra allt möjligt. Jag minns första gången vi skulle ut och äta tillsammans. Det var på McDonalds, tro det eller ej men båda hade glömt pengarna hos honom. Det var väldigt lång kö och tillslut gick Max fram till kassan, förbi alla hungriga människor, och sa att han hade väntat på sin bigmac och kompani i tio minuter snart. Tjejen i kassan blev väldigt stressad och gav honom det han hade väntat på. Jag skrattade hur länge som helst. Vi delade på det tillsammans, det kändes jätteromantiskt enligt mig.
Max är något man kunde kalla "badboy" så som han höll på. Men jag älskade honom ändå.
En kväll när jag skulle åka hem från honom frågade han om jag ville ha skjuts, och det ville jag såklart. Klockan var ett på natten och det var kålsvart ute.
Jag satte mig bak på motorcykel och höll honom runt midjan och jag ville aldrig släppa. När vi var framme gav han mig en godnattkyss och sa att han älskade mig. Jag sa samma sak till honom. Han körde iväg och jag längtade till imorgon då vi skulle åka och bada.
När jag kom hem var mamma och pappa väldigt arga på mig. Till och med Ryan. Men jag visste att dom bara var oroliga. Men jag fick utegångsförbud i två dagar, och jag stampade surt upp i rummet.
Jag kunde inte sova, så arg var jag. Klockan tre ringde hem teléfonen och jag svarade eftersom att alla andra sov. Det var polisen. Dom sa att Max hade blivit påkörd och hamnat i koma. Tårarna började omedvetet rulla ner för mina kinder och min andning blev högre och tyngre. Jag frågade om han skulle klara sig men dom visste inte riktigt. Jag la på och skrek, allt jag kunde. Mamma, pappa och Ryan kom upp direkt till mig och jag kunde inte ens berätta vad som hänt för att jag var så chockad och upprörd. Men tillslut gick det. Dom började också gråta och försökte trösta mig. Ryan var den som grät mest, om man räknar bort mig. För Max var min första pojkvän.
Detta hände två veckor innan avslutningen. Jag gick till skolan då men inte på de vanliga lektionerna. Jag spenderade alla mina dagar på sjukhuset, bredvid Max.
Han är fortfarande i koma och det gör det ännu jobbigare att vara här. Jag har mardrömmar nästan varje natt, men bara ibland skriker jag. Jag har försökt ta självmord några gånger men Ryan har alltid haft koll på mig.
Doktorn skulle ringa, jag vet inte när men han skulle ringa. Tänk om han ringer nu. Då är ju min mobil i köket.
"Vad tänker du på?" Frågar Justin.
"Inget." Säger jag.
Jag har lust och gråta och springa här ifrån. Jag märker att Ryan fattar, han kom precis ut från tältet men han ser blicken i mina ögon.
Nu har halva lägertiden passerat och hemfärden kryper sig sakta fram. Jag vill inte åka hem.
Vädret har inte varit på vår sida de senaste dagarna. Det har gått mellan lite regn och hagel. Ibland har solen tittat förbi men inte längre än en halvtimme.
Vi fick ställa in köpcentret på grund av det kraftiga regnet. Det betydde många dagar utan hårspray. Men idag är det bara mulet så vi ska snart samlas för att fara iväg.
Jag har fått en ny kompis, Amanda. Hon är bäst, vi har haft superkul de senaste dagarna och det visade sig att hon är lite småkär i Ryan.
"Kom igen Allison." Hon kommer in genom dörren till vår stuga.
Hennes stil är motsatsen till min. Hon bär en kort rosa kjol och en tröja med fina dekorationer medan jag står i slitna jeansshorts, ett linne och en favoritkeps på huvudet. Den är blå och har superman märket längst fram.
"Kommer." Jag släpper borsten och springer till henne och drar på mig mina gula converse. Alla sitter redan på bussen redo att åka, det är oss de väntar på.
Killarna har sparat platser till oss, en mellan Chaz och Christian och en mellan Ryan och Justin. Jag sätter mig emellan Chaz och Christian, Amanda rodnar lite när Ryan säger hej till henne.
"Vad ska du köpa Alli?" Frågar Chaz.
"Hårspray." Säger jag och ger honom en irriterad blick. Han skrattar lite.
Det tar kanske en halvtimme innan vi är framme och jag släpper aldrig Justin med blicken.
Docktorn ringde igår och sa att Max mår bra nu. Så jag ringde honom på direkten, men han har en annan flickvän nu. Jag grät hela kvällen, och Amanda tröstade mig.
Men nu har jag nästan kommit över honom och jag är stolt över mig själv.
Jag vet att jag har känslor för Justin men vågar inte erkänna det.
Inne i köpcentret är det folktomt och jag skyndar mig till närmaste affär och köper hårspray. Lika bra att ha det gjort.
Alla skulle samlas vid utgången klockan fem, vi fick pengar till att äta lunch.
Amanda ville gå in i alla affärer jag jag följde med henne. Jag kunde gå i vilken affär som helst, det är skönt att vara borta från lägret.
Det är en helt annan miljö här än det jag är van vid nu.
Amanda köper nästan en sak i varje affär medan jag bara har hårsprayen.
"Har du en klänning till lägerbalen?" Frågar hon plötsligt.
Vadå bal? Ryan har inte sagt något om det.
"Vadå lägerbal?" Frågar jag.
"Ja. Dag 29 är det en bal. Det är en tradition här på lägret, dom håller den i matsalen." Säger hon. Jag nickar lite.
"Jag har inte heller någon klänning, så vi kan ju köpa det nu." Säger hon glatt och drar mig ut ur butiken.
Vi går in i en klänningsaffär, jag har aldrig varit i någon sådan. Allting ser så överdrivet ut, det ser för perfekt ut.
Klänningarna häger i färgordning. Det finns gula, blåa, lila, rosa, gröna, vita, svarta, röda, gråa och många fler. Jag ser hur ångesten växer i Amandas ansikte.
"Ryan gillar rött på tjejer." Säger jag och ler mot henne. Hon tittar på mig och rodnar.
"Justin gillar blått på tjejer." Säger hon. Jag rodnar dubbelt så mycket än henne.
Jag går mot de blåa och hon mot de röda. Jag tar en av varje, precis som hon.
Egentligen vet jag inte vilken som är fin eller ful, jag kan ingenting om det är. Provrummet är litet och vissa klänningar är svåra att få på. Amanda kommer in till min hytt med ett rött sidentyg som täcker hennes kropp. Trots att jag inte är erfaren blir jag nästan bländad av hennes skönhet.
"Köp den." Säger jag. Hon ler och går tillbaks till sitt rum.
Jag har visat upp nästan alla klänningar för henne, men hon verkar inte tycka någon är bra. Den sista jag provar är min personliga favorit.
Det är ett ljustblått böljade tyd som flyger när jag snurrar. Den har öppen rygg och når enda när till fotknölarna.
Amanda gapar lite smått och jag förstår att det är den här som gäller.
Vi betalar och min mobil ringer till.
Justin hjälpte mig att få tillbaks den, vi smög in på samma sätt som förut i köket.
"Äta med oss? :)" Det var Ryan som undrade.
Amanda är med på det och går till stället där vi ska äta.
"Har ni hittat något än?" Frågar han. Vi nickar. "Får man se?" Frågar Chaz.
"Nej, det är klänningar till balen." Säger Amanda. Jag rodnar lite när Justin tittar på mig och ler.
Justins perspektiv:
Jag ser en svag nyans av blå genom Allisons påse. Toppen hon har köpt en blå. Det betyder att jag måste köpa en matchande slips och ett blomarmband.
Hoppas att hon inte ska gå med någon annan.
Vi har precis ätit upp när Allison får syn på min favorit affär. Den heter Swag.
I den finns det massor av sneakers, kepsar och hoddies. Det finns en dam och herravdelning. Vi går in i den. Jag följer bara efter Allison eftersom jag redan har varit där idag.
Hon hittar ett par lila sneakers som jag tror hon blir lite kär i.
"Köp dom då." Föreslår jag. Hon skakar på huvudet.
"Inte nu, kanske senare." Säger hon.
Hon lägger undan dom i kassan och är påväg ut.
"Jag ska bara kolla en sak. Du kan gå till dom andra." Ljuger jag.
Sanningen är att jag ska göra en helt annan sak. Jag går fram till kassan.
"Jag la undan ett par skor." Säger jag.
"Vilket namn?" Frågar hon ointressant.
"Allison." Svarar jag.
Vädret har inte varit på vår sida de senaste dagarna. Det har gått mellan lite regn och hagel. Ibland har solen tittat förbi men inte längre än en halvtimme.
Vi fick ställa in köpcentret på grund av det kraftiga regnet. Det betydde många dagar utan hårspray. Men idag är det bara mulet så vi ska snart samlas för att fara iväg.
Jag har fått en ny kompis, Amanda. Hon är bäst, vi har haft superkul de senaste dagarna och det visade sig att hon är lite småkär i Ryan.
"Kom igen Allison." Hon kommer in genom dörren till vår stuga.
Hennes stil är motsatsen till min. Hon bär en kort rosa kjol och en tröja med fina dekorationer medan jag står i slitna jeansshorts, ett linne och en favoritkeps på huvudet. Den är blå och har superman märket längst fram.
"Kommer." Jag släpper borsten och springer till henne och drar på mig mina gula converse. Alla sitter redan på bussen redo att åka, det är oss de väntar på.
Killarna har sparat platser till oss, en mellan Chaz och Christian och en mellan Ryan och Justin. Jag sätter mig emellan Chaz och Christian, Amanda rodnar lite när Ryan säger hej till henne.
"Vad ska du köpa Alli?" Frågar Chaz.
"Hårspray." Säger jag och ger honom en irriterad blick. Han skrattar lite.
Det tar kanske en halvtimme innan vi är framme och jag släpper aldrig Justin med blicken.
Docktorn ringde igår och sa att Max mår bra nu. Så jag ringde honom på direkten, men han har en annan flickvän nu. Jag grät hela kvällen, och Amanda tröstade mig.
Men nu har jag nästan kommit över honom och jag är stolt över mig själv.
Jag vet att jag har känslor för Justin men vågar inte erkänna det.
Inne i köpcentret är det folktomt och jag skyndar mig till närmaste affär och köper hårspray. Lika bra att ha det gjort.
Alla skulle samlas vid utgången klockan fem, vi fick pengar till att äta lunch.
Amanda ville gå in i alla affärer jag jag följde med henne. Jag kunde gå i vilken affär som helst, det är skönt att vara borta från lägret.
Det är en helt annan miljö här än det jag är van vid nu.
Amanda köper nästan en sak i varje affär medan jag bara har hårsprayen.
"Har du en klänning till lägerbalen?" Frågar hon plötsligt.
Vadå bal? Ryan har inte sagt något om det.
"Vadå lägerbal?" Frågar jag.
"Ja. Dag 29 är det en bal. Det är en tradition här på lägret, dom håller den i matsalen." Säger hon. Jag nickar lite.
"Jag har inte heller någon klänning, så vi kan ju köpa det nu." Säger hon glatt och drar mig ut ur butiken.
Vi går in i en klänningsaffär, jag har aldrig varit i någon sådan. Allting ser så överdrivet ut, det ser för perfekt ut.
Klänningarna häger i färgordning. Det finns gula, blåa, lila, rosa, gröna, vita, svarta, röda, gråa och många fler. Jag ser hur ångesten växer i Amandas ansikte.
"Ryan gillar rött på tjejer." Säger jag och ler mot henne. Hon tittar på mig och rodnar.
"Justin gillar blått på tjejer." Säger hon. Jag rodnar dubbelt så mycket än henne.
Jag går mot de blåa och hon mot de röda. Jag tar en av varje, precis som hon.
Egentligen vet jag inte vilken som är fin eller ful, jag kan ingenting om det är. Provrummet är litet och vissa klänningar är svåra att få på. Amanda kommer in till min hytt med ett rött sidentyg som täcker hennes kropp. Trots att jag inte är erfaren blir jag nästan bländad av hennes skönhet.
"Köp den." Säger jag. Hon ler och går tillbaks till sitt rum.
Jag har visat upp nästan alla klänningar för henne, men hon verkar inte tycka någon är bra. Den sista jag provar är min personliga favorit.
Det är ett ljustblått böljade tyd som flyger när jag snurrar. Den har öppen rygg och når enda när till fotknölarna.
Amanda gapar lite smått och jag förstår att det är den här som gäller.
Vi betalar och min mobil ringer till.
Justin hjälpte mig att få tillbaks den, vi smög in på samma sätt som förut i köket.
"Äta med oss? :)" Det var Ryan som undrade.
Amanda är med på det och går till stället där vi ska äta.
"Har ni hittat något än?" Frågar han. Vi nickar. "Får man se?" Frågar Chaz.
"Nej, det är klänningar till balen." Säger Amanda. Jag rodnar lite när Justin tittar på mig och ler.
Justins perspektiv:
Jag ser en svag nyans av blå genom Allisons påse. Toppen hon har köpt en blå. Det betyder att jag måste köpa en matchande slips och ett blomarmband.
Hoppas att hon inte ska gå med någon annan.
Vi har precis ätit upp när Allison får syn på min favorit affär. Den heter Swag.
I den finns det massor av sneakers, kepsar och hoddies. Det finns en dam och herravdelning. Vi går in i den. Jag följer bara efter Allison eftersom jag redan har varit där idag.
Hon hittar ett par lila sneakers som jag tror hon blir lite kär i.
"Köp dom då." Föreslår jag. Hon skakar på huvudet.
"Inte nu, kanske senare." Säger hon.
Hon lägger undan dom i kassan och är påväg ut.
"Jag ska bara kolla en sak. Du kan gå till dom andra." Ljuger jag.
Sanningen är att jag ska göra en helt annan sak. Jag går fram till kassan.
"Jag la undan ett par skor." Säger jag.
"Vilket namn?" Frågar hon ointressant.
"Allison." Svarar jag.
Allisons perspektiv:
Lägerbalen är här, eftersom att det är idag och vi åker hem
morgon så slapp vår stuga laga efterrätt. Men det visste redan killarna, der var därför dom valde den här stugan.
Nu är jag i Amandas stuga med hennes kompisar Tiffany, Hannah och Cornelia. Dom hade precis fixat färdigt sig själva när jag kom. Dom började fixa med mig och pratade om allt möjligt. Cornelia skulle gå med Chaz, dom känner varandra sedan tidigare. Hannah ska gå med Lucas, Lucas frågade mig innan han frågade henne. Men Lucas kändes inte rätt så jag tackade nej. Och Tiffany ska gå med Christian. Dom är lika gamla så det passar.
Dom lockar mitt hår och sätter upp det i en fin uppsättning. Jag får låna några av deras accessoarer, och ett par skor av Cornelia. Det är klackskor, kanske fem centimeter höga. Men jag kommer att ta av mig dom och sätta på mig tygskor. För något jag inte kan är att gå i klackskor. Men det vet inte dom.
"Färdigt." Säger Hannah och jag tittar mig i spegeln.
Jag känner inte igen tjejen. Lockat hår, smycken och smink som jag inte känner igen. Vanligtvis brukar jag bara ha mascara men inte nu.
"Wow." Är det enda jag kan säga.
Mina ögonlock glittrar, mina kinder är skära och jag har en jämn fusk solbränna. Men det ser väldigt vackert ut.
"Justin kommer älska dig. Fast det gör han ju ändå." Säger Amanda och jag rodnar lätt. Men det syns inte tack vara sminket.
Justin har inte frågat mig än. Inte för att jag tror att han skulle göra det, vi är ju bästa vänner. Vi har gjort matchande armband i aktivitetsrummet och det har jag fortfarande på mig.
De dagar som passerat efter köpcentret har vi bara betett oss som mig och Ryan. Vänner.
Faktum är att jag ska gå själv. Så ingen kommer bry sig om hur jag ser ut. Klockan har precis slagit sju och lägerbalen öppnar nu. Tjejerna är helt uppspelta och skyndar sig iväg. Jag säger
att jag ska hämta mobilen i stugan och springer snabbt in.
Jag sparkar av mig Cornelias äckligt höga skor och snörar på mig mina converse. Bättre. Killarna är säkert redan där, för jag hör inga röster i stugan.
Ryan sa något om att Justin skulle uppträda i början och det ser jag fram i mot. För resten av kvällen kommer jag nog bara sitta på en stol och dricka mig full på bål.
Okej, inte full full. Utan mätt.
Jag beger mig mot den upplysta byggnaden som egentligen är matsalen. Och belysningen är bara onödig eftersom att det fortfarande är ljust ute. Men det ser häftigt ut.
Luften där inne är varm och doftar massor av olika parfymer om jag bara får ont i huvudet av.
Jag hittar Justin på scenen och märker att han har en slips i samma färg som min klänning.
"Den här låten är till en speciell tjej." Säger han och musiken börjar
Regina, som står en bit ifrån mig, slänger med håret och tror att låten är ägnad åt henne.
"Well let me tell you a story
About a girl and a boy
He fell in love with his best friend
When she's around, he feels nothing but joy
But she was already broken, and it made her blind
But she could never believe that love would ever treat her right
But did you know that I love you? or were you not aware?
You're the smile on my face
And I ain't going nowhere
I'm here to make you happy, i'm here to see you smile
I've been wanting to tell you this for a long while."
Det går sakta upp för mig vem låten handlar om. Bästavän, och allt det andra stämmer in på mig.
Justins perspektiv:
Jag hittar inte Allison någonstans och hjärtat sjunker till magen. Jag letar med blicken hela versen men hittar henne inte.
"What's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall."
Men jag hittar Chaz som gör tummen upp. Det måste betyda att hon är här. Plötsligt tänds en stor strålkastare och lyser upp det vackraste jag någonsin sett.
"Well I can tell you're afraid of what this might do
Cause we got such an amazing friendship and that you don't wanna lose
Well I don't wanna lose it either
I don't think I can stay sitting around while you're hurting babe
So take my hand
Well did you know you're an angel? who forgot how to fly
Did you know that it breaks my heart everytime to see you cry
Cause I know that a piece of you's gone everytime he done wrong, I'm the shoulder you're crying on
And I hope by the time that i'm done with this song that I've figured out
Who's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
But if you spread your wings
You can fly away with me
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself,
What's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let
Yourself fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
If you spread your wings
You can fly away with me
But you can't fly unless you let ya,
Let yourself fall."
Jag avslutar låten och springer närstan ner från scenen till min kärlek. Hon rodnar inte, vilket är lite konstigt men sedan märker jag att hon har smink och förstår att hon rodnar under allt klet. Hon tittar ner i golvet men jag sätter två fingrar under hennes haka så att hon möter min blick. Dom bruna ögonen kan man ***'na i. Jag tar upp blomman ur fickan och räcker fram den.
Jag fattar egentligen inte att det är hon förens jag ser hennes converse. Allison skulle aldrig sätta på sig klackar.
"Vill du gå på balen med mig?" Frågar jag och hon nickar. Hon rodnar som aldrig förr eftersom att hon fnissar och kollar ner i golvet. Blomman smyckar hennes hand perfekt och jag tar henne runt midjan och börjar långsamt dansa till den lugna låten som precis börjat spela.
Hon lägger sina armar runt min hals och kollar äntligen upp på mig. Jag trycker henne hårdare intill mig, bara för att försäkra och påmmina mig själv om att jag faktiskt dansar med henne.
Allt detta var planerat, alla visste det utom Allison.
Lucas ville egentligen inte gå på balen med henne, men jag bad honom fråga för att se om hon tackade nej.
Jag hade sagt till alla killar på hela lägret att ingen fick fråga henne, eftersom att jag hoppades att hon skulle gå med mig. Eller hon gick ju inte med mig, men nu är hon min dejt. Alla tog kort när man gick in, men eftersom att jag frågade henne nu så har vi inte gjort det.
"Kom." Säger jag och tar tag i hennes hand.
Vanligtvis skulle jag ta hennes handled men nu är våra fingrar sammanflätade och det känns så mycket bättre.
Vi går till fotografen och ber om att få ta några kort. På det första står vi bredvid varandra och på det andra kramas vi. På det tredje vänder jag mig mot henne och kysser henne. Åh så jag har längtat efter det här. En stöt far igenom hela min kropp och jag blir ännu varmare än vad jag redan är.
Jag vill aldrig släppa taget om henne. Men jag förstår att vi inte kan stå där hela natten och det fattar hon också och avslutar den. Hon ler mot mig och jag ler tillbaks.
Allisons perspektiv:
Hela kvällen har varit galen, Justin sjöng för mig, kysste mig och dansade med mig.
Nu är det sista dansen på hela kvällen och klockan börjar närma sig tolv. Jag känner mig trygg i hans famn och lutar huvudet mot hans axel. Låten går så fort att vi fortsätter dansa när den är slut utan att märka att musiken tystnar.
"Allison!" Amanda ropar på mig och jag tittar upp. Jag springer fram till henne och kramar henne.
Ryan som står bakom henne gör tummen upp till Justin och jag fattar att detta var planerat. Att han skulle fråga här. Ledarna säger att det är dags att gå till stugorna och vi beger oss sakta utåt.
Jag hittar inte Justin i den täta folkmassan, men jag vet att vi kommer ses i stugan.
Jag går väldigt sakta, för att allting ska få sjunka in i min hjärna. Är vi tillsammans nu? Jag kan bara hoppas på det bästa. Precis när jag tänker det står Justin rakt framför mig. Han har en stor låda i båda händerna. Den är lila, och kommer ifrån butiken Swag. Men jag ser att han har skrivit mer så att det står "Swag on you."
Han går ner på knä och jag blir så nervös så att jag nästan svimmar. Men hans ögon håller mig vid liv.
"If I was your boyfriend, I’d never let you go
I can take you places you ain’t never been before
Baby take a chance or you’ll never ever know
I got money in my hands that I’d really like to blow
Swag swag swag, on you
Chillin by the fire why we eating fondue
I dunno about me but I know about you
So say hello to falsetto in three two
Swag
I’d like to be everything you want
Hey girl, let me talk to you.
If I was your boyfriend, never let you go
Keep you on my arm girl, you’d never be alone
I can be a gentleman, anything you want
If I was your boyfriend, I’d never let you go, I’d never let you go." Han avslutar sången han sjunger och öppnar lådan. Det är skorna jag la undan i affären! Jag för automatiskt mot munnen för att inte stå där som ett gapande fån.
"Allison Butler, vill du bli tillsammans med mig?" Frågar han och nu är jag verkligen nära på att svimma. Jag är stum. Alla står runt om oss i en står cirkel.
Jag nickar ivrigt och gråter nästan. Han flyger upp och kysser mig länge och passionerat.
Lägerbalen är här, eftersom att det är idag och vi åker hem
morgon så slapp vår stuga laga efterrätt. Men det visste redan killarna, der var därför dom valde den här stugan.
Nu är jag i Amandas stuga med hennes kompisar Tiffany, Hannah och Cornelia. Dom hade precis fixat färdigt sig själva när jag kom. Dom började fixa med mig och pratade om allt möjligt. Cornelia skulle gå med Chaz, dom känner varandra sedan tidigare. Hannah ska gå med Lucas, Lucas frågade mig innan han frågade henne. Men Lucas kändes inte rätt så jag tackade nej. Och Tiffany ska gå med Christian. Dom är lika gamla så det passar.
Dom lockar mitt hår och sätter upp det i en fin uppsättning. Jag får låna några av deras accessoarer, och ett par skor av Cornelia. Det är klackskor, kanske fem centimeter höga. Men jag kommer att ta av mig dom och sätta på mig tygskor. För något jag inte kan är att gå i klackskor. Men det vet inte dom.
"Färdigt." Säger Hannah och jag tittar mig i spegeln.
Jag känner inte igen tjejen. Lockat hår, smycken och smink som jag inte känner igen. Vanligtvis brukar jag bara ha mascara men inte nu.
"Wow." Är det enda jag kan säga.
Mina ögonlock glittrar, mina kinder är skära och jag har en jämn fusk solbränna. Men det ser väldigt vackert ut.
"Justin kommer älska dig. Fast det gör han ju ändå." Säger Amanda och jag rodnar lätt. Men det syns inte tack vara sminket.
Justin har inte frågat mig än. Inte för att jag tror att han skulle göra det, vi är ju bästa vänner. Vi har gjort matchande armband i aktivitetsrummet och det har jag fortfarande på mig.
De dagar som passerat efter köpcentret har vi bara betett oss som mig och Ryan. Vänner.
Faktum är att jag ska gå själv. Så ingen kommer bry sig om hur jag ser ut. Klockan har precis slagit sju och lägerbalen öppnar nu. Tjejerna är helt uppspelta och skyndar sig iväg. Jag säger
att jag ska hämta mobilen i stugan och springer snabbt in.
Jag sparkar av mig Cornelias äckligt höga skor och snörar på mig mina converse. Bättre. Killarna är säkert redan där, för jag hör inga röster i stugan.
Ryan sa något om att Justin skulle uppträda i början och det ser jag fram i mot. För resten av kvällen kommer jag nog bara sitta på en stol och dricka mig full på bål.
Okej, inte full full. Utan mätt.
Jag beger mig mot den upplysta byggnaden som egentligen är matsalen. Och belysningen är bara onödig eftersom att det fortfarande är ljust ute. Men det ser häftigt ut.
Luften där inne är varm och doftar massor av olika parfymer om jag bara får ont i huvudet av.
Jag hittar Justin på scenen och märker att han har en slips i samma färg som min klänning.
"Den här låten är till en speciell tjej." Säger han och musiken börjar
Regina, som står en bit ifrån mig, slänger med håret och tror att låten är ägnad åt henne.
"Well let me tell you a story
About a girl and a boy
He fell in love with his best friend
When she's around, he feels nothing but joy
But she was already broken, and it made her blind
But she could never believe that love would ever treat her right
But did you know that I love you? or were you not aware?
You're the smile on my face
And I ain't going nowhere
I'm here to make you happy, i'm here to see you smile
I've been wanting to tell you this for a long while."
Det går sakta upp för mig vem låten handlar om. Bästavän, och allt det andra stämmer in på mig.
Justins perspektiv:
Jag hittar inte Allison någonstans och hjärtat sjunker till magen. Jag letar med blicken hela versen men hittar henne inte.
"What's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall."
Men jag hittar Chaz som gör tummen upp. Det måste betyda att hon är här. Plötsligt tänds en stor strålkastare och lyser upp det vackraste jag någonsin sett.
"Well I can tell you're afraid of what this might do
Cause we got such an amazing friendship and that you don't wanna lose
Well I don't wanna lose it either
I don't think I can stay sitting around while you're hurting babe
So take my hand
Well did you know you're an angel? who forgot how to fly
Did you know that it breaks my heart everytime to see you cry
Cause I know that a piece of you's gone everytime he done wrong, I'm the shoulder you're crying on
And I hope by the time that i'm done with this song that I've figured out
Who's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
But if you spread your wings
You can fly away with me
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself,
What's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let
Yourself fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
I will catch you if you fall
If you spread your wings
You can fly away with me
But you can't fly unless you let ya,
Let yourself fall."
Jag avslutar låten och springer närstan ner från scenen till min kärlek. Hon rodnar inte, vilket är lite konstigt men sedan märker jag att hon har smink och förstår att hon rodnar under allt klet. Hon tittar ner i golvet men jag sätter två fingrar under hennes haka så att hon möter min blick. Dom bruna ögonen kan man ***'na i. Jag tar upp blomman ur fickan och räcker fram den.
Jag fattar egentligen inte att det är hon förens jag ser hennes converse. Allison skulle aldrig sätta på sig klackar.
"Vill du gå på balen med mig?" Frågar jag och hon nickar. Hon rodnar som aldrig förr eftersom att hon fnissar och kollar ner i golvet. Blomman smyckar hennes hand perfekt och jag tar henne runt midjan och börjar långsamt dansa till den lugna låten som precis börjat spela.
Hon lägger sina armar runt min hals och kollar äntligen upp på mig. Jag trycker henne hårdare intill mig, bara för att försäkra och påmmina mig själv om att jag faktiskt dansar med henne.
Allt detta var planerat, alla visste det utom Allison.
Lucas ville egentligen inte gå på balen med henne, men jag bad honom fråga för att se om hon tackade nej.
Jag hade sagt till alla killar på hela lägret att ingen fick fråga henne, eftersom att jag hoppades att hon skulle gå med mig. Eller hon gick ju inte med mig, men nu är hon min dejt. Alla tog kort när man gick in, men eftersom att jag frågade henne nu så har vi inte gjort det.
"Kom." Säger jag och tar tag i hennes hand.
Vanligtvis skulle jag ta hennes handled men nu är våra fingrar sammanflätade och det känns så mycket bättre.
Vi går till fotografen och ber om att få ta några kort. På det första står vi bredvid varandra och på det andra kramas vi. På det tredje vänder jag mig mot henne och kysser henne. Åh så jag har längtat efter det här. En stöt far igenom hela min kropp och jag blir ännu varmare än vad jag redan är.
Jag vill aldrig släppa taget om henne. Men jag förstår att vi inte kan stå där hela natten och det fattar hon också och avslutar den. Hon ler mot mig och jag ler tillbaks.
Allisons perspektiv:
Hela kvällen har varit galen, Justin sjöng för mig, kysste mig och dansade med mig.
Nu är det sista dansen på hela kvällen och klockan börjar närma sig tolv. Jag känner mig trygg i hans famn och lutar huvudet mot hans axel. Låten går så fort att vi fortsätter dansa när den är slut utan att märka att musiken tystnar.
"Allison!" Amanda ropar på mig och jag tittar upp. Jag springer fram till henne och kramar henne.
Ryan som står bakom henne gör tummen upp till Justin och jag fattar att detta var planerat. Att han skulle fråga här. Ledarna säger att det är dags att gå till stugorna och vi beger oss sakta utåt.
Jag hittar inte Justin i den täta folkmassan, men jag vet att vi kommer ses i stugan.
Jag går väldigt sakta, för att allting ska få sjunka in i min hjärna. Är vi tillsammans nu? Jag kan bara hoppas på det bästa. Precis när jag tänker det står Justin rakt framför mig. Han har en stor låda i båda händerna. Den är lila, och kommer ifrån butiken Swag. Men jag ser att han har skrivit mer så att det står "Swag on you."
Han går ner på knä och jag blir så nervös så att jag nästan svimmar. Men hans ögon håller mig vid liv.
"If I was your boyfriend, I’d never let you go
I can take you places you ain’t never been before
Baby take a chance or you’ll never ever know
I got money in my hands that I’d really like to blow
Swag swag swag, on you
Chillin by the fire why we eating fondue
I dunno about me but I know about you
So say hello to falsetto in three two
Swag
I’d like to be everything you want
Hey girl, let me talk to you.
If I was your boyfriend, never let you go
Keep you on my arm girl, you’d never be alone
I can be a gentleman, anything you want
If I was your boyfriend, I’d never let you go, I’d never let you go." Han avslutar sången han sjunger och öppnar lådan. Det är skorna jag la undan i affären! Jag för automatiskt mot munnen för att inte stå där som ett gapande fån.
"Allison Butler, vill du bli tillsammans med mig?" Frågar han och nu är jag verkligen nära på att svimma. Jag är stum. Alla står runt om oss i en står cirkel.
Jag nickar ivrigt och gråter nästan. Han flyger upp och kysser mig länge och passionerat.
BELIEVE - del 3
2012-08-01 / 12:58:26 / Allmänt / 2 kommentarerRyans perspektiv:
Jag, Chaz och Christian står och fixar i badrummet. Alli har spridit ut alla sina saker över hela badrumsytan, men vi vågar inte flytta på något för jag och Chaz vet hur hon blir när man rör hennes saker. Chaz går ut för att fråga henne om vi bara kan lägga allt på hyllan.
"Haha kom! Ni måste se hur gulligt det här är!" Ropar Chaz från sovrummet. Både jag och Christian skyndar oss ut för att se vad som är så gulligt.
Allison ligger med huvudet på Justins bröstkorg och Justin har armen runt hennes midja. Jag brister ut i skratt och känner att det här är något jag måste ta kort på. Så jag tar Justins mobil, slår in hans kod, 1994, han tror att han är så smart men nästan alla kan lista ut den. Så tar jag ett kort på dom, och lägger upp på twitter. "Powernap med @AllisonBeadles"
Dörren till stugan öppnas och Micke kommer in.
"Sover hon?" Frågar han och vi nickar. "Det är lunch nu killar." Säger han.
"Justin då?" Frågar Christian och kollar på dom.
"Sover han också?" Vi nickar återigen, men han säger att vi ska låta dom sova. För han är rädd att om Justin reser sig så kommer hon vakna.
Så vi går ut ur stugan och går till matsalen.
"Efter lunchen ska vi paddla kanot." Säger Micke glatt.
"Får man bada då?" Frågar Chaz och Micke nickar och ler.
Allisons perspektiv:
Jag öppnar ögonen, fast jag inte vill jag vill bara sova hela dagen, men det är solen som tränger in i fönstret och i mina ögon.
"Godmorgon." Säger personen som ligger bredvid mig. Jag blir lite rädd och går upp ur sängen, det är Justin.
"Vart är dom andra?" Frågar jag och gäspar. Han rycker på axlarna och ställer sig upp han också. Vi går tillsammans ut ur stugan för att se om någon är på fotbollsplanen men det är ingen där.
"Dom kanske badar." Mumlar han och går åt ett håll jag tror badplatsen ligger åt.
"Har du varit här förut?" Frågar jag medan vi går längs en brant stig.
"Ja, det här är mitt tredje år nu." Säger han. Nu har vi kommit fram till badplatsen och där sitter alla och grillar korv.
"Godmorgon sömntutor!" Ropar Ryan och alla vänder sig hitåt. Jag rodnar lite och joggar ner till dom. Jag sätter mig bredvid Ryan och han ger mig en korv och jag börjar grilla. Justin slår sig ner bredvid mig och grillar han med.
"Hur är det med huvudet?" Frågar han. Det är inte först nu jag tänker på varför jag egentligen sov.
"Det är bra." Säger jag.
Jag, Chaz och Christian står och fixar i badrummet. Alli har spridit ut alla sina saker över hela badrumsytan, men vi vågar inte flytta på något för jag och Chaz vet hur hon blir när man rör hennes saker. Chaz går ut för att fråga henne om vi bara kan lägga allt på hyllan.
"Haha kom! Ni måste se hur gulligt det här är!" Ropar Chaz från sovrummet. Både jag och Christian skyndar oss ut för att se vad som är så gulligt.
Allison ligger med huvudet på Justins bröstkorg och Justin har armen runt hennes midja. Jag brister ut i skratt och känner att det här är något jag måste ta kort på. Så jag tar Justins mobil, slår in hans kod, 1994, han tror att han är så smart men nästan alla kan lista ut den. Så tar jag ett kort på dom, och lägger upp på twitter. "Powernap med @AllisonBeadles"
Dörren till stugan öppnas och Micke kommer in.
"Sover hon?" Frågar han och vi nickar. "Det är lunch nu killar." Säger han.
"Justin då?" Frågar Christian och kollar på dom.
"Sover han också?" Vi nickar återigen, men han säger att vi ska låta dom sova. För han är rädd att om Justin reser sig så kommer hon vakna.
Så vi går ut ur stugan och går till matsalen.
"Efter lunchen ska vi paddla kanot." Säger Micke glatt.
"Får man bada då?" Frågar Chaz och Micke nickar och ler.
Allisons perspektiv:
Jag öppnar ögonen, fast jag inte vill jag vill bara sova hela dagen, men det är solen som tränger in i fönstret och i mina ögon.
"Godmorgon." Säger personen som ligger bredvid mig. Jag blir lite rädd och går upp ur sängen, det är Justin.
"Vart är dom andra?" Frågar jag och gäspar. Han rycker på axlarna och ställer sig upp han också. Vi går tillsammans ut ur stugan för att se om någon är på fotbollsplanen men det är ingen där.
"Dom kanske badar." Mumlar han och går åt ett håll jag tror badplatsen ligger åt.
"Har du varit här förut?" Frågar jag medan vi går längs en brant stig.
"Ja, det här är mitt tredje år nu." Säger han. Nu har vi kommit fram till badplatsen och där sitter alla och grillar korv.
"Godmorgon sömntutor!" Ropar Ryan och alla vänder sig hitåt. Jag rodnar lite och joggar ner till dom. Jag sätter mig bredvid Ryan och han ger mig en korv och jag börjar grilla. Justin slår sig ner bredvid mig och grillar han med.
"Hur är det med huvudet?" Frågar han. Det är inte först nu jag tänker på varför jag egentligen sov.
"Det är bra." Säger jag.
"Nu ska vi paddla kanot!" Ropar alla fem ledare i kör. Under tiden vi åt såg jag på deras namnskyltar vad alla heter. Micke, Sara, Anders, Niklas och Emma.
"Vi kommer att dela upp er två och två för kanoterna är ganska små, men ni får alltså inte välja vem ni vill paddla med." Säger Niklas och tar fram en lista med alla namn. Han kommer nog bara dela ihop hur som helst.
Jag känner hur Justins blick bränner in i mig men jag tittar inte tillbaks.
"Allison och Owen." Säger han och jag letar efter den killen som ser ut att vara Owen.
En mörkhyad kille med krulligt hår och gulliga smilgropar kommer fram till mig.
"Owen." Han räcker fram sin hand och jag tar tag i den och skakar.
"Allison." Säger jag med ett leende lika brett som hans.
Vi går bredvid varandra och tar en kanot och varsina flytvästar. Jag vänder mig om för att kolla om Justin fortfarande glor och det gör han.
Owen skjuter ut den träfärgade båten på det glänsande vattnet och hoppar i.
"Kom." Säger han och klappar på platsen framför honom. Jag fnissar lite, tar av mig skorna och kliver i.
"Det är bara en sak jag vill att du ska veta. Jag har aldrig åkt sån här båt som man styr själv." Säger jag och han flinar lite sött.
"Aldrig?" Jag skakar på huvudet som om det vore uppenbart och han ger ifrån sig ett skratt.
"Okej, men det har jag. Det är ju tur." Hans korta lockiga hår glänser i solen.
"Nu kör vi." Säger jag bestämt och vi ger oss ut på det stora vattnet. Han vevar konstigt med en planka som han håller i handen.
"Alltså, jag har bara en fråga. Vad gör du?" Frågar jag och han ger mig en undrande blick.
"Jag ror." Säger han och kollar på mig med hans stora mörka ögon.
Jag fattar vad han håller på mig och känner mig som den dummaste personen på jorden.
"Du får ro om du vill." Han ler och fortsätter paddla.
Jag känner hur den där "dum-heten" växer inom mig och tar upp en planka och försöker göra likadant som han.
Justin har kommit ut på vattnet med den där blonda tjejen från matsalen, och han verkar inte helt nöjd med sin partner. Och han släpper mig aldrig med blicken.
"Vi kommer att dela upp er två och två för kanoterna är ganska små, men ni får alltså inte välja vem ni vill paddla med." Säger Niklas och tar fram en lista med alla namn. Han kommer nog bara dela ihop hur som helst.
Jag känner hur Justins blick bränner in i mig men jag tittar inte tillbaks.
"Allison och Owen." Säger han och jag letar efter den killen som ser ut att vara Owen.
En mörkhyad kille med krulligt hår och gulliga smilgropar kommer fram till mig.
"Owen." Han räcker fram sin hand och jag tar tag i den och skakar.
"Allison." Säger jag med ett leende lika brett som hans.
Vi går bredvid varandra och tar en kanot och varsina flytvästar. Jag vänder mig om för att kolla om Justin fortfarande glor och det gör han.
Owen skjuter ut den träfärgade båten på det glänsande vattnet och hoppar i.
"Kom." Säger han och klappar på platsen framför honom. Jag fnissar lite, tar av mig skorna och kliver i.
"Det är bara en sak jag vill att du ska veta. Jag har aldrig åkt sån här båt som man styr själv." Säger jag och han flinar lite sött.
"Aldrig?" Jag skakar på huvudet som om det vore uppenbart och han ger ifrån sig ett skratt.
"Okej, men det har jag. Det är ju tur." Hans korta lockiga hår glänser i solen.
"Nu kör vi." Säger jag bestämt och vi ger oss ut på det stora vattnet. Han vevar konstigt med en planka som han håller i handen.
"Alltså, jag har bara en fråga. Vad gör du?" Frågar jag och han ger mig en undrande blick.
"Jag ror." Säger han och kollar på mig med hans stora mörka ögon.
Jag fattar vad han håller på mig och känner mig som den dummaste personen på jorden.
"Du får ro om du vill." Han ler och fortsätter paddla.
Jag känner hur den där "dum-heten" växer inom mig och tar upp en planka och försöker göra likadant som han.
Justin har kommit ut på vattnet med den där blonda tjejen från matsalen, och han verkar inte helt nöjd med sin partner. Och han släpper mig aldrig med blicken.
"Vi kanske borde vända nu." Mumlar Owen och jag slutar dra med plankan i vattnet för att komma framåt.
"Jaha. Exakt hur gör man det?" Frågar jag tveksamt.
"Jag kan fixa det, sitt still bara." Säger han och smilgroparna kommer tillbaks på hans ansikte. Jag ler mot honom, jag är tacksam för att jag slipper göra det för då hade nog hela båten vält.
Nu har han vänt och vi paddlar mot torra land. Mina händer blir fuktiga och jag tappar plankan.
"Shít!" Skriker jag och ställer mig upp i båten.
Träsaken vinglar till och sedan känner jag vattnet mot min kropp. Jag flyter upp mot ytan tack vare flytvästen och hämtar andan. Jag har svalt en massa vatten och hostar tills jag nästan kräks.
"Owen?!" Skriker jag emellan hostattackerna.
"Ta det lugnt jag är här!" Ropar han och jag vänder mig så att jag ser honom. En sten lyfts ifrån mitt hjärta när jag ser att han är överytan.
Några ifrån land skrattar men de flesta ute på vattnet fattar att vi har fått en chock och har svårt att förstå situationen.
Ett par stora och muskeliga armar tar ett järngrepp om min midja och simmar mot bryggan. Jag gråter. Jag har ingen aning om vad som händer. Jag ser Anders oroliga ansikte framför mig även om tårarna ur mina ögon förhindrar min syn.
Jag fortsätter hosta och någon drar av mig flytvästen och lägger sina armar om mig och trycker mig mot ens kropp.
"Hur är det?" Frågar en röst som jag känner igen, jag vet bara inte vem den tillhör.
"Vart är Owen?" Frågar jag desperat och vrider mig omkring. Jag kastar mig på Owen och kramar honom.
"Förlåt, förlåt, förlåt!" Säger jag med gråten i halsen. Han omfamnar mig hårt.
"Det gör inget. Vi lever i alla fall, det är huvudsaken." Han trycker mig mot sin blöta kropp och tröstar mig. Egentligen är det jag som borde trösta honom eftersom det var jag som välte båten.
"Har du skadat dig?" Frågar jag oroligt. Och han skakar på huvudet.
"Nej." Säger han och stryker mig över håret.
"Säker?"
Han nickar.
"Jaha. Exakt hur gör man det?" Frågar jag tveksamt.
"Jag kan fixa det, sitt still bara." Säger han och smilgroparna kommer tillbaks på hans ansikte. Jag ler mot honom, jag är tacksam för att jag slipper göra det för då hade nog hela båten vält.
Nu har han vänt och vi paddlar mot torra land. Mina händer blir fuktiga och jag tappar plankan.
"Shít!" Skriker jag och ställer mig upp i båten.
Träsaken vinglar till och sedan känner jag vattnet mot min kropp. Jag flyter upp mot ytan tack vare flytvästen och hämtar andan. Jag har svalt en massa vatten och hostar tills jag nästan kräks.
"Owen?!" Skriker jag emellan hostattackerna.
"Ta det lugnt jag är här!" Ropar han och jag vänder mig så att jag ser honom. En sten lyfts ifrån mitt hjärta när jag ser att han är överytan.
Några ifrån land skrattar men de flesta ute på vattnet fattar att vi har fått en chock och har svårt att förstå situationen.
Ett par stora och muskeliga armar tar ett järngrepp om min midja och simmar mot bryggan. Jag gråter. Jag har ingen aning om vad som händer. Jag ser Anders oroliga ansikte framför mig även om tårarna ur mina ögon förhindrar min syn.
Jag fortsätter hosta och någon drar av mig flytvästen och lägger sina armar om mig och trycker mig mot ens kropp.
"Hur är det?" Frågar en röst som jag känner igen, jag vet bara inte vem den tillhör.
"Vart är Owen?" Frågar jag desperat och vrider mig omkring. Jag kastar mig på Owen och kramar honom.
"Förlåt, förlåt, förlåt!" Säger jag med gråten i halsen. Han omfamnar mig hårt.
"Det gör inget. Vi lever i alla fall, det är huvudsaken." Han trycker mig mot sin blöta kropp och tröstar mig. Egentligen är det jag som borde trösta honom eftersom det var jag som välte båten.
"Har du skadat dig?" Frågar jag oroligt. Och han skakar på huvudet.
"Nej." Säger han och stryker mig över håret.
"Säker?"
Han nickar.
Vi har fått varsina handdukar och sitter nu på bryggan och pratar.
"Är du och Ryan syskon?" Frågar han och nickar mot min broder.
"Ja. Eller, det kan man säga." Han kollar frågande på mig.
"Jag är adopterad." Förklarar jag. Hans ansikte är svårt att tolka men jag ser att han får en liten chock.
"Va? Man kan ju tro att ni är biologiska, ni är ganska lika trots allt." Säger han.
Det har jag aldrig tänkt på, är vi verkligen lika? Det är i alla fall inte någon annan som har sagt det.
"Har du träffat dina riktiga föräldrar? Eller du kanske inte vill prata om det, och det förstår jag." Frågar han. Jag har aldrig haft någonting emot att prata om det, det känns som om man borde veta det innan man lär känna mig.
"Haha det är lugnt. Nej jag har aldrig träffat dom, eller såklart när jag var liten men jag har inget minne av det. Jag var ju endast ett år när jag blev adopterad, så Ryan har alltid vart min riktiga bror kan man säga." Säger jag och plaskar med fötterna i vattnet. Han nickar.
"Vill du träffa dom?" Frågar han.
Det slår mig att jag aldrig har tänkt på det, vill jag träffa dom?
"Det skulle väl vara kul. Men ändå lite skumt. Men mamma säger att min riktiga mamma bara var sexton när hon fick mig och det var därför. Hon hade liksom inte tid, men samtidigt ville hon inte göra abort för då skulle jag inte ens finnas." Mumlar jag. Återigen nickar han. Hur orkar han ens lyssna på mig. Så intressant är jag inte.
"Vi tänkte gå upp till stugorna nu. Ettan har kommit tillbaks, så dom som vill kan följa med mig till kiosken!" Ropar Sara.
Jag och Owen reser oss upp och går på bryggan in mot land. Vi säger ingenting tills Chaz kommer och bryter tystnaden.
"Ska ni följa med?" Frågar han. Varför undrar han det?
"Ja, eller jag ska det i alla fall." Säger jag och kollar på Owen tills han svarar. Han nickar bara.
Jag springer ikapp Micke och ger honom min handduk och springer sedan upp för stigen och till stugan. Jag öppnar dörren och river upp massa kläder ur väskan. Jag hittar en söt blus och ett par shorts som jag tycker passar. Jag tar bort det blöta tyget från min kropp och tar blusen i handen.
"Hej." Justin kommer ut ifrån badrummet och fixar sitt hår. Jag täcker blusen över min halvnakna kropp. Jag har ju bh på mig, men ändå. "Eh oj, jag em." Säger han och pekar på badrummet och går in dit igen. Snabbt drog jag på mig blusen och sedan shortsen.
"Du kan komma nu." Säger jag lugnt och lägger ner kläderna som hamnade på golvet.
"Eh förlåt." Säger han generat och tittar ner i golvet. Hans kinder är ljusrosa och han har ett osäkert leende på läpparna.
"Det gör inget. Vi ska ju ändå bo med varandra." Säger jag och stoppar i fötterna i mina ballerina skor. Han nickar och följer med mig ut.
Jag och Owen reser oss upp och går på bryggan in mot land. Vi säger ingenting tills Chaz kommer och bryter tystnaden.
"Ska ni följa med?" Frågar han. Varför undrar han det?
"Ja, eller jag ska det i alla fall." Säger jag och kollar på Owen tills han svarar. Han nickar bara.
Jag springer ikapp Micke och ger honom min handduk och springer sedan upp för stigen och till stugan. Jag öppnar dörren och river upp massa kläder ur väskan. Jag hittar en söt blus och ett par shorts som jag tycker passar. Jag tar bort det blöta tyget från min kropp och tar blusen i handen.
"Hej." Justin kommer ut ifrån badrummet och fixar sitt hår. Jag täcker blusen över min halvnakna kropp. Jag har ju bh på mig, men ändå. "Eh oj, jag em." Säger han och pekar på badrummet och går in dit igen. Snabbt drog jag på mig blusen och sedan shortsen.
"Du kan komma nu." Säger jag lugnt och lägger ner kläderna som hamnade på golvet.
"Eh förlåt." Säger han generat och tittar ner i golvet. Hans kinder är ljusrosa och han har ett osäkert leende på läpparna.
"Det gör inget. Vi ska ju ändå bo med varandra." Säger jag och stoppar i fötterna i mina ballerina skor. Han nickar och följer med mig ut.
De flesta har redan börjat gå, jag får en orolig känsla i magen. Ska jag behöva gå själv med Justin nu? Men vi är ju ändå bara kompisar. Vi promenerar under tystnad, det är väldigt pinsamt, ingen av oss kommer på något bra att prata om.
"Justin!" Den tillgjorda barbierösten ekar i mitt huvud och jag tänker att jag hellre går med Justin än med henne. Hon slänger med sitt blonda hår, precis som hon gjort hela dagen och springer mot oss. Eller ja, mot honom.
Jag ser i ögonvrån hur Justin himlar med ögonen och fortsätter gå.
"Vänta på mig!" Ropar hon. Hon ramlar snart av det höga klackskorna som skrapar i gruset.
Justin stannar inte upp utan fortsätter gå.
"Aj!" Barbien ligger nu i gruset och halvgråter över sina naglar.
Justin griper tag i min handled och drar med mig in i skogen bredvid grusvägen. Vi joggar en bra bit tills vi är säkra på att hon inte kan hitta oss. Han håller fortfarande i min handled och flinar mot mig. Jag ler tillbaks och ger ifrån mig ett litet skratt.
"Tänkte att du inte heller vill vara med henne." Säger han, lite andfådd av joggandet men det är jag också.
"Tack." Skrattar jag. "Så, hittar du ut nu då?" Frågar jag och hånler åt honom. Han fnyser.
"Du ska veta hur många gånger jag har varit här." Säger han kaxigt.
"Justin?!" Barbien måste vara helt förkrossad. Jag är på väg att skratta när Justin lägger en hand för min mun, tur det. Vi vil ju inte att hon ska komma. Han lägger ena fingret över sina läppar så att jag ska vara tyst. Men tillslut kan han själv inte hålla sig längre och ger ifrån sig ett skratt.
"Kom." Han går in i skogen och jag följer tveksamt efter honom. Men när vi gått en bit kommer vi fram till alla andra vid kiosken.
Han kastar en busig blick över axeln och jag flinar stort.
"Justin!" Den tillgjorda barbierösten ekar i mitt huvud och jag tänker att jag hellre går med Justin än med henne. Hon slänger med sitt blonda hår, precis som hon gjort hela dagen och springer mot oss. Eller ja, mot honom.
Jag ser i ögonvrån hur Justin himlar med ögonen och fortsätter gå.
"Vänta på mig!" Ropar hon. Hon ramlar snart av det höga klackskorna som skrapar i gruset.
Justin stannar inte upp utan fortsätter gå.
"Aj!" Barbien ligger nu i gruset och halvgråter över sina naglar.
Justin griper tag i min handled och drar med mig in i skogen bredvid grusvägen. Vi joggar en bra bit tills vi är säkra på att hon inte kan hitta oss. Han håller fortfarande i min handled och flinar mot mig. Jag ler tillbaks och ger ifrån mig ett litet skratt.
"Tänkte att du inte heller vill vara med henne." Säger han, lite andfådd av joggandet men det är jag också.
"Tack." Skrattar jag. "Så, hittar du ut nu då?" Frågar jag och hånler åt honom. Han fnyser.
"Du ska veta hur många gånger jag har varit här." Säger han kaxigt.
"Justin?!" Barbien måste vara helt förkrossad. Jag är på väg att skratta när Justin lägger en hand för min mun, tur det. Vi vil ju inte att hon ska komma. Han lägger ena fingret över sina läppar så att jag ska vara tyst. Men tillslut kan han själv inte hålla sig längre och ger ifrån sig ett skratt.
"Kom." Han går in i skogen och jag följer tveksamt efter honom. Men när vi gått en bit kommer vi fram till alla andra vid kiosken.
Han kastar en busig blick över axeln och jag flinar stort.
Kön är oändligt lång och verkar aldrig ta slut, alla verkar vara sugna på något gott. Jag suckar och sätter mig på en bänk och njuter av solens strålar istället.
"Har ni inte köpt något än?" Frågar Christian med munnen full av tuggummi. Jag skakar på huvudet och återgår till solen.
"Vi kan ju spela minigolf så länge, så kan ni köpa sist av alla." Föreslår Christian. Än en gång skakar jag på huvudet.
"Kom igen. Varför inte?" Frågar Justin.
"Jag är inte bra på minigolf." Säger jag bara. Han fnyser kaxigt.
"Och jag är inte bra på fotboll men jag var med ändå." Säger han. "Nej jag vet. Du vill inte vara med för att du är rädd att förlora." Säger han retsamt och Christian nickar instämmande.
"Inte alls." Säger jag precis som en femåring hade gjort.
"Jo! Alli är rädd för att förlora, Alli är rädd för att förlora!" Sjunger dom som femåringar dom med.
"Men tyst, någon kan ju höra!" Väser jag och ställer mig upp. "Vart är klubborna?" Frågar jag buttert.
Dom hånflinar åt mig och går till kiosken.
"Höger eller vänsterhänt?!" Frågar Christian.
"Vänster." Svarar jag.
Dom kommer tillbaks med tre golfklubbor och tre bollar.
"Du är ganska kort så vi tog en barnklubba till dig." Säger Justin och tror att han är superkul.
Jag ger honom en ilsken blick och tar emot klubban. Den var i perfekt höjd för mig. Jag är kortast i klassen, och på det här lägret tror jag.
"Jag ska ha den lila." Muttrar jag och sträcker mig efter den lilafärgade bollen i Justins hand.
"Aldrig. Jag ska ha den." Han sträcker upp armen i luften och retar mig ett bra tag.
"Vi tog en rosa till dig." Säger Christian och räcker fram den fula bollen.
"Har ni inte köpt något än?" Frågar Christian med munnen full av tuggummi. Jag skakar på huvudet och återgår till solen.
"Vi kan ju spela minigolf så länge, så kan ni köpa sist av alla." Föreslår Christian. Än en gång skakar jag på huvudet.
"Kom igen. Varför inte?" Frågar Justin.
"Jag är inte bra på minigolf." Säger jag bara. Han fnyser kaxigt.
"Och jag är inte bra på fotboll men jag var med ändå." Säger han. "Nej jag vet. Du vill inte vara med för att du är rädd att förlora." Säger han retsamt och Christian nickar instämmande.
"Inte alls." Säger jag precis som en femåring hade gjort.
"Jo! Alli är rädd för att förlora, Alli är rädd för att förlora!" Sjunger dom som femåringar dom med.
"Men tyst, någon kan ju höra!" Väser jag och ställer mig upp. "Vart är klubborna?" Frågar jag buttert.
Dom hånflinar åt mig och går till kiosken.
"Höger eller vänsterhänt?!" Frågar Christian.
"Vänster." Svarar jag.
Dom kommer tillbaks med tre golfklubbor och tre bollar.
"Du är ganska kort så vi tog en barnklubba till dig." Säger Justin och tror att han är superkul.
Jag ger honom en ilsken blick och tar emot klubban. Den var i perfekt höjd för mig. Jag är kortast i klassen, och på det här lägret tror jag.
"Jag ska ha den lila." Muttrar jag och sträcker mig efter den lilafärgade bollen i Justins hand.
"Aldrig. Jag ska ha den." Han sträcker upp armen i luften och retar mig ett bra tag.
"Vi tog en rosa till dig." Säger Christian och räcker fram den fula bollen.
Efter en omgång minigolf sätter jag mig på bänken igen. Jag är sur över att jag kom sist.
"Kom igen Allison, du behöver inte vara sur för att du är så dålig!" Ropar Justin retsamt.
Nu tappar jag verkligen humöret, jag är inte dålig.
"Jag är inte dålig! Jag fick en barnklubba och den fulaste bollen, det var klubban och bollen som var dåliga. Inte jag!" Fräser jag tillbaks och lägger armarna i kors.
Båda börjar skratta och går till kiosken, nu är det nästan ingen kö.
"Hey!" Ryans välbekanta röst får mig på lite bättre humör. Jag går fram till honom, Chaz och Lucas är med honom.
"Kommer ni nu?" Frågar jag. Dom nickar.
"Vi visste att det skulle vara lång kö så vi väntade i stugorna så länge." Säger Chaz och tar upp lite pengar ur fickan.
Jag kollar på dom med en smart-tänkt-blick och följer efter Chaz.
"Vi kanske kan ha en filmkväll i någon av stugorna?" Föreslår Chaz. Jag fnyser.
"Med vilken tv?" Frågar jag och försöker bestämma om jag ska köpa godis eller glass.
Jag känner hur alla tittar på mig som om jag vore dum.
"Har ingen sagt något? Har du inte varit i vardagsrummet?" Frågar Lucas. Jag kollar frågande på dom.
"Det finns ett vardagsrum i varje stuga, med tv och soffor." Förklarar Ryan. Mina ögon blir stora som klot. En tv?! Min sommar är räddad!
"Har du inte tyckt att stugorna är lite stora för att bara ha sovrum och badrum?" Frågar Justin. Jag skakar på huvudet, det har jag aldrig tänkt på.
"Haha dum du är." Skrattar han och rufsar om mitt hår. "Ska du köpa något, kortis?" Frågar han sedan och jag ger honom en kaxig blick.
"Om ni tre köper snacks, så kan jag och Lucas köpa läsk så kan Chaz köpa glass." Säger Ryan.
Jag, Justin och Christian köper en fet påse fylld med godis, Ryan och Lucas köper en Cola och en Sprite och Chaz köper tre Ben&Jerry´s. Sedan börjar vi gå.
"Är det verkligen såhär långt?" Frågar jag efter att vi har gått en bit.
"Vi tog ju genvägen genom skogen, men ja, det är såhär långt. Fast egentligen är det inte långt, det är bara du som tycker det är jobbigt att gå." Justin flinar och knuffar mig mot diket.
"Det tycker jag inte alls. Du har så mycket fördomar om mig. Du tror att jag är dålig på minigolf och att jag tycker det är jobbigt att gå, men så är det inte." Säger jag och knuffar honom.
"Men jag måste ju tro rätt, eftersom att jag har sett allting. Dessutom tror jag att du är väldigt dålig på att paddla kanot också." Han hånler och knuffar mig igen.
Alla skrattar utom jag och Justin som jag precis knuffade tillbaks.
"Jag är bra på att paddla kanot, jag har bara en dålig dag idag." Bortförklarar jag mig.
"Kom igen Allison, du behöver inte vara sur för att du är så dålig!" Ropar Justin retsamt.
Nu tappar jag verkligen humöret, jag är inte dålig.
"Jag är inte dålig! Jag fick en barnklubba och den fulaste bollen, det var klubban och bollen som var dåliga. Inte jag!" Fräser jag tillbaks och lägger armarna i kors.
Båda börjar skratta och går till kiosken, nu är det nästan ingen kö.
"Hey!" Ryans välbekanta röst får mig på lite bättre humör. Jag går fram till honom, Chaz och Lucas är med honom.
"Kommer ni nu?" Frågar jag. Dom nickar.
"Vi visste att det skulle vara lång kö så vi väntade i stugorna så länge." Säger Chaz och tar upp lite pengar ur fickan.
Jag kollar på dom med en smart-tänkt-blick och följer efter Chaz.
"Vi kanske kan ha en filmkväll i någon av stugorna?" Föreslår Chaz. Jag fnyser.
"Med vilken tv?" Frågar jag och försöker bestämma om jag ska köpa godis eller glass.
Jag känner hur alla tittar på mig som om jag vore dum.
"Har ingen sagt något? Har du inte varit i vardagsrummet?" Frågar Lucas. Jag kollar frågande på dom.
"Det finns ett vardagsrum i varje stuga, med tv och soffor." Förklarar Ryan. Mina ögon blir stora som klot. En tv?! Min sommar är räddad!
"Har du inte tyckt att stugorna är lite stora för att bara ha sovrum och badrum?" Frågar Justin. Jag skakar på huvudet, det har jag aldrig tänkt på.
"Haha dum du är." Skrattar han och rufsar om mitt hår. "Ska du köpa något, kortis?" Frågar han sedan och jag ger honom en kaxig blick.
"Om ni tre köper snacks, så kan jag och Lucas köpa läsk så kan Chaz köpa glass." Säger Ryan.
Jag, Justin och Christian köper en fet påse fylld med godis, Ryan och Lucas köper en Cola och en Sprite och Chaz köper tre Ben&Jerry´s. Sedan börjar vi gå.
"Är det verkligen såhär långt?" Frågar jag efter att vi har gått en bit.
"Vi tog ju genvägen genom skogen, men ja, det är såhär långt. Fast egentligen är det inte långt, det är bara du som tycker det är jobbigt att gå." Justin flinar och knuffar mig mot diket.
"Det tycker jag inte alls. Du har så mycket fördomar om mig. Du tror att jag är dålig på minigolf och att jag tycker det är jobbigt att gå, men så är det inte." Säger jag och knuffar honom.
"Men jag måste ju tro rätt, eftersom att jag har sett allting. Dessutom tror jag att du är väldigt dålig på att paddla kanot också." Han hånler och knuffar mig igen.
Alla skrattar utom jag och Justin som jag precis knuffade tillbaks.
"Jag är bra på att paddla kanot, jag har bara en dålig dag idag." Bortförklarar jag mig.
Snart kan jag inte hålla ögonen öppna längre, dom är lika tunga som bly. Vi har sett en och en halvfilm, första var en skräckfilm och nu ser vi på någon komedi. Men manusförfattaren verkade nog inte fatta vad roligt är när han skrev manuset, för den här filmen är inte ens rolig. Skräckfilmen var ju såklart läskig men jag blir inte rädd av filmer. Jag vet att det inte är på riktigt så det är ingen ide att skrämma upp sig själv. Men om det var i verkligheten hade jag skitit på mig.
Justins perspektiv:
Jag skrattar. Bara för att dom andra killarna gör det. Egentligen kollar jag inte ens, Allison är det ända jag ser. Men då och då måste jag kolla på den dåliga filmen för att ingen ska misstänka något. Jag har ju bara känt Allison i en dag ungefär.
Men hon är cool, inte lika fjollig som alla andra tjejer jag dejtat. Hon är vacker, inte dränkt i smink som de andra. Hon är supersnäll och inte lika kaxig som alla fjortisar är.
Hon har verkligen fått mig på fall. Eller hon får mig på fall varje gång det där leendet sprider sig på hennes läppar. Hon vågar sticka ut. Jag är kär.
Men jag vågar inte ta några risker, till exempel kolla på henne hela tiden, bara ibland. Jag undrar vad Ryan skulle säga om han får reda på att jag gillar henne.
Massor av tankar bara snurrar i huvudet, och alla är om Allison.
Det bästa var när vi sov med varandra, även fast vi inte är tillsammans. Men det var fint.
Jag ser hur hon är på väg att somna, andra gången idag. Men den här gången är hon inte i min famn, utan hon ligger i soffan bredvid med benen i Lucas knä.
Jag är orolig att hon gillar Owen. Dom satt och pratade ett bra tag där på bryggan, han verkade inte arg för att hon välte kanoten.
Jag måste få henne på fall innan lägerbalen. Regina, den blonda barbien, kommer säkert fråga mig. Men i år är det killarnas tur att fråga. Och jag skulle inte gå med Regina, inte ens om jag fick pengar för det. Jag vill gå med Allison. Men om Owen hinner före är jag körd, då går jag inte alls.
Men jag undrar fortfarande om man kan bli kär efter bara en dag. I så fall måste hon vara riktigt speciell. För så här har jag aldrig känt på så kort tid. Jag menar leendet och de små smilgroparna, håret och klädstilen, finns det något man inte kan gilla med henne?
Jag måste ha henne.
Justins perspektiv:
Jag skrattar. Bara för att dom andra killarna gör det. Egentligen kollar jag inte ens, Allison är det ända jag ser. Men då och då måste jag kolla på den dåliga filmen för att ingen ska misstänka något. Jag har ju bara känt Allison i en dag ungefär.
Men hon är cool, inte lika fjollig som alla andra tjejer jag dejtat. Hon är vacker, inte dränkt i smink som de andra. Hon är supersnäll och inte lika kaxig som alla fjortisar är.
Hon har verkligen fått mig på fall. Eller hon får mig på fall varje gång det där leendet sprider sig på hennes läppar. Hon vågar sticka ut. Jag är kär.
Men jag vågar inte ta några risker, till exempel kolla på henne hela tiden, bara ibland. Jag undrar vad Ryan skulle säga om han får reda på att jag gillar henne.
Massor av tankar bara snurrar i huvudet, och alla är om Allison.
Det bästa var när vi sov med varandra, även fast vi inte är tillsammans. Men det var fint.
Jag ser hur hon är på väg att somna, andra gången idag. Men den här gången är hon inte i min famn, utan hon ligger i soffan bredvid med benen i Lucas knä.
Jag är orolig att hon gillar Owen. Dom satt och pratade ett bra tag där på bryggan, han verkade inte arg för att hon välte kanoten.
Jag måste få henne på fall innan lägerbalen. Regina, den blonda barbien, kommer säkert fråga mig. Men i år är det killarnas tur att fråga. Och jag skulle inte gå med Regina, inte ens om jag fick pengar för det. Jag vill gå med Allison. Men om Owen hinner före är jag körd, då går jag inte alls.
Men jag undrar fortfarande om man kan bli kär efter bara en dag. I så fall måste hon vara riktigt speciell. För så här har jag aldrig känt på så kort tid. Jag menar leendet och de små smilgroparna, håret och klädstilen, finns det något man inte kan gilla med henne?
Jag måste ha henne.
"Justin, kommer du?" Frågar Christian. Jag väcks ur mina tankar och kollar undrande upp. "Vi tänker sova nu." Säger han. Jag ställer mig fort upp, Allison sover på soffan och Ryan kommer för att bära henne till hennes säng.
"Justin följ med mig och lämna Lucas till hans stuga." Säger Chaz och drar på sig sina sneakers.
"Kan han inte gå själv?" Frågar jag och gäspar.
"Nej han vågar inte, och jag vågar inte gå tillbaks själv." Säger han och ler. Jag skrattar lite och tar på mig skorna jag med. Chaz i ett nötskal.
Vi säger hejdå till Lucas utanför hans stuga och börjar gå tillbaks. Det är riktigt mörkt ute, klockan måste vara efter midnatt.
"Så, har du träffat någon speciell en?" Frågar Chaz med den typiska varför-frågar-jag-ens-rösten. Värmen stiger till kinderna och jag fattar att han vet om min lilla förälskelse. Men ändå svarar jag inte.
"Kom igen, jag vet ju att du gillar Allison." Säger han och boxar till mig på axeln. "Tror du inte att jag märkte hur du stirrade på henne under hela tiden vi såg på film? Du är ju störtkär Justin! Och efter bara en dag! Det har aldrig hänt förut, hon måste vara speciell!" Säger han lite för högt, men ingen är ju i närheten. Men det läskiga är att det känns som om han kan läsa mina tankar.
"Men jag är orolig över Ryan.. Att han typ ska bli arg när han får veta" Mumlar jag och han skrattar.
"Han vet ju också. Såg du inte att vi smsade under filmen? Nej just det du var för upptagen med att titta på Alli." Säger han retsamt.
"Justin följ med mig och lämna Lucas till hans stuga." Säger Chaz och drar på sig sina sneakers.
"Kan han inte gå själv?" Frågar jag och gäspar.
"Nej han vågar inte, och jag vågar inte gå tillbaks själv." Säger han och ler. Jag skrattar lite och tar på mig skorna jag med. Chaz i ett nötskal.
Vi säger hejdå till Lucas utanför hans stuga och börjar gå tillbaks. Det är riktigt mörkt ute, klockan måste vara efter midnatt.
"Så, har du träffat någon speciell en?" Frågar Chaz med den typiska varför-frågar-jag-ens-rösten. Värmen stiger till kinderna och jag fattar att han vet om min lilla förälskelse. Men ändå svarar jag inte.
"Kom igen, jag vet ju att du gillar Allison." Säger han och boxar till mig på axeln. "Tror du inte att jag märkte hur du stirrade på henne under hela tiden vi såg på film? Du är ju störtkär Justin! Och efter bara en dag! Det har aldrig hänt förut, hon måste vara speciell!" Säger han lite för högt, men ingen är ju i närheten. Men det läskiga är att det känns som om han kan läsa mina tankar.
"Men jag är orolig över Ryan.. Att han typ ska bli arg när han får veta" Mumlar jag och han skrattar.
"Han vet ju också. Såg du inte att vi smsade under filmen? Nej just det du var för upptagen med att titta på Alli." Säger han retsamt.
Allisons perspektiv:
Jag rotar runt bland kläderna och försöker hitta något presentabelt. Det regnar lite smått ute, men om Chaz har rätt så ska det bli sol till lunch. Jag hittar ett par blåa mjukisshorts och tar ett vitt linne till det.
Alla är vakna och vi beger oss till matsalen för att äta frukost. Vi småspringer för att inte bli allt för blöta av regnet. Tur att jag tog Ryans hoddie över, för det är rätt så kyligt i morgonluften.
Vi kommer in i värmen och ska precis sätta oss vid bordet vi satt vid förut, men vem sitter där om inte den utseendefixerade barbien.
"Justin, sätt dig här." Säger hon och klappar på platsen bredvid henne.
Hon måste vara riktigt blåst. Han sprang ifrån henne, var inte det ett tecken på att han inte vill vara med henne?
Han himlar med ögonen och vi går till ett bord längre in i matsalen. Barbien och hennes kompisar gapar stort och vi bara skrattar.
Men det får mig att tänka på att jag bara har killkompisar här, jag måste nog skaffa några tjejkompisar.
Owen kommer in genom den stora dörren. Hans hår är blött av regnet och han skakar det, nästan som en hund. Han får syn på mig och går åt vårt håll.
"Owen, sätt dig här." Säger barbien och klappar på platsen bredvid henne, precis som hon gjort med Justin. Jag brister ut i skratt när Owen himlar med ögonen.
"Knappast." Säger han och går till oss.
Jag tycker nästan lite synd om den blonda pinnen, ingen vill ju sitta med henne utom hennes kompisar som måste blivit mutade för att vara med henne. Men jag bara skrattar.
Owen sätter sig bredvid mig och ger mig en varm, fast blöt kram.
Chaz perspektiv:
Owen sätter sig bredvid Allison och kramar henne. Jag kollar på Justin som tittar på dom och sedan ner i bordet. Hans blick är svår att tyda, lite arg och ledsen på samma gång. Jag kan inte göra något annat än att dra upp honom och gå mot frukostbordet som precis öppnade. Han vägrar titta på mig utan bara tar sin frukost och går tillbaks till bordet med samma ledsna blick.
BELIEVE - del 2
2012-07-31 / 19:19:46 / Allmänt / 0 kommentarerAlla har ätit och står nu utanför matsalen som vi blev tillsagda. Alla står och pratar med varandra tills ledarna kommer.
"Så för att lära känna varandra ska vi ha några lekar." Säger en lång kille med skäggstubb. Lekar? Är vi fem år eller? Och jag trodde det här skulle bli kul.
"Så vi har bestämt att vi ska hitta på något i aktivitetsrummet, men eftersom att alla inte får plats där så får några som vill köra fotboll. Så alla som vill till aktivitetsrummet går med Sara och alla som vill köra fotboll går med mig." Score! Det kommer kanske bli kul ändå, tänker jag och ler för mig själv.
Alla tjejer följer efter den brunhåriga tjejen, Sara och alla killar följer efter Micke som han heter. Det är inte ovanligt, tjejer kör i så gärna fotboll om det finns något annat att välja på, varför vet jag inte.
"Vi ses sen då." Säger Justin och går efter Micke.
"Vadå ses?" Frågar jag och springer efter honom. Han kollar frågande på mig.
"Ska du köra fotboll?" Frågar han och hånflinar åt mig. Jag slår till honom på axeln och går efter alla killar.
"Så för att lära känna varandra ska vi ha några lekar." Säger en lång kille med skäggstubb. Lekar? Är vi fem år eller? Och jag trodde det här skulle bli kul.
"Så vi har bestämt att vi ska hitta på något i aktivitetsrummet, men eftersom att alla inte får plats där så får några som vill köra fotboll. Så alla som vill till aktivitetsrummet går med Sara och alla som vill köra fotboll går med mig." Score! Det kommer kanske bli kul ändå, tänker jag och ler för mig själv.
Alla tjejer följer efter den brunhåriga tjejen, Sara och alla killar följer efter Micke som han heter. Det är inte ovanligt, tjejer kör i så gärna fotboll om det finns något annat att välja på, varför vet jag inte.
"Vi ses sen då." Säger Justin och går efter Micke.
"Vadå ses?" Frågar jag och springer efter honom. Han kollar frågande på mig.
"Ska du köra fotboll?" Frågar han och hånflinar åt mig. Jag slår till honom på axeln och går efter alla killar.
Justin springer ikapp mig och lägger sin arm över min axel och ler mot mig.
"Justiin!" En pojkröst ropar på Justin och både jag och han vänder oss om.
"Christian!" Han springer till killen som ser ut att vara i min ålder. Han lägger sin arm på hans axel istället och går mot mig.
"Christian, Allison. Allison, Christian." Justin presenterar mig för honom.
"Hej." Mumlar jag och fortsätter gå.
"Är det din flickvän?" Hör jag Christian fråga. Jag tänkte vända mig om och säga att jag inte är det, men samtidigt bryr jag mig inte för jag känner knappt Justin. Så jag slutar lyssna och springer till alla andra som har ett rejält avstånd från mig.
Jag får ett rött band och kollar mig omkring. Jag kom med alla biffar, tänker jag och flinar triumferande.
"Så det är fyra lag, jag dömer på den här planen och Anders på den. Blått och grönt går till den planen och rött och gult stannar här." Säger Micke.
Jag ser Chaz som har ett rött band och går till honom.
"Hej." Säger han glatt.
"Hej." Svarar jag och kollar på motståndarna. Dom bråkade om vem som skulle spela vart medan vårt lag stod och pratade lugnt. Jag och Chaz springer till vårt lag och frågar om positioner.
"Du kan spela back om du vill." Säger han till Chaz. "Och em du kan öh vara avbytare." Säger han. Jag gissar att jag aldrig kommer få spela. Med en suck går jag av planen till avbytarbänken.
"Okej vi kör två gånger femton minuter. Är ni redo?" Frågar Micke. Alla skriker och han blåser i visselpipan.
Nu har det gått tretton minuter och jag har inte ens spelat. Snacka om diskriminering. Jag suckar högt och Micke blåser i visselpipan och alla slutar spela. Det står 1-1 . Alla i mitt lag går mot avbytarbänken för pepptalk.
"Låt Allison spela." Säger Chaz och kollar på deras reaktioner. Ingen säger något, det är helt tyst.
"Hon är grym. Hon brukar spela med mig och hon går på fotboll, så ge henne en chans." Jag ler tacksamt mot honom.
"Öh okej då." Säger en av de biffiga killarna. "Vart vill du spela?" Frågar han.
"Hon brukar spela topp." Säger Chaz. Killen nickar och räcker ut handen. Jag tar tag i den och ställer mig upp. Visselpipans gälla ljud tjuter i våra öron, jag sätter upp håret i en hästsvans och går till min position.
Visselpipan tränger in i våra öron och spelet börjar. Motståndarlaget gör sin avspark och spelet är i full gång nu. Dom verkar se mig som en svag punkt och anfaller mot mig. Jag gör min grej och bryter deras spel och spurtar med bollen. Jag passar en blond kille och springer in till mål, han gör ett inlägg och jag nickar in den i mål. Alla i laget jublar.
"Bra!" Ropar den blonda killen till mig och jag ler.
Jag ser Ryan i motståndarlaget och han gör tummen upp till mig. Han har alltid stöttat mig i fotbollen, det är det ända jag är bra på enligt mig. Det är det ända jag är bra på och tycker om, rättare sagt.
"Justiin!" En pojkröst ropar på Justin och både jag och han vänder oss om.
"Christian!" Han springer till killen som ser ut att vara i min ålder. Han lägger sin arm på hans axel istället och går mot mig.
"Christian, Allison. Allison, Christian." Justin presenterar mig för honom.
"Hej." Mumlar jag och fortsätter gå.
"Är det din flickvän?" Hör jag Christian fråga. Jag tänkte vända mig om och säga att jag inte är det, men samtidigt bryr jag mig inte för jag känner knappt Justin. Så jag slutar lyssna och springer till alla andra som har ett rejält avstånd från mig.
Jag får ett rött band och kollar mig omkring. Jag kom med alla biffar, tänker jag och flinar triumferande.
"Så det är fyra lag, jag dömer på den här planen och Anders på den. Blått och grönt går till den planen och rött och gult stannar här." Säger Micke.
Jag ser Chaz som har ett rött band och går till honom.
"Hej." Säger han glatt.
"Hej." Svarar jag och kollar på motståndarna. Dom bråkade om vem som skulle spela vart medan vårt lag stod och pratade lugnt. Jag och Chaz springer till vårt lag och frågar om positioner.
"Du kan spela back om du vill." Säger han till Chaz. "Och em du kan öh vara avbytare." Säger han. Jag gissar att jag aldrig kommer få spela. Med en suck går jag av planen till avbytarbänken.
"Okej vi kör två gånger femton minuter. Är ni redo?" Frågar Micke. Alla skriker och han blåser i visselpipan.
Nu har det gått tretton minuter och jag har inte ens spelat. Snacka om diskriminering. Jag suckar högt och Micke blåser i visselpipan och alla slutar spela. Det står 1-1 . Alla i mitt lag går mot avbytarbänken för pepptalk.
"Låt Allison spela." Säger Chaz och kollar på deras reaktioner. Ingen säger något, det är helt tyst.
"Hon är grym. Hon brukar spela med mig och hon går på fotboll, så ge henne en chans." Jag ler tacksamt mot honom.
"Öh okej då." Säger en av de biffiga killarna. "Vart vill du spela?" Frågar han.
"Hon brukar spela topp." Säger Chaz. Killen nickar och räcker ut handen. Jag tar tag i den och ställer mig upp. Visselpipans gälla ljud tjuter i våra öron, jag sätter upp håret i en hästsvans och går till min position.
Visselpipan tränger in i våra öron och spelet börjar. Motståndarlaget gör sin avspark och spelet är i full gång nu. Dom verkar se mig som en svag punkt och anfaller mot mig. Jag gör min grej och bryter deras spel och spurtar med bollen. Jag passar en blond kille och springer in till mål, han gör ett inlägg och jag nickar in den i mål. Alla i laget jublar.
"Bra!" Ropar den blonda killen till mig och jag ler.
Jag ser Ryan i motståndarlaget och han gör tummen upp till mig. Han har alltid stöttat mig i fotbollen, det är det ända jag är bra på enligt mig. Det är det ända jag är bra på och tycker om, rättare sagt.
Nu förbereder dom sig för en avspark och snart springer dom hitåt. Den här gången passar dom hem och jag springer för att göra ett anfall. Killen som har bollen nu gör en volley, men det ända jag känner är en otrolig smärta i huvudet och snart trycks luften ur mig.
Ryans perspektiv:
Jag ser Alli anfalla, hon är så grymt bra. Lucas, som har bollen nu gör en snygg volley och tar sig förbi Allison. Jag ser henne på marken och springer genast dit. Hon reser sig inte, hon brukar göra det efter varje fall.
"Alli!" Jag skakar om henne, men hon öppnar inte ögonen. Spelet stannar och Micke kommer springande. Han tar plats och kollar om hon andas.
"Jag tror jag råkade sparka henne i huvudet." Säger Lucas. Han är nära på att gråta, precis som jag.
"Ta det lugnt Lucas, hon andas." Säger Micke. "Har hon någon hon känner här?" Frågar han när killarna från andra planen. Jag, Justin och Chaz räcker upp handen.
"Jag är hennes bror." Säger jag osäkert.
"Brukar sånt här hända när hon slår sig?" Jag skakar på huvudet och ser att Alli öppnar ögonen, jag pustar ut. Hon är i alla fall inte död, tänker jag.
"Allison hur många fingrar håller jag upp?" Frågar han och tar upp fyra fingrar.
"Fyra, tror du jag är dum i huvudet." Hon gör ett försök att ställa sig upp men ser ut att få jätteont i huvudet och faller till marken igen. Jag hann precis ta emot henne.
"Hon ska nog vila." Micke bär upp henne och jag följer efter honom.
"Vilken stuga bor hon i?" Frågar han mig.
"29" Svarar jag och springer till Chaz för att hämta nyckeln. Han kollar på mig med en orolig blick och springer sedan efter mig som springer till vår stuga. Vilket gör att Justin också springer efter.
Micke lägger henne på sängen och sätter sig på kanten.
"Hur är det?" Frågar jag och stryker hennes hår.
"Det är okej, känner mig bara lite yr. Men snart ska jag nog kunna spela." Säger hon med ett leende. Typiskt henne att aldrig ge upp.
"Det skulle jag inte tro. Du får vila här i minst en timme." Säger Micke omsorgsfullt.
"Men jag sviker ju mitt lag! Jag kan inte bara ge upp!" Skriker hon. Vi har nämligen blivit uppfostrade att aldrig ge upp, men hon fattar inte att man måste ta det lugnt i såna här situationer.
"Det är bara en lek." Säger Micke. " Jag hämtar lite dricka, kommer strax." Han går ut ur stugan och jag ser honom gå mot matsalen. Ingen säger något tills Alli bryter tystnaden efter några minuter.
"Nu mår jag bra." Säger hon muntert och reser sig upp. Hon vinglar inte ens, så jag tror att hon mår bra. Men man vill ju vara säker.
"Det är nog bäst om du vilar ett tag." Säger Chaz och går mot henne. Hon lyssnar inte på honom utan går mot dörren.
Allisons perspektiv:
Jag struntar i vad killarna säger och går ut i solen. När dörren smäller igen vänder alla sina blickar till mig. Jag ler lite som ett tecken på att jag mår bra men ingen verka fatta. Biffen som jag krockade i kommer mot mig.
"Du jag är verkligen jätteledsen, det var verkligen inte med mening." Han ser en aning skyldig ut.
"Hörru. Det är mitt fel som hoppade för högt, men nu mår jag bra så vi glömmer det nu." Jag skuttar glatt iväg till planen och ställer mig på min position.
"Du ska inte spela!"
Shít Micke kommer och han ser arg ut, vad ska jag göra?
"Emm jag kollar bara så att gräset är bra." Säger jag och kollar ner i marken.
"Du går in nu." Säger han strängt. Men jag flyttar mig inte en centimeter. Det är inte riktigt min grej att lyssna på vad andra vill att jag ska göra, det är ju trots allt mitt liv. Mitt liv, mina regler.
"Kom nu." Han tar ett hårt grepp runt min handled och drar bort mig från planen.
"Kan jag inte ens få titta?" Han skakar på huvudet till svar. Jag suckar och går efter honom, jag får väl hoppa ut genom fönstret.
"Kan någon följa med?" Jag vänder huvudet mot grabbarna trots att han drar allt han kan. Ryan, Chaz, Justin och den där killen Christian följer efter.
"Nu ser ni till så att hon sover en stund, hon behöver det." Hör jag djävulen säga, innan dörren smälls igen. Christian tar in en stor reseväska.
"Ska du också bo här?" Frågar jag, även fast jag inte bryr mig. Han nickar och slänger väskan på en säng. Dom måste ha lyft in en till säng här, för om jag minns rätt fanns det bara fyra sängar när vi kom hit igår kväll.
"Kan jag låna någons mobil en stund." Frågar jag alla. Min är urladdad och laddaren ligger väl nergrävd i någon av väskorna.
Justin räcker mig sin mobil och jag tar emot hans lila iPhone. Han hade slagit koden så jag tar upp templerun och börjar köra.
"Vad gör du?" Mumlar han.
"Smsar mamma." Ljuger jag. Jag ser i ögonvrån att han kollar undrande på mig.
"Du spelar ju pemplerun!" Skrattar han och sätter sig bredvid mig. "Mitt rekord är nio miljoner." Säger han stolt. Inte för att jag blir imponerad om det är det han vill att jag ska bli.
"Det tror jag på först jag ser det." Säger jag bara och lägger mig ner i sängen. Han lägger sig bredvid mig och kollar när jag spelar. Det går jättedåligt, men det är bara för att han tittar på för det brukar gå jätte bra.
"Ska jag visa?" Frågar han kaxigt och jag räcker honom mobilen.
Han börjar köra och jag lägger huvudet på hans bröstkorg. Inte för att det är mysigt utan för att se bättre. Men när man tänker efter så är det ganska mysigt.
Justins perspektiv:
Allison lägger huvudet på min bröstkorg och jag känner hur det hettar till i mina kinder. Men jag försöker att inte bry mig fast än det bultar i bröstet på mig och kinderna blir varma.
Men i och med att hon gör det så lugnt och självsäkert lugnar jag mig lite. Nu dog jag, så jag lägger mobilen på bordet bredvid sängen och kollar på Allison. Hon har somnat.
Killarna är i badrummet och fixar så det gör väl inget om jag somnar jag med?
Ögonlocken blir tyngre och tyngre och tillslut orkar jag inte hålla dom öppna.
BELIEVE - del 1
2012-07-18 / 00:34:12 / Allmänt / 3 kommentarerJag sitter och stirrar på den vita klockan på den skabbiga väggen. Om exakt åtta minuter är det sommarlov. De flesta här inne längtar efter sommar 2012, men inte jag. Mamma och Pappa har anmält mig till ett sommarläger i Kanada med min bror, Ryan.
Sommarlägret är egentligen en slags språkresa, med undervisning på dagarna och sånt. Så under trettio dagar av sommarlovet kommer jag gå i en skola, kan man säga.
"Glad sommar Allison." säger Elle. Jag tittar ilsket på henne. Om fyra minuter är hon fri medan jag är på väg hem för att packa.
"Mm" muttrar jag.
Tre långa minuter går. Jag hatar mitt liv, tänker jag.
"Fem, fyra, tre, två, ett..!"
Alla skriker av glädje och springer ut ur klassrummet. Ryan rycker tag i min arm och drar ut mig ur klassrummet.
"Skynda, vi måste hinna packa."
Jag hatar mitt liv.
Sommarlägret är egentligen en slags språkresa, med undervisning på dagarna och sånt. Så under trettio dagar av sommarlovet kommer jag gå i en skola, kan man säga.
"Glad sommar Allison." säger Elle. Jag tittar ilsket på henne. Om fyra minuter är hon fri medan jag är på väg hem för att packa.
"Mm" muttrar jag.
Tre långa minuter går. Jag hatar mitt liv, tänker jag.
"Fem, fyra, tre, två, ett..!"
Alla skriker av glädje och springer ut ur klassrummet. Ryan rycker tag i min arm och drar ut mig ur klassrummet.
"Skynda, vi måste hinna packa."
Jag hatar mitt liv.
Ryan släpar mig till bilen och kör iväg. Jag tittar på alla lyckliga ungdomar som skrattar och har det trevligt. Jag känner att det här sommarlovet kommer bli en plåga, i alla fall början av det.
"Varför så tyst? Du brukar alltid prata." Undrar Ryan som är överlycklig för att hans kompisar också ska åka på det där dumma lägret.
Det var hans fel från början. Han anmälde sig till lägret och sedan frågade han mig om inte jag ville följa med, men jag bara fnös. Olyckligt nog hörde mamma det och anmälde mig också.
"Det är inte precis som om jag vill åka på det där lägret. Jag menar, vem i världen vill sitta i ett klassrum på sommarlovet?!" Utbrister jag och suckade.
"Klassrum?" Frågade han och höjde på ögonbrynet.
"Ja? Mamma sa ju att det var en språkresa." Han börjar plötsligt skratta.
"Allison, Allison, Allison... Mamma drev ju bara. Tror du att hon skulle skicka dig på en språkresa? Så elak är hon inte"" Skrattar han
Vänta va? Hon sa ju det?! Och jag har trott det hela tiden.
"Va?! Men vad är det för läger då?" Frågade jag nyfiket.
"Ett läger för såna i vår ålder, typ som ett kollo. Man badar, åker till stan och shoppar."
Den här sommaren kanske inte blir så hemsk som jag trott den skulle bli.
Jag springer upp till mitt väldigt stökiga rum. Bussen går om tre timmar och jag har inte packat någonting. Igår var det fotboll match hela kvällen och efter den somnade jag i soffan. Vad ska man packa då? Badkläder? Jag öppnar garderoben där ingenting ligger på sin rätta plats. Kaos kan man kalla det. Jag grabbar tag i en bunt kläder som såg lämpliga ut och vacklar ut i korridoren.
"Ryan, vart är väskan?" Ropar jag och han kommer nästan på direkten med min rosa reseväska.
"Tack." Mumlar jag och trycker ner kläderna i den.
Jag springer in i rummet igen och tar med mig en bunt kläder och slänger dom på väskan.
"Vill du ha hjälp?" Frågar Ryan som flinar åt mig. Jag nickar till svar och tänker en stund.
"Du kan ta mina skor, och hämta den andra väska." Säger jag stressat.
Medan han är bort byter jag om till en tjocktröja och ett par shorts. Precis när jag drar tjocktröjan över mitt huvud kommer han in med en väska full med skor.
"Du behövde inte ta alla skor." Fnissar jag. Han himlar med ögonen och suckar.
"Man vet ju aldrig med dig." Skrattar han.
Jag sätter mig ner bredvid honom och väljer ut favoriterna.
"Ska du inte ha dom här?" Frågar han ironiskt. Jag skrattar och tar stilettklackarna som han håller i och lägger dom åt sidan.
"Det kan du glömma." Skrattar jag, och då börjar han också skratta.
Nu står vi utanför skolan där bussen ska komma och hämta oss. Jag står själv med mina rosa reseväskor för Ryan står med sin kompis Chaz som också ska följa med.
Bussen kör in och alla börjar trängas för att få den bästa platsen. Jag har tur som står där bussen stannar så dom lyfter in mina väskor först, vilket betyder att jag får gå på först.
Bussen luktar ny och är stor. Jag ser en trappa och går försiktigt upp i den och sätter mig där uppe.
Chaz och Ryan är mig i hälarna och sätter sig där det finns fyra platser.
"Allison, kom." Chaz vinkar och säger att jag ska sätta mig bredvid honom. Jag lyder honom och sätter mig på sätet jag blev visad till.
"Allison trodde att det här var en språkresa." Säger Ryan och flinar. Chaz brister ut i skratt och ger mig en vänskaplig knuff på axeln.
"Du är ju för söt." Säger han och jag rodnar. "Allison, Allison?" Chaz röst ekar i mitt huvud och jag väcks från mina drömmar. Jag öppnar försiktigt ögonen. Det är mörkt ute och jag ligger på Chaz axel. Jag sätter mig fort upp och möter Chaz sömniga ögon.
"Vill du ha något att äta? Ryan är inne på macken." Frågar han. Gud jag är hur hungrig som helst. Hur länge har vi åkt? Jag åt ju innan vi gick till bussen.
"Godis." Mumlar jag och Chaz tar upp mobilen och skickar ett meddelande till Ryan.
"Vart är vi och hur långt är det kvar?" Frågar jag. Det är tomt på bussen, alla är väl inne på macken, tänker jag.
"Det är bara en timme kvar." Säger han och lägger ner mobilen. Han verkar alltså inte veta vart vi är.
Ryan sätter sig plötsligt ner och suckar. Han slänger en stor godispåse och en energidricka till mig. Jag tittar frågande på den ironiskt stora burken.
"Jag tänkte att du inte ska sova när det bara är en timme kvar, så du kan sova när vi kommer fram." Förklarar han. Han är väl för gullig, han bryr sig så mycket. Kan man få en bättre bror, eller ja, låtsasbror. Fast han är ju som min riktiga och jag älskar honom.
"Tack." Säger jag lågt med ett brett leende på läpparna.
"Så, hur är det att sova i Chaz famn?" Skrattar han. Jag rodnar och fnissar jag med.
"Otroligt skönt, faktiskt."
Bussen bromsar in på en stor parkering och alla vaknar till liv. Jag förstår att vi är framme för alla tittar genast ut ur fönstret och börjar prata.
"Du kan sova i vår stuga." Erbjuder Ryan.
"I trettio dagar? Tack men nej tack, där går gränsen." Jag plockar ihop mina saker och går ut ur bussen precis som alla andra.
Eftersom jag lade in min väska först, måste jag vänta längst på att få ut den. Och det tar väldigt lång tid. När det bara är några kvar hör jag en röst bakom mig.
"Ryyan, Chaaz!" En pojke med keps, huva och överdrivet mycket hänge springer fram och ger killarna en kram. Någon kompis till dom, tänker jag.
"Justin!" Ropar båda killarna i kör och ler som aldrig förr.
Dom börjar prata om hur mycket dom har saknat varandra, jag vänder tillbaks blicken till väskorna och märker att muskelberget lyfter ut mina som jag tar emot.
"Justin, det här är Allison. Min syster." Säger Ryan och Justin, som han tydligen heter går fram till mig.
"Justin." Ler han och räcker fram handen. Jag känner igen honom från någonstans men jag kan inte sätta fingret på vart.
"Allison." Jag tar tag i hans varma han och skakar den med ett leende.
"Ryan har pratat mycket om dig." Justin kollar på Ryan och sedan på mig igen. Det var en nyhet, Ryan brukar aldrig prata om mig. Vad jag vet i alla fall.
"Ska du bo med oss?" Frågar han.
"Hehe nej, skulle inte tro det." Säger jag lite kaxigt.
"Kom igen, det blir kul Alli." Säger Chaz från ingenstans. Jag bara fnyser och vänder håll. Ett par armar sluter sig runt min kropp och lyfter upp mig med ett ryck.
"Släpp ner mig!" Skriker jag. Ryan går till ledarna som har nycklarna till stugorna.
"Hon bor med oss." Säger Chaz och tar emot nyckeln. Ryan börjar gå mot det hållet deras stuga ligger, och hur mycket jag än sprattlar med ben och armar så kommer jag inte loss. Jag kollar bak och ser Justin dra allas väskor, när han ser mig vinkar han och ler fånigt. Jag blir kastad på sängen och landar med en duns. Chaz låser sedan dörren och går iväg någonstans med nyckeln. Han gömmer den säkert, tänker jag.
"Det här är så orättvist." Klagar jag. "Vill ni inte att jag ska skaffa nya vänner?" Frågar jag surt.
"Sov bara." Suckar Ryan och slänger sig på sängen bredvid mig.
Det är väl bara att lyda order, vad mer kan man göra? Jag orkar inte ens byta om så jag kryper ner under täcket och sluter ögonen.
Dag ett
"Allison! Vi ska äta nu!" Skriker Justin och väcker mig från min skönhetssömn.
"Vad är klockan?" Mumlar jag och vänder på mig. Han suckar och drar av mig täcket.
"Tillräckligt mycket." Muttrar han. Jag stönar och går upp mot min väska, drar fram min necessär och stampar mot det hållet jag tycker badrummet ska ligga.
"Badrummet är åt det hållet, om det är dit du ska." Säger han och flinar stort.
"Vart är Ryan och Chaz?" Frågar jag surt medan jag stampar till badrummet.
"Dom har redan gått. Vill du att jag väntar på dig?" Frågar han. Jag nickar till svar och börjar borsta mitt toviga hår.
"Är du klar snart?" Frågar han otåligt.
"Vänta lite." Jag lägger på lite mascara och granskar sedan resultatet i spegeln. "Nu." Säger jag och går efter honom mot dörren.
Vi går över en stor gräsplätt till ett stort hus. Det måste vara matsalen. Jag är inte så mycket för frukost, men lite äter jag alltid.
Jag får syn på Ryan och Chaz och skyndar mig dit och hoppas på att Justin inte sätter sig bredvid mig. Jag vet inte varför, men alla bara glor på honom och jag är lika förtjust i uppmärksamhet som i frukost. Men man kan inte alltid få som man vill, tänker jag och suckar när han sätter sig bredvid mig. Alla blickar fastnar på Justin och sedan på mig, men jag bara kollar ner i bordet. Dom öppnar disken där frukosten står och några springer dit. Jag och killarna går dit, lugnt och sansat.
Det är som ett hotell. Det finns hur mycket som helst att välja på. Ändå tog jag bara en skål yoghurt med flingor.
"Hej Justin." Säger en gäll röst. En smal flicka med bara en macka på brickan slänger med sitt blonda hår och blinkar med ögonen.
"Hej." Mumlar han och går vidare till juicen. Jag märker tydligt att han inte vet vem flickan är, och att han försöker bli av med henne.
"Vill du hitta på något senare?" Frågar hon. Hon blinkar så mycket med ögonen så att hon ser dum ut. Hon skämmer ju ut sig själv, tänker jag och flinar.
"Hon vill bara vara med honom för att han är Justin Bieber." Säger Ryan och fnissar. Chaz nickar instämmande och flinar han också.
"Jag kan inte." Mumlar han och går till oss.
Justin Bieber. Just det, Ryan har ju sagt det men jag slutade väl lyssna. Men det är väl ingen stor grej att han är känd, eller?
"Kan jag få allas uppmärksamhet?" En ung kvinna i kanske tjugoårsåldern står på en stol och viftar med händerna.
"Det här är ju ett fritidsläger men vi har lite regler som måste följas. Ett: Ingen badar utan att man har frågat en ledare. Det är för eran säkerhet. Två: Varje söndag städar vi stugorna för att det inte ska vara koas när ni ska åka hem. Men denna söndag som kommer är ett undantag. Och tre: Ingen får gå in i skogen ensam, ni får endast gå in där om ni är med någon. Men vi har en gräns, där träden börjar växa tätt där går gränsen. Okej?"
Alla nickar eller svarar ja, och ledaren ler belåtet och går av stolen. En ung man tar plats på den och slår ihop med händerna.
"Sen, förutom alla roliga aktiviteter vi har här, så har vi en annan rolig grej man gör här. Här finns det trettio stugor och ni kommer att vara här i trettio dagar. Varje dag efter middagen blir det efterrätt." Säger han och ler. Alla i salen blir glada. Det här är typ som ett hotell, tänker jag glatt.
"Men.." Börjar han.
Eller inte. Man måste säkert göra något för att få det och glädjen i mig försvann.
"För att få efterrätt så ska en stuga laga den."
Man kan inte säga att alla blev ledsna eller besvikna för några blev glada som om det var kul att laga mat, jag är inte en av dom.
"Och idag är det stuga ett som får göra det. Och dom väljer själva vad dom vill göra. Så stuga ett får komma fram och bestämma vad dom vill laga och sen åker vi och handlar ingredienser." Säger han och ler brett.
"Vänta! Jag höll på att glömma en sak. Om någon gör något dumt eller något man inte får, så får den eller dom personerna kliva upp klockan sju på morgonen och hjälpa till att göra frukost. Sedan ska dom hjälpa till att göra middag." Nu är han färdig och går ner från stolen. Stuga ett, som består av ett gäng killar går fram och säger vad dom ska laga.
"Vilket nummer har vi?" Frågar jag desperat. Jag vill verkligen inte laga så jag får se till så att jag blir sjuk till den dagen.
"29." Säger Chaz och lägger ner nyckeln i fickan.
Jag pustar ut, det är långt kvar så jag kan ta det lugnt.
"Varför så tyst? Du brukar alltid prata." Undrar Ryan som är överlycklig för att hans kompisar också ska åka på det där dumma lägret.
Det var hans fel från början. Han anmälde sig till lägret och sedan frågade han mig om inte jag ville följa med, men jag bara fnös. Olyckligt nog hörde mamma det och anmälde mig också.
"Det är inte precis som om jag vill åka på det där lägret. Jag menar, vem i världen vill sitta i ett klassrum på sommarlovet?!" Utbrister jag och suckade.
"Klassrum?" Frågade han och höjde på ögonbrynet.
"Ja? Mamma sa ju att det var en språkresa." Han börjar plötsligt skratta.
"Allison, Allison, Allison... Mamma drev ju bara. Tror du att hon skulle skicka dig på en språkresa? Så elak är hon inte"" Skrattar han
Vänta va? Hon sa ju det?! Och jag har trott det hela tiden.
"Va?! Men vad är det för läger då?" Frågade jag nyfiket.
"Ett läger för såna i vår ålder, typ som ett kollo. Man badar, åker till stan och shoppar."
Den här sommaren kanske inte blir så hemsk som jag trott den skulle bli.
Jag springer upp till mitt väldigt stökiga rum. Bussen går om tre timmar och jag har inte packat någonting. Igår var det fotboll match hela kvällen och efter den somnade jag i soffan. Vad ska man packa då? Badkläder? Jag öppnar garderoben där ingenting ligger på sin rätta plats. Kaos kan man kalla det. Jag grabbar tag i en bunt kläder som såg lämpliga ut och vacklar ut i korridoren.
"Ryan, vart är väskan?" Ropar jag och han kommer nästan på direkten med min rosa reseväska.
"Tack." Mumlar jag och trycker ner kläderna i den.
Jag springer in i rummet igen och tar med mig en bunt kläder och slänger dom på väskan.
"Vill du ha hjälp?" Frågar Ryan som flinar åt mig. Jag nickar till svar och tänker en stund.
"Du kan ta mina skor, och hämta den andra väska." Säger jag stressat.
Medan han är bort byter jag om till en tjocktröja och ett par shorts. Precis när jag drar tjocktröjan över mitt huvud kommer han in med en väska full med skor.
"Du behövde inte ta alla skor." Fnissar jag. Han himlar med ögonen och suckar.
"Man vet ju aldrig med dig." Skrattar han.
Jag sätter mig ner bredvid honom och väljer ut favoriterna.
"Ska du inte ha dom här?" Frågar han ironiskt. Jag skrattar och tar stilettklackarna som han håller i och lägger dom åt sidan.
"Det kan du glömma." Skrattar jag, och då börjar han också skratta.
Nu står vi utanför skolan där bussen ska komma och hämta oss. Jag står själv med mina rosa reseväskor för Ryan står med sin kompis Chaz som också ska följa med.
Bussen kör in och alla börjar trängas för att få den bästa platsen. Jag har tur som står där bussen stannar så dom lyfter in mina väskor först, vilket betyder att jag får gå på först.
Bussen luktar ny och är stor. Jag ser en trappa och går försiktigt upp i den och sätter mig där uppe.
Chaz och Ryan är mig i hälarna och sätter sig där det finns fyra platser.
"Allison, kom." Chaz vinkar och säger att jag ska sätta mig bredvid honom. Jag lyder honom och sätter mig på sätet jag blev visad till.
"Allison trodde att det här var en språkresa." Säger Ryan och flinar. Chaz brister ut i skratt och ger mig en vänskaplig knuff på axeln.
"Du är ju för söt." Säger han och jag rodnar. "Allison, Allison?" Chaz röst ekar i mitt huvud och jag väcks från mina drömmar. Jag öppnar försiktigt ögonen. Det är mörkt ute och jag ligger på Chaz axel. Jag sätter mig fort upp och möter Chaz sömniga ögon.
"Vill du ha något att äta? Ryan är inne på macken." Frågar han. Gud jag är hur hungrig som helst. Hur länge har vi åkt? Jag åt ju innan vi gick till bussen.
"Godis." Mumlar jag och Chaz tar upp mobilen och skickar ett meddelande till Ryan.
"Vart är vi och hur långt är det kvar?" Frågar jag. Det är tomt på bussen, alla är väl inne på macken, tänker jag.
"Det är bara en timme kvar." Säger han och lägger ner mobilen. Han verkar alltså inte veta vart vi är.
Ryan sätter sig plötsligt ner och suckar. Han slänger en stor godispåse och en energidricka till mig. Jag tittar frågande på den ironiskt stora burken.
"Jag tänkte att du inte ska sova när det bara är en timme kvar, så du kan sova när vi kommer fram." Förklarar han. Han är väl för gullig, han bryr sig så mycket. Kan man få en bättre bror, eller ja, låtsasbror. Fast han är ju som min riktiga och jag älskar honom.
"Tack." Säger jag lågt med ett brett leende på läpparna.
"Så, hur är det att sova i Chaz famn?" Skrattar han. Jag rodnar och fnissar jag med.
"Otroligt skönt, faktiskt."
Bussen bromsar in på en stor parkering och alla vaknar till liv. Jag förstår att vi är framme för alla tittar genast ut ur fönstret och börjar prata.
"Du kan sova i vår stuga." Erbjuder Ryan.
"I trettio dagar? Tack men nej tack, där går gränsen." Jag plockar ihop mina saker och går ut ur bussen precis som alla andra.
Eftersom jag lade in min väska först, måste jag vänta längst på att få ut den. Och det tar väldigt lång tid. När det bara är några kvar hör jag en röst bakom mig.
"Ryyan, Chaaz!" En pojke med keps, huva och överdrivet mycket hänge springer fram och ger killarna en kram. Någon kompis till dom, tänker jag.
"Justin!" Ropar båda killarna i kör och ler som aldrig förr.
Dom börjar prata om hur mycket dom har saknat varandra, jag vänder tillbaks blicken till väskorna och märker att muskelberget lyfter ut mina som jag tar emot.
"Justin, det här är Allison. Min syster." Säger Ryan och Justin, som han tydligen heter går fram till mig.
"Justin." Ler han och räcker fram handen. Jag känner igen honom från någonstans men jag kan inte sätta fingret på vart.
"Allison." Jag tar tag i hans varma han och skakar den med ett leende.
"Ryan har pratat mycket om dig." Justin kollar på Ryan och sedan på mig igen. Det var en nyhet, Ryan brukar aldrig prata om mig. Vad jag vet i alla fall.
"Ska du bo med oss?" Frågar han.
"Hehe nej, skulle inte tro det." Säger jag lite kaxigt.
"Kom igen, det blir kul Alli." Säger Chaz från ingenstans. Jag bara fnyser och vänder håll. Ett par armar sluter sig runt min kropp och lyfter upp mig med ett ryck.
"Släpp ner mig!" Skriker jag. Ryan går till ledarna som har nycklarna till stugorna.
"Hon bor med oss." Säger Chaz och tar emot nyckeln. Ryan börjar gå mot det hållet deras stuga ligger, och hur mycket jag än sprattlar med ben och armar så kommer jag inte loss. Jag kollar bak och ser Justin dra allas väskor, när han ser mig vinkar han och ler fånigt. Jag blir kastad på sängen och landar med en duns. Chaz låser sedan dörren och går iväg någonstans med nyckeln. Han gömmer den säkert, tänker jag.
"Det här är så orättvist." Klagar jag. "Vill ni inte att jag ska skaffa nya vänner?" Frågar jag surt.
"Sov bara." Suckar Ryan och slänger sig på sängen bredvid mig.
Det är väl bara att lyda order, vad mer kan man göra? Jag orkar inte ens byta om så jag kryper ner under täcket och sluter ögonen.
Dag ett
"Allison! Vi ska äta nu!" Skriker Justin och väcker mig från min skönhetssömn.
"Vad är klockan?" Mumlar jag och vänder på mig. Han suckar och drar av mig täcket.
"Tillräckligt mycket." Muttrar han. Jag stönar och går upp mot min väska, drar fram min necessär och stampar mot det hållet jag tycker badrummet ska ligga.
"Badrummet är åt det hållet, om det är dit du ska." Säger han och flinar stort.
"Vart är Ryan och Chaz?" Frågar jag surt medan jag stampar till badrummet.
"Dom har redan gått. Vill du att jag väntar på dig?" Frågar han. Jag nickar till svar och börjar borsta mitt toviga hår.
"Är du klar snart?" Frågar han otåligt.
"Vänta lite." Jag lägger på lite mascara och granskar sedan resultatet i spegeln. "Nu." Säger jag och går efter honom mot dörren.
Vi går över en stor gräsplätt till ett stort hus. Det måste vara matsalen. Jag är inte så mycket för frukost, men lite äter jag alltid.
Jag får syn på Ryan och Chaz och skyndar mig dit och hoppas på att Justin inte sätter sig bredvid mig. Jag vet inte varför, men alla bara glor på honom och jag är lika förtjust i uppmärksamhet som i frukost. Men man kan inte alltid få som man vill, tänker jag och suckar när han sätter sig bredvid mig. Alla blickar fastnar på Justin och sedan på mig, men jag bara kollar ner i bordet. Dom öppnar disken där frukosten står och några springer dit. Jag och killarna går dit, lugnt och sansat.
Det är som ett hotell. Det finns hur mycket som helst att välja på. Ändå tog jag bara en skål yoghurt med flingor.
"Hej Justin." Säger en gäll röst. En smal flicka med bara en macka på brickan slänger med sitt blonda hår och blinkar med ögonen.
"Hej." Mumlar han och går vidare till juicen. Jag märker tydligt att han inte vet vem flickan är, och att han försöker bli av med henne.
"Vill du hitta på något senare?" Frågar hon. Hon blinkar så mycket med ögonen så att hon ser dum ut. Hon skämmer ju ut sig själv, tänker jag och flinar.
"Hon vill bara vara med honom för att han är Justin Bieber." Säger Ryan och fnissar. Chaz nickar instämmande och flinar han också.
"Jag kan inte." Mumlar han och går till oss.
Justin Bieber. Just det, Ryan har ju sagt det men jag slutade väl lyssna. Men det är väl ingen stor grej att han är känd, eller?
"Kan jag få allas uppmärksamhet?" En ung kvinna i kanske tjugoårsåldern står på en stol och viftar med händerna.
"Det här är ju ett fritidsläger men vi har lite regler som måste följas. Ett: Ingen badar utan att man har frågat en ledare. Det är för eran säkerhet. Två: Varje söndag städar vi stugorna för att det inte ska vara koas när ni ska åka hem. Men denna söndag som kommer är ett undantag. Och tre: Ingen får gå in i skogen ensam, ni får endast gå in där om ni är med någon. Men vi har en gräns, där träden börjar växa tätt där går gränsen. Okej?"
Alla nickar eller svarar ja, och ledaren ler belåtet och går av stolen. En ung man tar plats på den och slår ihop med händerna.
"Sen, förutom alla roliga aktiviteter vi har här, så har vi en annan rolig grej man gör här. Här finns det trettio stugor och ni kommer att vara här i trettio dagar. Varje dag efter middagen blir det efterrätt." Säger han och ler. Alla i salen blir glada. Det här är typ som ett hotell, tänker jag glatt.
"Men.." Börjar han.
Eller inte. Man måste säkert göra något för att få det och glädjen i mig försvann.
"För att få efterrätt så ska en stuga laga den."
Man kan inte säga att alla blev ledsna eller besvikna för några blev glada som om det var kul att laga mat, jag är inte en av dom.
"Och idag är det stuga ett som får göra det. Och dom väljer själva vad dom vill göra. Så stuga ett får komma fram och bestämma vad dom vill laga och sen åker vi och handlar ingredienser." Säger han och ler brett.
"Vänta! Jag höll på att glömma en sak. Om någon gör något dumt eller något man inte får, så får den eller dom personerna kliva upp klockan sju på morgonen och hjälpa till att göra frukost. Sedan ska dom hjälpa till att göra middag." Nu är han färdig och går ner från stolen. Stuga ett, som består av ett gäng killar går fram och säger vad dom ska laga.
"Vilket nummer har vi?" Frågar jag desperat. Jag vill verkligen inte laga så jag får se till så att jag blir sjuk till den dagen.
"29." Säger Chaz och lägger ner nyckeln i fickan.
Jag pustar ut, det är långt kvar så jag kan ta det lugnt.
-
Jag heter Cornelia och det är jag som skriver denna novell. Jag finns också på en annan blogg lixomcornelia.blogg.se men där bloggar jag om min vardag, mode osv
Jag är tretton år och är besatt av Justin Bieber så jag tänkte att det skulle vara roligt att skriva en novell om honom. Detta kapitel blev väldigt långt och de andra kommer nog inte bli lika långa. Eftersom att jag har skrivit detta på datan innan. Så jag klistrade bara in det här.
Jag vet inte hur ofta jag kommer att skriva, det beror på hur många läsare jag har osv. Men vi få hoppas på det bästa!
Hope you like it! :DVälkommen till min nya blogg!
2012-07-18 / 00:18:10 / Allmänt / 1 kommentarerMitt första inlägg.
