BELIEVE - del 3
2012-08-01 / 12:58:26 / Allmänt /Ryans perspektiv:
Jag, Chaz och Christian står och fixar i badrummet. Alli har spridit ut alla sina saker över hela badrumsytan, men vi vågar inte flytta på något för jag och Chaz vet hur hon blir när man rör hennes saker. Chaz går ut för att fråga henne om vi bara kan lägga allt på hyllan.
"Haha kom! Ni måste se hur gulligt det här är!" Ropar Chaz från sovrummet. Både jag och Christian skyndar oss ut för att se vad som är så gulligt.
Allison ligger med huvudet på Justins bröstkorg och Justin har armen runt hennes midja. Jag brister ut i skratt och känner att det här är något jag måste ta kort på. Så jag tar Justins mobil, slår in hans kod, 1994, han tror att han är så smart men nästan alla kan lista ut den. Så tar jag ett kort på dom, och lägger upp på twitter. "Powernap med @AllisonBeadles"
Dörren till stugan öppnas och Micke kommer in.
"Sover hon?" Frågar han och vi nickar. "Det är lunch nu killar." Säger han.
"Justin då?" Frågar Christian och kollar på dom.
"Sover han också?" Vi nickar återigen, men han säger att vi ska låta dom sova. För han är rädd att om Justin reser sig så kommer hon vakna.
Så vi går ut ur stugan och går till matsalen.
"Efter lunchen ska vi paddla kanot." Säger Micke glatt.
"Får man bada då?" Frågar Chaz och Micke nickar och ler.
Allisons perspektiv:
Jag öppnar ögonen, fast jag inte vill jag vill bara sova hela dagen, men det är solen som tränger in i fönstret och i mina ögon.
"Godmorgon." Säger personen som ligger bredvid mig. Jag blir lite rädd och går upp ur sängen, det är Justin.
"Vart är dom andra?" Frågar jag och gäspar. Han rycker på axlarna och ställer sig upp han också. Vi går tillsammans ut ur stugan för att se om någon är på fotbollsplanen men det är ingen där.
"Dom kanske badar." Mumlar han och går åt ett håll jag tror badplatsen ligger åt.
"Har du varit här förut?" Frågar jag medan vi går längs en brant stig.
"Ja, det här är mitt tredje år nu." Säger han. Nu har vi kommit fram till badplatsen och där sitter alla och grillar korv.
"Godmorgon sömntutor!" Ropar Ryan och alla vänder sig hitåt. Jag rodnar lite och joggar ner till dom. Jag sätter mig bredvid Ryan och han ger mig en korv och jag börjar grilla. Justin slår sig ner bredvid mig och grillar han med.
"Hur är det med huvudet?" Frågar han. Det är inte först nu jag tänker på varför jag egentligen sov.
"Det är bra." Säger jag.
Jag, Chaz och Christian står och fixar i badrummet. Alli har spridit ut alla sina saker över hela badrumsytan, men vi vågar inte flytta på något för jag och Chaz vet hur hon blir när man rör hennes saker. Chaz går ut för att fråga henne om vi bara kan lägga allt på hyllan.
"Haha kom! Ni måste se hur gulligt det här är!" Ropar Chaz från sovrummet. Både jag och Christian skyndar oss ut för att se vad som är så gulligt.
Allison ligger med huvudet på Justins bröstkorg och Justin har armen runt hennes midja. Jag brister ut i skratt och känner att det här är något jag måste ta kort på. Så jag tar Justins mobil, slår in hans kod, 1994, han tror att han är så smart men nästan alla kan lista ut den. Så tar jag ett kort på dom, och lägger upp på twitter. "Powernap med @AllisonBeadles"
Dörren till stugan öppnas och Micke kommer in.
"Sover hon?" Frågar han och vi nickar. "Det är lunch nu killar." Säger han.
"Justin då?" Frågar Christian och kollar på dom.
"Sover han också?" Vi nickar återigen, men han säger att vi ska låta dom sova. För han är rädd att om Justin reser sig så kommer hon vakna.
Så vi går ut ur stugan och går till matsalen.
"Efter lunchen ska vi paddla kanot." Säger Micke glatt.
"Får man bada då?" Frågar Chaz och Micke nickar och ler.
Allisons perspektiv:
Jag öppnar ögonen, fast jag inte vill jag vill bara sova hela dagen, men det är solen som tränger in i fönstret och i mina ögon.
"Godmorgon." Säger personen som ligger bredvid mig. Jag blir lite rädd och går upp ur sängen, det är Justin.
"Vart är dom andra?" Frågar jag och gäspar. Han rycker på axlarna och ställer sig upp han också. Vi går tillsammans ut ur stugan för att se om någon är på fotbollsplanen men det är ingen där.
"Dom kanske badar." Mumlar han och går åt ett håll jag tror badplatsen ligger åt.
"Har du varit här förut?" Frågar jag medan vi går längs en brant stig.
"Ja, det här är mitt tredje år nu." Säger han. Nu har vi kommit fram till badplatsen och där sitter alla och grillar korv.
"Godmorgon sömntutor!" Ropar Ryan och alla vänder sig hitåt. Jag rodnar lite och joggar ner till dom. Jag sätter mig bredvid Ryan och han ger mig en korv och jag börjar grilla. Justin slår sig ner bredvid mig och grillar han med.
"Hur är det med huvudet?" Frågar han. Det är inte först nu jag tänker på varför jag egentligen sov.
"Det är bra." Säger jag.
"Nu ska vi paddla kanot!" Ropar alla fem ledare i kör. Under tiden vi åt såg jag på deras namnskyltar vad alla heter. Micke, Sara, Anders, Niklas och Emma.
"Vi kommer att dela upp er två och två för kanoterna är ganska små, men ni får alltså inte välja vem ni vill paddla med." Säger Niklas och tar fram en lista med alla namn. Han kommer nog bara dela ihop hur som helst.
Jag känner hur Justins blick bränner in i mig men jag tittar inte tillbaks.
"Allison och Owen." Säger han och jag letar efter den killen som ser ut att vara Owen.
En mörkhyad kille med krulligt hår och gulliga smilgropar kommer fram till mig.
"Owen." Han räcker fram sin hand och jag tar tag i den och skakar.
"Allison." Säger jag med ett leende lika brett som hans.
Vi går bredvid varandra och tar en kanot och varsina flytvästar. Jag vänder mig om för att kolla om Justin fortfarande glor och det gör han.
Owen skjuter ut den träfärgade båten på det glänsande vattnet och hoppar i.
"Kom." Säger han och klappar på platsen framför honom. Jag fnissar lite, tar av mig skorna och kliver i.
"Det är bara en sak jag vill att du ska veta. Jag har aldrig åkt sån här båt som man styr själv." Säger jag och han flinar lite sött.
"Aldrig?" Jag skakar på huvudet som om det vore uppenbart och han ger ifrån sig ett skratt.
"Okej, men det har jag. Det är ju tur." Hans korta lockiga hår glänser i solen.
"Nu kör vi." Säger jag bestämt och vi ger oss ut på det stora vattnet. Han vevar konstigt med en planka som han håller i handen.
"Alltså, jag har bara en fråga. Vad gör du?" Frågar jag och han ger mig en undrande blick.
"Jag ror." Säger han och kollar på mig med hans stora mörka ögon.
Jag fattar vad han håller på mig och känner mig som den dummaste personen på jorden.
"Du får ro om du vill." Han ler och fortsätter paddla.
Jag känner hur den där "dum-heten" växer inom mig och tar upp en planka och försöker göra likadant som han.
Justin har kommit ut på vattnet med den där blonda tjejen från matsalen, och han verkar inte helt nöjd med sin partner. Och han släpper mig aldrig med blicken.
"Vi kommer att dela upp er två och två för kanoterna är ganska små, men ni får alltså inte välja vem ni vill paddla med." Säger Niklas och tar fram en lista med alla namn. Han kommer nog bara dela ihop hur som helst.
Jag känner hur Justins blick bränner in i mig men jag tittar inte tillbaks.
"Allison och Owen." Säger han och jag letar efter den killen som ser ut att vara Owen.
En mörkhyad kille med krulligt hår och gulliga smilgropar kommer fram till mig.
"Owen." Han räcker fram sin hand och jag tar tag i den och skakar.
"Allison." Säger jag med ett leende lika brett som hans.
Vi går bredvid varandra och tar en kanot och varsina flytvästar. Jag vänder mig om för att kolla om Justin fortfarande glor och det gör han.
Owen skjuter ut den träfärgade båten på det glänsande vattnet och hoppar i.
"Kom." Säger han och klappar på platsen framför honom. Jag fnissar lite, tar av mig skorna och kliver i.
"Det är bara en sak jag vill att du ska veta. Jag har aldrig åkt sån här båt som man styr själv." Säger jag och han flinar lite sött.
"Aldrig?" Jag skakar på huvudet som om det vore uppenbart och han ger ifrån sig ett skratt.
"Okej, men det har jag. Det är ju tur." Hans korta lockiga hår glänser i solen.
"Nu kör vi." Säger jag bestämt och vi ger oss ut på det stora vattnet. Han vevar konstigt med en planka som han håller i handen.
"Alltså, jag har bara en fråga. Vad gör du?" Frågar jag och han ger mig en undrande blick.
"Jag ror." Säger han och kollar på mig med hans stora mörka ögon.
Jag fattar vad han håller på mig och känner mig som den dummaste personen på jorden.
"Du får ro om du vill." Han ler och fortsätter paddla.
Jag känner hur den där "dum-heten" växer inom mig och tar upp en planka och försöker göra likadant som han.
Justin har kommit ut på vattnet med den där blonda tjejen från matsalen, och han verkar inte helt nöjd med sin partner. Och han släpper mig aldrig med blicken.
"Vi kanske borde vända nu." Mumlar Owen och jag slutar dra med plankan i vattnet för att komma framåt.
"Jaha. Exakt hur gör man det?" Frågar jag tveksamt.
"Jag kan fixa det, sitt still bara." Säger han och smilgroparna kommer tillbaks på hans ansikte. Jag ler mot honom, jag är tacksam för att jag slipper göra det för då hade nog hela båten vält.
Nu har han vänt och vi paddlar mot torra land. Mina händer blir fuktiga och jag tappar plankan.
"Shít!" Skriker jag och ställer mig upp i båten.
Träsaken vinglar till och sedan känner jag vattnet mot min kropp. Jag flyter upp mot ytan tack vare flytvästen och hämtar andan. Jag har svalt en massa vatten och hostar tills jag nästan kräks.
"Owen?!" Skriker jag emellan hostattackerna.
"Ta det lugnt jag är här!" Ropar han och jag vänder mig så att jag ser honom. En sten lyfts ifrån mitt hjärta när jag ser att han är överytan.
Några ifrån land skrattar men de flesta ute på vattnet fattar att vi har fått en chock och har svårt att förstå situationen.
Ett par stora och muskeliga armar tar ett järngrepp om min midja och simmar mot bryggan. Jag gråter. Jag har ingen aning om vad som händer. Jag ser Anders oroliga ansikte framför mig även om tårarna ur mina ögon förhindrar min syn.
Jag fortsätter hosta och någon drar av mig flytvästen och lägger sina armar om mig och trycker mig mot ens kropp.
"Hur är det?" Frågar en röst som jag känner igen, jag vet bara inte vem den tillhör.
"Vart är Owen?" Frågar jag desperat och vrider mig omkring. Jag kastar mig på Owen och kramar honom.
"Förlåt, förlåt, förlåt!" Säger jag med gråten i halsen. Han omfamnar mig hårt.
"Det gör inget. Vi lever i alla fall, det är huvudsaken." Han trycker mig mot sin blöta kropp och tröstar mig. Egentligen är det jag som borde trösta honom eftersom det var jag som välte båten.
"Har du skadat dig?" Frågar jag oroligt. Och han skakar på huvudet.
"Nej." Säger han och stryker mig över håret.
"Säker?"
Han nickar.
"Jaha. Exakt hur gör man det?" Frågar jag tveksamt.
"Jag kan fixa det, sitt still bara." Säger han och smilgroparna kommer tillbaks på hans ansikte. Jag ler mot honom, jag är tacksam för att jag slipper göra det för då hade nog hela båten vält.
Nu har han vänt och vi paddlar mot torra land. Mina händer blir fuktiga och jag tappar plankan.
"Shít!" Skriker jag och ställer mig upp i båten.
Träsaken vinglar till och sedan känner jag vattnet mot min kropp. Jag flyter upp mot ytan tack vare flytvästen och hämtar andan. Jag har svalt en massa vatten och hostar tills jag nästan kräks.
"Owen?!" Skriker jag emellan hostattackerna.
"Ta det lugnt jag är här!" Ropar han och jag vänder mig så att jag ser honom. En sten lyfts ifrån mitt hjärta när jag ser att han är överytan.
Några ifrån land skrattar men de flesta ute på vattnet fattar att vi har fått en chock och har svårt att förstå situationen.
Ett par stora och muskeliga armar tar ett järngrepp om min midja och simmar mot bryggan. Jag gråter. Jag har ingen aning om vad som händer. Jag ser Anders oroliga ansikte framför mig även om tårarna ur mina ögon förhindrar min syn.
Jag fortsätter hosta och någon drar av mig flytvästen och lägger sina armar om mig och trycker mig mot ens kropp.
"Hur är det?" Frågar en röst som jag känner igen, jag vet bara inte vem den tillhör.
"Vart är Owen?" Frågar jag desperat och vrider mig omkring. Jag kastar mig på Owen och kramar honom.
"Förlåt, förlåt, förlåt!" Säger jag med gråten i halsen. Han omfamnar mig hårt.
"Det gör inget. Vi lever i alla fall, det är huvudsaken." Han trycker mig mot sin blöta kropp och tröstar mig. Egentligen är det jag som borde trösta honom eftersom det var jag som välte båten.
"Har du skadat dig?" Frågar jag oroligt. Och han skakar på huvudet.
"Nej." Säger han och stryker mig över håret.
"Säker?"
Han nickar.
Vi har fått varsina handdukar och sitter nu på bryggan och pratar.
"Är du och Ryan syskon?" Frågar han och nickar mot min broder.
"Ja. Eller, det kan man säga." Han kollar frågande på mig.
"Jag är adopterad." Förklarar jag. Hans ansikte är svårt att tolka men jag ser att han får en liten chock.
"Va? Man kan ju tro att ni är biologiska, ni är ganska lika trots allt." Säger han.
Det har jag aldrig tänkt på, är vi verkligen lika? Det är i alla fall inte någon annan som har sagt det.
"Har du träffat dina riktiga föräldrar? Eller du kanske inte vill prata om det, och det förstår jag." Frågar han. Jag har aldrig haft någonting emot att prata om det, det känns som om man borde veta det innan man lär känna mig.
"Haha det är lugnt. Nej jag har aldrig träffat dom, eller såklart när jag var liten men jag har inget minne av det. Jag var ju endast ett år när jag blev adopterad, så Ryan har alltid vart min riktiga bror kan man säga." Säger jag och plaskar med fötterna i vattnet. Han nickar.
"Vill du träffa dom?" Frågar han.
Det slår mig att jag aldrig har tänkt på det, vill jag träffa dom?
"Det skulle väl vara kul. Men ändå lite skumt. Men mamma säger att min riktiga mamma bara var sexton när hon fick mig och det var därför. Hon hade liksom inte tid, men samtidigt ville hon inte göra abort för då skulle jag inte ens finnas." Mumlar jag. Återigen nickar han. Hur orkar han ens lyssna på mig. Så intressant är jag inte.
"Vi tänkte gå upp till stugorna nu. Ettan har kommit tillbaks, så dom som vill kan följa med mig till kiosken!" Ropar Sara.
Jag och Owen reser oss upp och går på bryggan in mot land. Vi säger ingenting tills Chaz kommer och bryter tystnaden.
"Ska ni följa med?" Frågar han. Varför undrar han det?
"Ja, eller jag ska det i alla fall." Säger jag och kollar på Owen tills han svarar. Han nickar bara.
Jag springer ikapp Micke och ger honom min handduk och springer sedan upp för stigen och till stugan. Jag öppnar dörren och river upp massa kläder ur väskan. Jag hittar en söt blus och ett par shorts som jag tycker passar. Jag tar bort det blöta tyget från min kropp och tar blusen i handen.
"Hej." Justin kommer ut ifrån badrummet och fixar sitt hår. Jag täcker blusen över min halvnakna kropp. Jag har ju bh på mig, men ändå. "Eh oj, jag em." Säger han och pekar på badrummet och går in dit igen. Snabbt drog jag på mig blusen och sedan shortsen.
"Du kan komma nu." Säger jag lugnt och lägger ner kläderna som hamnade på golvet.
"Eh förlåt." Säger han generat och tittar ner i golvet. Hans kinder är ljusrosa och han har ett osäkert leende på läpparna.
"Det gör inget. Vi ska ju ändå bo med varandra." Säger jag och stoppar i fötterna i mina ballerina skor. Han nickar och följer med mig ut.
Jag och Owen reser oss upp och går på bryggan in mot land. Vi säger ingenting tills Chaz kommer och bryter tystnaden.
"Ska ni följa med?" Frågar han. Varför undrar han det?
"Ja, eller jag ska det i alla fall." Säger jag och kollar på Owen tills han svarar. Han nickar bara.
Jag springer ikapp Micke och ger honom min handduk och springer sedan upp för stigen och till stugan. Jag öppnar dörren och river upp massa kläder ur väskan. Jag hittar en söt blus och ett par shorts som jag tycker passar. Jag tar bort det blöta tyget från min kropp och tar blusen i handen.
"Hej." Justin kommer ut ifrån badrummet och fixar sitt hår. Jag täcker blusen över min halvnakna kropp. Jag har ju bh på mig, men ändå. "Eh oj, jag em." Säger han och pekar på badrummet och går in dit igen. Snabbt drog jag på mig blusen och sedan shortsen.
"Du kan komma nu." Säger jag lugnt och lägger ner kläderna som hamnade på golvet.
"Eh förlåt." Säger han generat och tittar ner i golvet. Hans kinder är ljusrosa och han har ett osäkert leende på läpparna.
"Det gör inget. Vi ska ju ändå bo med varandra." Säger jag och stoppar i fötterna i mina ballerina skor. Han nickar och följer med mig ut.
De flesta har redan börjat gå, jag får en orolig känsla i magen. Ska jag behöva gå själv med Justin nu? Men vi är ju ändå bara kompisar. Vi promenerar under tystnad, det är väldigt pinsamt, ingen av oss kommer på något bra att prata om.
"Justin!" Den tillgjorda barbierösten ekar i mitt huvud och jag tänker att jag hellre går med Justin än med henne. Hon slänger med sitt blonda hår, precis som hon gjort hela dagen och springer mot oss. Eller ja, mot honom.
Jag ser i ögonvrån hur Justin himlar med ögonen och fortsätter gå.
"Vänta på mig!" Ropar hon. Hon ramlar snart av det höga klackskorna som skrapar i gruset.
Justin stannar inte upp utan fortsätter gå.
"Aj!" Barbien ligger nu i gruset och halvgråter över sina naglar.
Justin griper tag i min handled och drar med mig in i skogen bredvid grusvägen. Vi joggar en bra bit tills vi är säkra på att hon inte kan hitta oss. Han håller fortfarande i min handled och flinar mot mig. Jag ler tillbaks och ger ifrån mig ett litet skratt.
"Tänkte att du inte heller vill vara med henne." Säger han, lite andfådd av joggandet men det är jag också.
"Tack." Skrattar jag. "Så, hittar du ut nu då?" Frågar jag och hånler åt honom. Han fnyser.
"Du ska veta hur många gånger jag har varit här." Säger han kaxigt.
"Justin?!" Barbien måste vara helt förkrossad. Jag är på väg att skratta när Justin lägger en hand för min mun, tur det. Vi vil ju inte att hon ska komma. Han lägger ena fingret över sina läppar så att jag ska vara tyst. Men tillslut kan han själv inte hålla sig längre och ger ifrån sig ett skratt.
"Kom." Han går in i skogen och jag följer tveksamt efter honom. Men när vi gått en bit kommer vi fram till alla andra vid kiosken.
Han kastar en busig blick över axeln och jag flinar stort.
"Justin!" Den tillgjorda barbierösten ekar i mitt huvud och jag tänker att jag hellre går med Justin än med henne. Hon slänger med sitt blonda hår, precis som hon gjort hela dagen och springer mot oss. Eller ja, mot honom.
Jag ser i ögonvrån hur Justin himlar med ögonen och fortsätter gå.
"Vänta på mig!" Ropar hon. Hon ramlar snart av det höga klackskorna som skrapar i gruset.
Justin stannar inte upp utan fortsätter gå.
"Aj!" Barbien ligger nu i gruset och halvgråter över sina naglar.
Justin griper tag i min handled och drar med mig in i skogen bredvid grusvägen. Vi joggar en bra bit tills vi är säkra på att hon inte kan hitta oss. Han håller fortfarande i min handled och flinar mot mig. Jag ler tillbaks och ger ifrån mig ett litet skratt.
"Tänkte att du inte heller vill vara med henne." Säger han, lite andfådd av joggandet men det är jag också.
"Tack." Skrattar jag. "Så, hittar du ut nu då?" Frågar jag och hånler åt honom. Han fnyser.
"Du ska veta hur många gånger jag har varit här." Säger han kaxigt.
"Justin?!" Barbien måste vara helt förkrossad. Jag är på väg att skratta när Justin lägger en hand för min mun, tur det. Vi vil ju inte att hon ska komma. Han lägger ena fingret över sina läppar så att jag ska vara tyst. Men tillslut kan han själv inte hålla sig längre och ger ifrån sig ett skratt.
"Kom." Han går in i skogen och jag följer tveksamt efter honom. Men när vi gått en bit kommer vi fram till alla andra vid kiosken.
Han kastar en busig blick över axeln och jag flinar stort.
Kön är oändligt lång och verkar aldrig ta slut, alla verkar vara sugna på något gott. Jag suckar och sätter mig på en bänk och njuter av solens strålar istället.
"Har ni inte köpt något än?" Frågar Christian med munnen full av tuggummi. Jag skakar på huvudet och återgår till solen.
"Vi kan ju spela minigolf så länge, så kan ni köpa sist av alla." Föreslår Christian. Än en gång skakar jag på huvudet.
"Kom igen. Varför inte?" Frågar Justin.
"Jag är inte bra på minigolf." Säger jag bara. Han fnyser kaxigt.
"Och jag är inte bra på fotboll men jag var med ändå." Säger han. "Nej jag vet. Du vill inte vara med för att du är rädd att förlora." Säger han retsamt och Christian nickar instämmande.
"Inte alls." Säger jag precis som en femåring hade gjort.
"Jo! Alli är rädd för att förlora, Alli är rädd för att förlora!" Sjunger dom som femåringar dom med.
"Men tyst, någon kan ju höra!" Väser jag och ställer mig upp. "Vart är klubborna?" Frågar jag buttert.
Dom hånflinar åt mig och går till kiosken.
"Höger eller vänsterhänt?!" Frågar Christian.
"Vänster." Svarar jag.
Dom kommer tillbaks med tre golfklubbor och tre bollar.
"Du är ganska kort så vi tog en barnklubba till dig." Säger Justin och tror att han är superkul.
Jag ger honom en ilsken blick och tar emot klubban. Den var i perfekt höjd för mig. Jag är kortast i klassen, och på det här lägret tror jag.
"Jag ska ha den lila." Muttrar jag och sträcker mig efter den lilafärgade bollen i Justins hand.
"Aldrig. Jag ska ha den." Han sträcker upp armen i luften och retar mig ett bra tag.
"Vi tog en rosa till dig." Säger Christian och räcker fram den fula bollen.
"Har ni inte köpt något än?" Frågar Christian med munnen full av tuggummi. Jag skakar på huvudet och återgår till solen.
"Vi kan ju spela minigolf så länge, så kan ni köpa sist av alla." Föreslår Christian. Än en gång skakar jag på huvudet.
"Kom igen. Varför inte?" Frågar Justin.
"Jag är inte bra på minigolf." Säger jag bara. Han fnyser kaxigt.
"Och jag är inte bra på fotboll men jag var med ändå." Säger han. "Nej jag vet. Du vill inte vara med för att du är rädd att förlora." Säger han retsamt och Christian nickar instämmande.
"Inte alls." Säger jag precis som en femåring hade gjort.
"Jo! Alli är rädd för att förlora, Alli är rädd för att förlora!" Sjunger dom som femåringar dom med.
"Men tyst, någon kan ju höra!" Väser jag och ställer mig upp. "Vart är klubborna?" Frågar jag buttert.
Dom hånflinar åt mig och går till kiosken.
"Höger eller vänsterhänt?!" Frågar Christian.
"Vänster." Svarar jag.
Dom kommer tillbaks med tre golfklubbor och tre bollar.
"Du är ganska kort så vi tog en barnklubba till dig." Säger Justin och tror att han är superkul.
Jag ger honom en ilsken blick och tar emot klubban. Den var i perfekt höjd för mig. Jag är kortast i klassen, och på det här lägret tror jag.
"Jag ska ha den lila." Muttrar jag och sträcker mig efter den lilafärgade bollen i Justins hand.
"Aldrig. Jag ska ha den." Han sträcker upp armen i luften och retar mig ett bra tag.
"Vi tog en rosa till dig." Säger Christian och räcker fram den fula bollen.
Efter en omgång minigolf sätter jag mig på bänken igen. Jag är sur över att jag kom sist.
"Kom igen Allison, du behöver inte vara sur för att du är så dålig!" Ropar Justin retsamt.
Nu tappar jag verkligen humöret, jag är inte dålig.
"Jag är inte dålig! Jag fick en barnklubba och den fulaste bollen, det var klubban och bollen som var dåliga. Inte jag!" Fräser jag tillbaks och lägger armarna i kors.
Båda börjar skratta och går till kiosken, nu är det nästan ingen kö.
"Hey!" Ryans välbekanta röst får mig på lite bättre humör. Jag går fram till honom, Chaz och Lucas är med honom.
"Kommer ni nu?" Frågar jag. Dom nickar.
"Vi visste att det skulle vara lång kö så vi väntade i stugorna så länge." Säger Chaz och tar upp lite pengar ur fickan.
Jag kollar på dom med en smart-tänkt-blick och följer efter Chaz.
"Vi kanske kan ha en filmkväll i någon av stugorna?" Föreslår Chaz. Jag fnyser.
"Med vilken tv?" Frågar jag och försöker bestämma om jag ska köpa godis eller glass.
Jag känner hur alla tittar på mig som om jag vore dum.
"Har ingen sagt något? Har du inte varit i vardagsrummet?" Frågar Lucas. Jag kollar frågande på dom.
"Det finns ett vardagsrum i varje stuga, med tv och soffor." Förklarar Ryan. Mina ögon blir stora som klot. En tv?! Min sommar är räddad!
"Har du inte tyckt att stugorna är lite stora för att bara ha sovrum och badrum?" Frågar Justin. Jag skakar på huvudet, det har jag aldrig tänkt på.
"Haha dum du är." Skrattar han och rufsar om mitt hår. "Ska du köpa något, kortis?" Frågar han sedan och jag ger honom en kaxig blick.
"Om ni tre köper snacks, så kan jag och Lucas köpa läsk så kan Chaz köpa glass." Säger Ryan.
Jag, Justin och Christian köper en fet påse fylld med godis, Ryan och Lucas köper en Cola och en Sprite och Chaz köper tre Ben&Jerry´s. Sedan börjar vi gå.
"Är det verkligen såhär långt?" Frågar jag efter att vi har gått en bit.
"Vi tog ju genvägen genom skogen, men ja, det är såhär långt. Fast egentligen är det inte långt, det är bara du som tycker det är jobbigt att gå." Justin flinar och knuffar mig mot diket.
"Det tycker jag inte alls. Du har så mycket fördomar om mig. Du tror att jag är dålig på minigolf och att jag tycker det är jobbigt att gå, men så är det inte." Säger jag och knuffar honom.
"Men jag måste ju tro rätt, eftersom att jag har sett allting. Dessutom tror jag att du är väldigt dålig på att paddla kanot också." Han hånler och knuffar mig igen.
Alla skrattar utom jag och Justin som jag precis knuffade tillbaks.
"Jag är bra på att paddla kanot, jag har bara en dålig dag idag." Bortförklarar jag mig.
"Kom igen Allison, du behöver inte vara sur för att du är så dålig!" Ropar Justin retsamt.
Nu tappar jag verkligen humöret, jag är inte dålig.
"Jag är inte dålig! Jag fick en barnklubba och den fulaste bollen, det var klubban och bollen som var dåliga. Inte jag!" Fräser jag tillbaks och lägger armarna i kors.
Båda börjar skratta och går till kiosken, nu är det nästan ingen kö.
"Hey!" Ryans välbekanta röst får mig på lite bättre humör. Jag går fram till honom, Chaz och Lucas är med honom.
"Kommer ni nu?" Frågar jag. Dom nickar.
"Vi visste att det skulle vara lång kö så vi väntade i stugorna så länge." Säger Chaz och tar upp lite pengar ur fickan.
Jag kollar på dom med en smart-tänkt-blick och följer efter Chaz.
"Vi kanske kan ha en filmkväll i någon av stugorna?" Föreslår Chaz. Jag fnyser.
"Med vilken tv?" Frågar jag och försöker bestämma om jag ska köpa godis eller glass.
Jag känner hur alla tittar på mig som om jag vore dum.
"Har ingen sagt något? Har du inte varit i vardagsrummet?" Frågar Lucas. Jag kollar frågande på dom.
"Det finns ett vardagsrum i varje stuga, med tv och soffor." Förklarar Ryan. Mina ögon blir stora som klot. En tv?! Min sommar är räddad!
"Har du inte tyckt att stugorna är lite stora för att bara ha sovrum och badrum?" Frågar Justin. Jag skakar på huvudet, det har jag aldrig tänkt på.
"Haha dum du är." Skrattar han och rufsar om mitt hår. "Ska du köpa något, kortis?" Frågar han sedan och jag ger honom en kaxig blick.
"Om ni tre köper snacks, så kan jag och Lucas köpa läsk så kan Chaz köpa glass." Säger Ryan.
Jag, Justin och Christian köper en fet påse fylld med godis, Ryan och Lucas köper en Cola och en Sprite och Chaz köper tre Ben&Jerry´s. Sedan börjar vi gå.
"Är det verkligen såhär långt?" Frågar jag efter att vi har gått en bit.
"Vi tog ju genvägen genom skogen, men ja, det är såhär långt. Fast egentligen är det inte långt, det är bara du som tycker det är jobbigt att gå." Justin flinar och knuffar mig mot diket.
"Det tycker jag inte alls. Du har så mycket fördomar om mig. Du tror att jag är dålig på minigolf och att jag tycker det är jobbigt att gå, men så är det inte." Säger jag och knuffar honom.
"Men jag måste ju tro rätt, eftersom att jag har sett allting. Dessutom tror jag att du är väldigt dålig på att paddla kanot också." Han hånler och knuffar mig igen.
Alla skrattar utom jag och Justin som jag precis knuffade tillbaks.
"Jag är bra på att paddla kanot, jag har bara en dålig dag idag." Bortförklarar jag mig.
Snart kan jag inte hålla ögonen öppna längre, dom är lika tunga som bly. Vi har sett en och en halvfilm, första var en skräckfilm och nu ser vi på någon komedi. Men manusförfattaren verkade nog inte fatta vad roligt är när han skrev manuset, för den här filmen är inte ens rolig. Skräckfilmen var ju såklart läskig men jag blir inte rädd av filmer. Jag vet att det inte är på riktigt så det är ingen ide att skrämma upp sig själv. Men om det var i verkligheten hade jag skitit på mig.
Justins perspektiv:
Jag skrattar. Bara för att dom andra killarna gör det. Egentligen kollar jag inte ens, Allison är det ända jag ser. Men då och då måste jag kolla på den dåliga filmen för att ingen ska misstänka något. Jag har ju bara känt Allison i en dag ungefär.
Men hon är cool, inte lika fjollig som alla andra tjejer jag dejtat. Hon är vacker, inte dränkt i smink som de andra. Hon är supersnäll och inte lika kaxig som alla fjortisar är.
Hon har verkligen fått mig på fall. Eller hon får mig på fall varje gång det där leendet sprider sig på hennes läppar. Hon vågar sticka ut. Jag är kär.
Men jag vågar inte ta några risker, till exempel kolla på henne hela tiden, bara ibland. Jag undrar vad Ryan skulle säga om han får reda på att jag gillar henne.
Massor av tankar bara snurrar i huvudet, och alla är om Allison.
Det bästa var när vi sov med varandra, även fast vi inte är tillsammans. Men det var fint.
Jag ser hur hon är på väg att somna, andra gången idag. Men den här gången är hon inte i min famn, utan hon ligger i soffan bredvid med benen i Lucas knä.
Jag är orolig att hon gillar Owen. Dom satt och pratade ett bra tag där på bryggan, han verkade inte arg för att hon välte kanoten.
Jag måste få henne på fall innan lägerbalen. Regina, den blonda barbien, kommer säkert fråga mig. Men i år är det killarnas tur att fråga. Och jag skulle inte gå med Regina, inte ens om jag fick pengar för det. Jag vill gå med Allison. Men om Owen hinner före är jag körd, då går jag inte alls.
Men jag undrar fortfarande om man kan bli kär efter bara en dag. I så fall måste hon vara riktigt speciell. För så här har jag aldrig känt på så kort tid. Jag menar leendet och de små smilgroparna, håret och klädstilen, finns det något man inte kan gilla med henne?
Jag måste ha henne.
Justins perspektiv:
Jag skrattar. Bara för att dom andra killarna gör det. Egentligen kollar jag inte ens, Allison är det ända jag ser. Men då och då måste jag kolla på den dåliga filmen för att ingen ska misstänka något. Jag har ju bara känt Allison i en dag ungefär.
Men hon är cool, inte lika fjollig som alla andra tjejer jag dejtat. Hon är vacker, inte dränkt i smink som de andra. Hon är supersnäll och inte lika kaxig som alla fjortisar är.
Hon har verkligen fått mig på fall. Eller hon får mig på fall varje gång det där leendet sprider sig på hennes läppar. Hon vågar sticka ut. Jag är kär.
Men jag vågar inte ta några risker, till exempel kolla på henne hela tiden, bara ibland. Jag undrar vad Ryan skulle säga om han får reda på att jag gillar henne.
Massor av tankar bara snurrar i huvudet, och alla är om Allison.
Det bästa var när vi sov med varandra, även fast vi inte är tillsammans. Men det var fint.
Jag ser hur hon är på väg att somna, andra gången idag. Men den här gången är hon inte i min famn, utan hon ligger i soffan bredvid med benen i Lucas knä.
Jag är orolig att hon gillar Owen. Dom satt och pratade ett bra tag där på bryggan, han verkade inte arg för att hon välte kanoten.
Jag måste få henne på fall innan lägerbalen. Regina, den blonda barbien, kommer säkert fråga mig. Men i år är det killarnas tur att fråga. Och jag skulle inte gå med Regina, inte ens om jag fick pengar för det. Jag vill gå med Allison. Men om Owen hinner före är jag körd, då går jag inte alls.
Men jag undrar fortfarande om man kan bli kär efter bara en dag. I så fall måste hon vara riktigt speciell. För så här har jag aldrig känt på så kort tid. Jag menar leendet och de små smilgroparna, håret och klädstilen, finns det något man inte kan gilla med henne?
Jag måste ha henne.
"Justin, kommer du?" Frågar Christian. Jag väcks ur mina tankar och kollar undrande upp. "Vi tänker sova nu." Säger han. Jag ställer mig fort upp, Allison sover på soffan och Ryan kommer för att bära henne till hennes säng.
"Justin följ med mig och lämna Lucas till hans stuga." Säger Chaz och drar på sig sina sneakers.
"Kan han inte gå själv?" Frågar jag och gäspar.
"Nej han vågar inte, och jag vågar inte gå tillbaks själv." Säger han och ler. Jag skrattar lite och tar på mig skorna jag med. Chaz i ett nötskal.
Vi säger hejdå till Lucas utanför hans stuga och börjar gå tillbaks. Det är riktigt mörkt ute, klockan måste vara efter midnatt.
"Så, har du träffat någon speciell en?" Frågar Chaz med den typiska varför-frågar-jag-ens-rösten. Värmen stiger till kinderna och jag fattar att han vet om min lilla förälskelse. Men ändå svarar jag inte.
"Kom igen, jag vet ju att du gillar Allison." Säger han och boxar till mig på axeln. "Tror du inte att jag märkte hur du stirrade på henne under hela tiden vi såg på film? Du är ju störtkär Justin! Och efter bara en dag! Det har aldrig hänt förut, hon måste vara speciell!" Säger han lite för högt, men ingen är ju i närheten. Men det läskiga är att det känns som om han kan läsa mina tankar.
"Men jag är orolig över Ryan.. Att han typ ska bli arg när han får veta" Mumlar jag och han skrattar.
"Han vet ju också. Såg du inte att vi smsade under filmen? Nej just det du var för upptagen med att titta på Alli." Säger han retsamt.
"Justin följ med mig och lämna Lucas till hans stuga." Säger Chaz och drar på sig sina sneakers.
"Kan han inte gå själv?" Frågar jag och gäspar.
"Nej han vågar inte, och jag vågar inte gå tillbaks själv." Säger han och ler. Jag skrattar lite och tar på mig skorna jag med. Chaz i ett nötskal.
Vi säger hejdå till Lucas utanför hans stuga och börjar gå tillbaks. Det är riktigt mörkt ute, klockan måste vara efter midnatt.
"Så, har du träffat någon speciell en?" Frågar Chaz med den typiska varför-frågar-jag-ens-rösten. Värmen stiger till kinderna och jag fattar att han vet om min lilla förälskelse. Men ändå svarar jag inte.
"Kom igen, jag vet ju att du gillar Allison." Säger han och boxar till mig på axeln. "Tror du inte att jag märkte hur du stirrade på henne under hela tiden vi såg på film? Du är ju störtkär Justin! Och efter bara en dag! Det har aldrig hänt förut, hon måste vara speciell!" Säger han lite för högt, men ingen är ju i närheten. Men det läskiga är att det känns som om han kan läsa mina tankar.
"Men jag är orolig över Ryan.. Att han typ ska bli arg när han får veta" Mumlar jag och han skrattar.
"Han vet ju också. Såg du inte att vi smsade under filmen? Nej just det du var för upptagen med att titta på Alli." Säger han retsamt.
Allisons perspektiv:
Jag rotar runt bland kläderna och försöker hitta något presentabelt. Det regnar lite smått ute, men om Chaz har rätt så ska det bli sol till lunch. Jag hittar ett par blåa mjukisshorts och tar ett vitt linne till det.
Alla är vakna och vi beger oss till matsalen för att äta frukost. Vi småspringer för att inte bli allt för blöta av regnet. Tur att jag tog Ryans hoddie över, för det är rätt så kyligt i morgonluften.
Vi kommer in i värmen och ska precis sätta oss vid bordet vi satt vid förut, men vem sitter där om inte den utseendefixerade barbien.
"Justin, sätt dig här." Säger hon och klappar på platsen bredvid henne.
Hon måste vara riktigt blåst. Han sprang ifrån henne, var inte det ett tecken på att han inte vill vara med henne?
Han himlar med ögonen och vi går till ett bord längre in i matsalen. Barbien och hennes kompisar gapar stort och vi bara skrattar.
Men det får mig att tänka på att jag bara har killkompisar här, jag måste nog skaffa några tjejkompisar.
Owen kommer in genom den stora dörren. Hans hår är blött av regnet och han skakar det, nästan som en hund. Han får syn på mig och går åt vårt håll.
"Owen, sätt dig här." Säger barbien och klappar på platsen bredvid henne, precis som hon gjort med Justin. Jag brister ut i skratt när Owen himlar med ögonen.
"Knappast." Säger han och går till oss.
Jag tycker nästan lite synd om den blonda pinnen, ingen vill ju sitta med henne utom hennes kompisar som måste blivit mutade för att vara med henne. Men jag bara skrattar.
Owen sätter sig bredvid mig och ger mig en varm, fast blöt kram.
Chaz perspektiv:
Owen sätter sig bredvid Allison och kramar henne. Jag kollar på Justin som tittar på dom och sedan ner i bordet. Hans blick är svår att tyda, lite arg och ledsen på samma gång. Jag kan inte göra något annat än att dra upp honom och gå mot frukostbordet som precis öppnade. Han vägrar titta på mig utan bara tar sin frukost och går tillbaks till bordet med samma ledsna blick.
Maja
Den är säkert jätte bra, men orkar inte läsa, höhö. :/
Linnea
You are fabolouis and you know it
